Härligt att äntligen se solen redan från morgonen. Det har varit rätt kyligt inatt men med en sol blir det snabbt varmare. Så denna morgon kunde vi njuta av att sitta ute en stund innan frukosten. Detta är något vi verkligen njuter av. Att sitta och läsa lite nyheter och prata en stund. Blicka ut mot nybygget och fundera vad som komma skall. Vi får se och nu har jag äntligen lärt JR att det heter entwicklung på tyska och inte auswicklung. Vilket är utveckling och inte avveckling.

Jag har bytt lakan i vår säng som vanligt på söndagar och JR har skurat sin toalett. Vi brukar ju begränsa oss till ungefär ett projekt per dag och nu när dagarna är korta räcker det. Det blir mörkt så tidigt och vid 18.00 är det mörkt ute. Men vi närmar oss vändpunkten den 21:a december. Årets kortaste dag när det gäller dagsljuset. Vi känner oss rätt trötta nu och att solen visar sig på dagarna nu är en lisa.

Jag läser en del intervjuer där par får frågan hur de träffades och vad som gjorde att de blev ett par. Många svarar att de började prata och att förhållandet hållit i sig beror på att de har fortsatt att prata. Så skulle jag även beskriva det som håller ihop JR och mig. Det pågår ett oavslutat samtal aldrig tar slut om än med en del pauser, då vi sover och gör saker på olika håll. Jag tror att det är så viktigt att man aldrig slutar prata med varandra.

Det känns lite som att allting saktar ner inför julhelgen vilket endast innefattar en midnattsmässa den 24:e och sedan juldagen här. Inte någon annadag ju här nere och även om skolorna har ledigt så arbetar föräldrarna som vanligt. Därför ordnar kommunen ofta massor av aktiviteter för barnen. Så vi ser sällan barn eller ungdomar driva runt på byn.

Så det mesta flyter på i vanlig ordning här nere. Men i väntan på våren som är runt hörnet tar vi det lite lugnare.