Jag älskar vanliga dagar

Annonser

När vi endast har göromål av det slag som vi alltid brukar göra på just den veckodagen, utan avbrott för annat. Idag hade vi en vanlig dag och det var bara så skönt. I morgon är en annan dag och Lino ska få sin rabiesspruta. Men innan JR kör dit med honom ska hunden som inte tål vatten få en välbehövlig dusch. Det brukar gå bra men det är en lidande hund som tycker att vi straffar honom. Fast efteråt brukar han bli glad.

Jag ska vänta hemma med en ylande hund som det tar ett par varmkorvar och åtskillig övertalning att lugna ner. Men nästa gång vi ska till veterinären tar vi båda hundarna med oss för då ska de ha sina vanliga vacciner. Jacks rabies håller till 2029 så han är klar där.

Jag fick tråkiga nyheter idag. En kusin till har avlidit och jag tror att hon är äldst av alla. Så nu har två kusiner lämnat jordelivet. Det är tråkigt men vi börjar alla bli äldre och så är det bara.

Lakanen jag hängde på tork idag ligger ihopvikta i linneskåpet. Jag blev lite paff då jag gick in i dressingroom och såg min varma vinterjacka ligga på soffan. Jag frågade JR om det var han som lagt jackan där och fick till svar att han skulle kasta den. Han tänkte kasta men jacka, vad i hela världen! Han trodde att det var hans jacka men den hängde fortfarande i garderoben,

Vi paratade för någon dag sedan att vi kanske skulle kasta en del jackor som vi inte använder längre. Det har vi redan gjort en gång och de som nu hänger där sparade vi om det skulle bli aktuellt att använda dem. Det har det inte blivit. Därför är det dags för nästa rensning. Den enda jackan jag tänker spara är just den som JR slängde på soffan. Tänk att det är så länge sedan han använde sina jackor att han glömt vilken hundjacka som är hans. Lite roligt. Nu kommer vi att få en tom garderob som JR ska sätta in hyllor i för det behöver vi verkligen. Ett vinterprojekt har utkristalliserat sig.

Ett år idag sedan Jack föddes

Annonser

Nere i Agde föddes nio valpar och en av dem blev vår Jack. Fast det visste vi inte förrens tre veckor senare. Vi hade försökt få adoptera en rescuehund men de ville inte låta oss få göra det. Påstod något om att vi inte kunde ta hand om hundar. Ändå hade vi Lino med som ett tydligt bevis på att vi kan det. Tror att det var på grund av att vi var utlänningar som de inte ville låta oss adoptera någon hund.

Vi var ledsna men gav inte upp och så hittade vi annonsen med valpar och på den vägen är vi.

Jack heter han sade JR när vi var och tittade på alla valparna. Ett tag trodde jag inte att han skulle släppa ifrån sig honom, men Jack behövde sin mamma ett tag till och vi måste ge oss till tåls. Men när han var sju veckor hämtade vi hem vår nya hund. Han var en riktig bebis och Lino var konfunderad till en början. Sedan var det de vassa valptänderna som Lino var rädd för.

Nu är vår fina pojke 1 år och har blivit en riktig mysboll. Han smälter i våra armar och älskar sin bror Lino som älskar honom tillbaka.

Allt har en mening tänker jag.