Efter stoppet i Innsbruck fortsatte vi mot Brennerpasset. Jag hade hittat en camping percis innan, men pojkarna ville inte stanna i Österrike utan fortsätta till Italien. Det var för kallt och nu ville de ha sol och värme. Jag kan också berätta att det tar två stycken dvd filmer att passera Österrike. Hur jag än försökte få pojkarna att intressera sig för den vackra utsikten så var blickarna endast på dvdn och filmen de just då såg.

Jag satt och beundrade utsikten åt alla håll. Det var underbart vackert och vädrret växlade mellan solsken och duggregn om vartannat. Efter ett par timmar närmade vi oss Brenner och betalstationen. Så passerade vi själva passet som var en vidunderlig räcka av höga broar långt över dalarna.

Det hisnade när man tittade nedåt i dalen. Alperna reste sig högt ovanför täckta av moln och solen sken i dalen. Vilken kontrast. Nu började det bli dags för en rast igen och vid Europabrucke fanns det rastplatser så där tankade vi, rastade hundarna och pojkarna.

Flera turistbussar och bilar stod här och det vimlade av turister. Jag frågade pojkarna om de hade lust till ett bungyjump, men det hade de inte. Men det var det andra som gjorde och vi tittade en stund på de modiga. Lite mat åt vi också så att vi fick lite energi för resten av färden. Hela färden genom Österrike bjöd på den ena vykortsbilden efter den andra. Eftersom pojkarna inte ville övernatta i detta land så fortsatte vi in mot Italien. Det som blev lite problematiskt var att i Italien kan man inte ta in på vilken camping som helst, då det inte är tillåtet att ha med sig hundar överallt. Men det skulle väl lösa sig tänkte jag.

Efter en lång tunnel var vi i Italien och nästan genast kände vi att luften blev annorlunda. På tempmätaren i bilen såg vi att det var +32 ute, så vi bestämde oss för att stanna och sträcka på benen. Precis när vi kom ut ur tunneln frågade en av pojkarna:”är vi snart i Österrike?”. Däär ser man hur mycket en tonåring bryr sig om utsikter och vackra landskap. Men de blev nöjda när de fick till svar att vi var i Italien. Vid första bensinmack stannade vi och tog fram kartan. Det var inte alltför långt ner till Gardasjön som var målet för vår första camping, så vi bestämde att åka dit. Visserligen var vi en dag för tidiga, men man kunde kanske stå utanför en natt. Alltså fortsatte vi färden.

Fortsättning följer……

Det fanns inte så mycket mer att göra på kvällen då det blev väldigt mörkt ute. Vi kurade inne i husvagnen och hörde hur regnet öste ned utanför. Pojkarna spelade på x-boxen och vi satt och tittade på kartan hur vi skulle ta oss därifrån dagen efter. Det verkade som att det gick en väg över bergen till Innsbruck som såg hyfsat stor ut, så den tänkte vi ta istället för att åka hela vägen tillbaka till Munchen.

På morgonen när vi vaknade var det uppehåll och när vi steg ut såg vi alla höga berg som omgav oss. Vi var inte långt från Zugspitze som är den högsta toppen i massivet.

Toppen av berget låg inhöljt i molnen och det var en mäktig syn. Eftersom vi var ganska högt uppe så var det inte särskilt varmt ute. Folk gick i vandringskängor för en tur bland bergen, men vi åt en snabb frukost och kopplade på husvagnen för vidare färd. Då vi var längre ner än vi hade tänkt oss och alltså en dag före vi kunde checka in på campingen i Italien, hade vi planer på att stanna en natt i Österrike. Vägen vi hittat på kartan gick direkt från byn och uppåt.

Uppåt, uppåt gick den och när vi väl börjat åka på den fanns det ingenstans att vända. På vissa ställen var den ordentligt brant. Inte ett enda husvagnsekipage såg vi och funderingar kom att det kanske inte var en så lämplig väg att åka. Men vi fortsatte tappert vidare. Många bilister gav oss blickar och vi undrade lite varför. Vägen blev väldigt smal och så befann vi oss uppe bland molnen. Nu var vi nog ganska högt uppe och farten sänktes för att vi skulle kunna hålla oss på vägen.

Så började det gå nedåt och det var lika brant som det varit uppför. Mannen bromsade nästan hela tiden och solen kom fram så sikten blev bättre. Skarpa kurvor avlöste varandra med nedförslut på 19% i flera kilometer. Det pirrade ordentligt i magen. När mannen vevade ned rutan kände vi lukten av bränt gummi och nu kröp vi fram. Vi var ganska nervösa när vi äntligen såg Innsbruck nedanför oss.

På morgonen när vi vaknade, föll ett lätt duggregn som upphörde efter att vi ätit frukost. Eftersom vi ville komma iväg tidigt blev det en rask promenad med hundarna och snabbdusch. Vi checkade ut och körde ut på autobahn mot Munchen. Kasselbackarna var verkligen sugande och det var långa backar upp och ned som gjorde att det blev en del köer, då lastbilarna saktade i uppförsluten och kom i en hiskelig fart nedför. Man fick följa trafiken och det var tur att vi hade så tung bil att husvagnen låg stadigt på vägen.

Strax före Munchen stannade vi på en stor bensinmack för att tanka och handla lite. Där kunde vi också rasta hundarna och äta en bit mat. Det var ju lunchtid så magarna kurrade. Det var en del krångel att ta sig från bensinmacken då många hade valt att stanna där, men tillslut var vi på väg igen. Nu var det planare och vi susade fram i en behaglig fart, trots att trafiken var tät. Det var flera husvagnsekipage och husbilar på vägen så vi var i gott sällskap. Efter en bra stund kunde jag se olympiatornet en bit bort. Autobahn delade på sig och vi följde vägen til höger.

Efter ett tag märkte vi att inte en enda husbil eller husvagnsekipage syntes till. Vi undrade var alla hade tagit vägen. Bebyggelsen tätnade och så var vi tydligen inne i förstäderna till Munchen.

Det var väl inte riktigt meningen och jag började ana att vi var på väg in i staden. På min karta skulle vi åka runt, inte in i centrum. Men att vända var inte möjligt utan jag försökte orientera mig om var någonstans vi befann oss. En skylt visade mot centrum och dit ville vi inte åka med en stor husvagn på släp, alltså tog vi en väg åt andr hållet. Plötsligt dök olympiatornet upp bredvid oss och stadion.

Så tjusigt, men mannen tyckte inte alls det utan ville ut ur staden. Jag hittade var vi var på kartan och försökte hitta en väg ut ur alltihopa. Eftersom vägen var bred så var jag inte ett dugg orolig. Först lostsade jag oss förbi den stora bmw byggnaden med helikopterplatta på taket.

Tror inte mannen såg så mycket av alla dessa fina byggnader då det var tät trafik och han måste hålla filen vi valt. I detta område av Munchen ligger många av bilfabrikerna och pojkarna var plötsligt mycket intresserade av utsikten. Men de återgick snart till dvdn och ännu en film. Jag måste hålla koll på karta och väg så vi kom ut ur detta. En tunnel under floden borde få oss till utkanten igen. Men för att komma dit fick vi åka in på smågator i ett bostadsområde med bilparkering på bägge sidor om gatan. Det var mycket trångt och vi fick krypköra. Tillslut kom vi fram till tunneln och hamnade i en förstad igen. Nu måste vi bort från Munchen och ut på en större väg.

Det gick bra och mannen var lättad att vägen blev större och trafiken glesare. Farten kunde ökas och snart borde vi vara vid en camping jag letat upp, men hur jag än tittade kunde jag inte hitta någon avtagsväg till den. Det var dags att göra ett kort stopp då pojkarna behövde lätta på trycket och så också hundarna. En matbit vid vägkanten och sedan måste vi hitta någonstans att övernatta då det snart skulle mörkna. Jag tog fram kartan och insåg att vi inte var långt från Garmich Partenkirchen och där fanns en camping. Dit skulle vi.

Vi såg bergen torna upp sig framför oss och efter ett par timmar var vi inne i byn. Skylten till campingen dök upp och det ahde börjat regna. När vi så kom fram var det mörkt och så fort vi checkat in letade vi oss till vår plats. Hundarna fick en kvällspromenad i regnet, sedan måste vi laga en snabb middag. Fy, vad trötta vi var.

Fortsättning följer…..

Under resan söderut letade jag på kartan, för att se var vi kunde sova första natten. Jag såg ut fyra olika campingar som tycktes passa bra, alla låg runt Hannover som verkade rimligt avståndsmässigt.

Ju närmare hamburg kom tätnade trafiken och vägarbeten hopade sig. Ibland verkade det som att vi stod stilla flera timmar när det kanske var tio minuter. Man hann se mycket av stadens utkanter, fast pojkarna hade bara ögon för filmen i dvdn.

Efter många ”umleitungen” var vi äntligen förbi miljonstaden. Det tog säkert någon timme längre än vanligtvis, då trafiken var tät och många semesterfirare var i farten. Vi kunde inte upptäcka särskilt många svenskregistrerade bilar.  Farten blev högre när vi susade vidare på den trefiliga autobahn söderut. Pojkarna hade ätit och druckit en hel del, så det var dags att hitta ett rastställe. Därför svängde vi vid första bästa så det inte skulle ske någon olycka. Hundarna var också glada att få sträcka på benen och bli rastade. Lite mat för oss vuxna och mer dricka så vi hade under resan.

Då pojkarna ville att vi skulle köra så långt söderut som möjligt, skippade vi campingarna runt Hannover och fortsatte en längre bit. De ville ner till Italien så fort det gick. Men när de sade att vi kunde åka hela natten protesterade vi och jag letade fram en camping vid sidan av kasselbackarna.

En liten avstickare från autobahn och så var vi framme vid campingen, som låg på en kulle.

Vi blev anvisade en fin plats nära ett fält där vi kunde rasta hundarna. En träddunge och på andra sidan hade vi en jättefin utsikt mot autobahn och det vackra landskapet. Nu var det sen eftermiddag och vi tog fram grillen för att snabbt laga middag. Det mörknade rätt snart och vädret var grått så vi satte oss inne i husvagnen. Hundarna somnade genast och pojkarna tog fram x-boxen för att spela en stund. Rätt snart kände vi att det var dags att lägga oss och sova. Vi hade kommit ungefär halvvägs genom Tyskland och hade många mil att köra nästa dag. Jag tror att allihop somnade så fort vi lagt huvudet på kudden. Jag fick sällskap av vår största hund som lade sig bredvid mig på långbädden. Tur man kan ligga still för det var inte många centimeter jag hade till mitt förfogande. Men jag var trött och sov gott.

Fortsättning följer….

Vi vaknade tidigt på avresedagen och tog en promenad med hundarna. Hundvaktarna anlände och vi kunde instruera dem om var allting fanns. Sonens resekompis som fått skjuts av sina föräldrar, dök upp med sitt bagage som vi snabbt stuvade in i husvagnen. Efter lite prat och avskedskramar kunde vi köra iväg. Vädret var soligt och allt kändes spännande. Första gången vi åkte ut i Europa med husvagn. Vi hade provåkt några helger innan, till Danmark på campingar.

När vi körde upp på Öresundsbron, började semestern och alla var ivriga. Både pojkarna och hundarna sov nästan hela vägen genom Danmark. Våra två hundar fick bra med plats att ligga ned och sova. Som vanligt var det vägarbeten på motorvägen och köerna var långa, men vi hade inte så bråttom. När vi kom fram till Rödby, fick vi vänta då en färja precis hade anlänt och bilarna fortfarande var på väg att kära ut ur den. En snabb rastning av hundarna på de få gräsplättar som fanns hann vi med. Då vi äntligen fick köra ombord, gick allt ganska snabbt och vi kunde lämna bilen.

Vi tog med hundarna upp på utedäck under färden så det inte skulle bli för varmt för dem. Inne var det så mycket folk och så stökigt. Pojkarna gick på upptäcksfärd och vi blev ensamma med hundarna.

Färden över till Puttgarden tog ca 30 minuter och i god tid innan vi anlände till hamnen gick vi till vår trappa. Fler och fler människor började ställa sig för att invänta att dörrarna skulle öppnas. Det var jobbigt för hundarna då ingen tog någon hänsyn till dem. Vi försökte så gott vi kunde att ställa oss så ingen skulle trampa på dem. När vi åkte hem skulle vi inte ta med dem upp, utan lämna dem i husvagnen så de slapp detta kaos. De hade det bättre där.

Ett ögonblick blev vi nervösa då pojkarna dröjde och vi satt i bilen för att köra av. Precis innan vi blev vinkade att köra av båten kom de och vi kunde pusta ut. Ungar!  Vi tog filen mot bordershop för att handla med oss lite drycker. Pojkarna ville ha godis så under tiden vi väntade på dem fick hundarna en välbehövlig promenad.

Efter denna paus, susade vi ut på autobahn mot Hamburg och pojkarna tog fram dvd.spelaren för att titta på film och äta godis. Jag tittade på kartan efter campingar som borde passa som nattstopp. Det gällde att hitta flera eftersom vi inte visste exakt hur långt vi skulle hinna innan kvällen.

Fortsättning följer…..

Under vintern 2004 började vi diskutera var vi skulle förlägga semestern nästa år. Tidigare år hade vi tillbringat i ett regnigt Sverige och det var vi innerligt trötta på. Skulle vi drabbas av regn, ville vi vara någonstans där vi kunde göra seighseeing på platser vi inte varit på tidigare.

England kom på tapeten och dit ville vi gärna. Eftersom två av våra hundar skulle få följa med, började vi att vaccinera dem mot bl a rabies. Jag läste på jordbruksverkets sida hur lång tid innan allt skulle vara klart och tog kontakt med veterinären, som sade att vi skulle hinna få alla sprutor. England har lite annorlunda bestämmelser än andra EU länder, så kolla upp ordentligt innan ni börjar boka camping, färja mm.

Sonen som skulle sluta högstadiet, var eld och lågor. Vi ville så gärna göra något roligt efter all läxläsning inför slutbetyget och innan han började gymnasiet. Sedan var han ganska negativ till att åka bil långa sträckor. Tonåringar kan vara väldigt jobbiga att roa. Men när vi nästan var klara med hundarnas pass, visade det sig att vi aldrig skulle hinna få dem resklara. Katastrof, så vad göra?

Efter långa samtal i hemmet, bestämde sonen att Italien var ett land han ville åka till, även om det var långt så var det dit eller stanna hemma som gällde. Tre veckor ville vi vara ute och började titta på internet efter campingar som tog mot hundar. Vi hittade två stycken som passade och även hade tillräckligt stora platser för vår husvagn. Vi hade nämligen köpt en ny, som var 2,40 m bred och ca 6 m lång med draget.

Alltså bokade vi plats på två olika campingplatser och betalade. Nu kunde vi börja planera för semestern och vad vi skulle ha med oss. Sonen skulle ta med sig en kompis för att ha någon att vara med. Äldsta och tredje hunden skulle min mans föräldrar ta hand om i vårat hus. Till resan ned köpte vi en liten bärbar dvd spelare, så pojkarna skulle ha sysselsättning under resan. Bilen var ny och den blev servad innan avfärd. Vi hade nämligen varit med om en hel del tidigare semestrar, med en bil som havererade. Men det är en annan berättelse.

Med stor bil och husvagn, kände vi oss trygga. Luftkonditionering under resan skulle göra att både hundarna och vi hade det bra. Kvällen innan avresan packade vi in allt i husvagnen. Det var en hel del som skulle med. Förtältet lämnade vi hemma, då vi hade markis med en nyinköpt sida till borde det räcka. Små fläkter till husvagnen, spelkonsol till pojkarna och en liten dammsugare. Eftersom vi skulle stå på el, kunde vi ta med el- drivna maskiner. När vatten var fyllt i husvagnen och allt klart, var det dags att sova så vi var pigga till avresan.

Fortsättning följer….

Sista dagen på semestern vaknade vi ganska tidigt och började dagen med att rasta hundarna. Det kändes lite sorgligt och vemodigt. Efter en god frukost, var det dags att tömma och fylla på tankarna. I vanlig ordning var det kö så vi förberedde allt under tiden vi väntade , för att allt skulle gå fort när det var vår tur. Vi styrde upp på vägen mot Puttgarden och färjan.

Turen var med oss och vi kom med färjan som just hade anlöpt. Alltid lite tråkigt att få vänta och nu ville vi hem så fort som möjligt. Det var smidigt att komma ombord och sedan en stunds väntan innan alla är ombord.

Det gungar sällan då färden går inomskärs, men man känner alltid när man någonstans i mitten av resan som tar ca en halv timme. När man anlöpt går det fort att komma av, när man har husbil eftersom man får stå på nedre däck.

Vägen genom Danmark är ganska tråkig, då den sträcker sig genom ett platt landskap utanför all bebyggelse. Det är sällan vi stannar efter den vägen. Någon gång har vi gjort det, då vi fått stå i färjekön en längre tid, så hundarna kan få en liten rastning. Ju närmare Köpenhamn vi kommer blir det mer att titta på och det tycks som att man kommer fortare fram. Trafiken som var livlig vid färjavgången, glesnar under färden genom landet, men vid närmandet av storstaden tätnar den igen.

Vi brukar svänga ner vid kusten och ta en mindre väg, då den är roligare att åka och man har mer att titta på. Förbi Solrödstrand och sedan upp på motorvägen igen. Vid Kastrup är det livlig trafik och man ser många husbilar och husvagnsekipage på väg söderut.

Då vi susar över Öresundsbron känns det nästan som hemma, eftersom vi bor i södra delen av Sverige. När vi kör åt andra hållet känns det som att nu börjar semestern.

Efter en händelserik semester som skulle tillbringas i Danmark, kom vi hem med upplevelser som vi lever länge på. resan blev ju lite längre än vi tänkt oss och det var vi väldigt glade för. Våra ögon och sinnen hade öppnats för vad husbilslivet egentligen innebar. Men till nästa gång skulle vi köpa en gps så vi slapp leta efter ställplatser.

Håll ögonen öppna för i morgon tänker jag börja berätta om semestern 2005 då vi åkte till Italien. Näst sista året med bil och husvagn, vilket fick oss att börja snegla på husbilar. Följer ni den berättelsen kommer ni att förstå varför. Den var minst sagt händelserik.

Fortsättning i morgon på semester 2005…..

Eftersom det var vår näst sista kväll på semestern, satt vi ute till sent. Luften var ljummen och en skön bris svepte förbi då och då. Nu planerade vi nästa dags inköp, allt vi ville ha med oss hem och hur vi skulle stuva allt i husbilen. Efter 3 veckor ute blir det en hel del smutstvätt och vi brukar inte tvätta eftersom det är semester.

På morgonen var det full aktivitet, då många skulle tömma tankarna och fylla vatten. Vi ställde oss i kön och under tiden gjorde vi i ordning inuti bilen. Efter vår tur ställde vi husbilen och gick en promenad med hundarna, och åt frukost. Sedan var det dags att åka till Heiligenhafen, som var vårt sista stopp innan färjan till Danmark.

Det är ofta mycket trafik på väg dit upp och nu mötte vi flera svaenska ekipage. Både bilar med husvagnar och husbilar. Alltid när vi är på väg hemåt så har vi lust att vända och åka söderut igen. Men hemmet och jobben väntade så det var inte att tänka på. Vädret var soligt och det bådade gott för vår sista kväll. Då det är autobahn hela vägen upp, gick resan ganska snabbt trots all trafik.

Ställplatsen i Heiligenhafen är stor och det står alltid många husbilar där. Vi åkte dit direkt vid framkomsten. Backade in på en plats och satte ut både stolar och hundar. Sedan tog vi varsin öl och tittade på folk som gick förbi. Då det var riktigt varmt i solen, drog mannen ut markisen för att det skulle bli lite skugga för hundarna. Efter en stund var det dags för promenad och vi gick ner på strandpromenaden och utmed hamnen, för att se på alla båtar som ligger där. Ställplatsen ligger vid hamnen och är uppställningsplats för alla dessa båtar på vintern. Flera av husbilarna återkommer ofta under hösten och vintern. Antagligen för att handla och ha en kort semester. El platser finns så man får värme och behöver inte ha gasolen på.

Vi vaknade till en blå himmel och strålande sol. Slottet i Siegen strålade högt ovanför oss på berget. Skönt att äta frukost ute och hundarna fick en promenad efteråt. En del husbilar hade redan åkt iväg och vi gjorde oss också klara för avfärd. Nu började semestern gå mot sitt slut och det var endast några dagar kvar på våra tre veckor. Färden gick på autobahn mot norra Tyskland och en stad som heter Grömitz. Dit hittade vi enkelt och åkte först ned till centrum för att handla mat. Det var varmt så jag stannade i husbilen med hundarna så vi kunde ha öppet. Sedan upp till ställplatsen som det var skyltat till.

Vi hade tänkt stanna i Luebeck, men den ställplatsen gick inte att hitta. Så efter några rundor där valde vi Grömitz och det ångrade vi inte. Ovanför själva staden låg ställplatsen och man hade fin utsikt över vattnet. Det var fullt med husbilar och efter lite letande så hittade vi en bra plats.Tyvärr var det mest asfalt, men vi hade en liten sträng med gräs som hundarna kunde ligga på. Vädret var varmt och soligt så vi satte oss ute och bara njöt. Många gick ned till stranden som låg en bit nedanför. Vi ville bara ta det lugnt och titta på allt folkliv. Väldigt många hundägare fanns där så det gick hundar förbi oss nästan hela tiden. I början reagerade våra direkt och ställde sig upp men tillslut orkade de inte ens lyfta huvudet. De ville nog också vila.

Detta var vår sista stopp innan  Heiligenhafen och vår sista natt innan hemresan.

Fortsättning följer….

Vi sov länge för en gångs skull och steg upp vid 09.30. Då var många av husbilarna klara och började åka iväg. Men vi var liet trötta och tog det lugnt, gick en ordentlig promenad med hundarna för att sedan äta frukost. Tror vi var bland de sista som fyllde vatten, vilket var bra för vi slapp köa. Nu skulle vi uppåt landet och siktade in oss på en ställplats vi stått på ett annat år. Det var mycket svårt att hitta ställplatser i Tyskland utan gps, då det inte var skyltat lika bra som i Frankrike. Där hade vi absolut inga problem att hitta ställplatserna. Vi hade lärt oss att köra mot centrum i byarna och där hittade man genast en skylt. Men i Tyskland var det lögn att hitta.

Mot Siegen skulle vi och nu blev det autobahn då vi ville komma fram i hyfsad tid. Det var inte några som helst problem att handla på vägen då det fanns stora köpcentra lite varstans. En snabb lunch och rastning av hundarna, sedan åkte vi vidare.

Nedanför slottet i Siegen finns en av ställplatserna i staden och dit åkte vi. Det är en stor parkering som på vintern är uppställningsplats för båtar. Så där kan man stå på el om man vill det. Vi brukar inte bry oss om det då vi inte stannar mer än en dag på varje ställe. Ska vi stå ett par dagar kan det hända att vi tar el. Men det går precis lika bra utan.

När vi kom fram gick vi en sväng nere vid hamnen och i parken. Vädret var fint så det blev en dag utomhus, till hundarnas förtjusning. De älskar när det är liv och rörelse omkring så de har något att titta på. Det stod många husbilar där så de var nöjda. När vi satt där kom det en rätt stor husbil med garageluckan öppen. En hund satt vid luckan som hade galler och med stor text hade ägarna skrivit:” Hunden älskar att sitta här och titta ut under färden”, på tyska. Troligtvis hade de fått många påpekanden om detta så därför hade de skrivit denna text. När de stannade så såg vi att hunden var inne i bodelen, så den kunde vara inne om den ville.

Innan middagen gick vi en lång sväng med hundarna igen och handlade lite också. Eftersom det var varmt ute var det grillning som gällde. maten smakar mycket bättre när man sitter utomhus. Vi gick in när det var mörkt och hundarna redan lagt sig inne i husbilen. De var tydligen trötta. Lite tysk tv innan läggdags blev det.

Fortsättning följer…..