Det som göms…

Annonser

Solen har smält bort en del av snön i trädgården och i morse hade jag fullt sjå med att plocka frusna bajjor. Eftersom hundarna oftast får nattkissa i trädgården brukar vi plocka eventuella bajjor på morgonen efteråt. Jag går ut efter morgonrundan och ger mat till småfåglarna, då passar jag på att plocka. Nu snöade det på natten för någon vecka sedan och blev kallt.

Vet inte hur många påsar jag fick ihop men Unkas brydde sig inte speciellt om vad jag höll på med. Han tycker om att klia sig mot häcken och går utmed den flera gånger. Jag vill gärna plocka innan Turbo och jag leker med bollen, för hon har en vana att äta bajs. Hoppas verkligen att det växer bort ju äldre hon blir.

Jag kunde gå till affären åt pappa igår och ser fram mot att få gå en långrunda idag på dagen med hundarna. Skönt att röra på sig och eftersom jag gått långrundor under flera år, har det blivit ett behov.

Kuma tycker inte om när någon eller några i familjen går iväg. Så han lyssnar och tittar hela tiden. Inomhus ligger han i sovrummet och lyssnar, eftersom han vet att vi alltid går in genom garaget. I trädgården står han ofta vid staketet eller som här vid grinden mot gången till garageuppfarten.

En glad Turbo efter morgonpromenad och efterföljande lek i trädgården. Nu vankas det lite frukost och pyssel inomhus.

Gårdagens största händelse i byn var nog en vattenläcka ett kvarter från vårat hus. De höll på att gräva hela dagen och långt in på kvällen. Undrar om de alls fick vatten i husen efter den gatan? Rören som ligger i marken här i byn är gamla och jag tror att de är väldigt eftersatta när det gäller underhållet. Likadant var det med elen tidigare. Vi hade strömavbrott flera ånger varje månad tills kommunen tog tag i det på allvar. Tror att företagen i byn krävde att det skulle bil bättre. Nu har vi sällan elavbrott.

 

Skitsnack

Annonser

Gav hundarna mat precis nu och kom på att jag måste skriva ner mina reflektioner angående deras bajjande. Alla hundar som vi fått nöjet att ta hand om har haft vissa egenheter när det gäller bajjandet. De två vi har nu är inget undantag. Så förbered er på lite skitsnack.

Jag börjar med min första bordercollie Ragnar, som hade den egenheten att alltid sätta sig på en stubbe eller någon annan hög. En gång bajjade han på en stolpe. Visserligen var det snö men en halv meter upp var den och där låg bajjet så fint på toppen.

Min andra och sista bordercollie Berrie var en exemplarisk hund på så sätt att han helt sonika klev upp på buskar och gjorde sina behov. Fanns inte en chans att jag kunde hitta bajjarna där. Det var ytterst sällan jag behövde plocka efter honom.

Vår golden retriver Annie ville ha en platt upptrampad plats att lägga sitt visitkort på. Där gällde det att plocka för ingen kunde undgå var bajjet låg.

Ronja vår svenska wolfdog backade alltid in mot något. Helst skulle man titta bort också, för hon tyckte att denna handling var väldigt privat. Tittade man på henne så kunde hon avbryta och gå vidare, så snegla var metoden. Hon hade också bestämda ställen där hon tyckte att det var lugn och ro.

Nellie måste jag säga var ett kapitel för sig. Vi kunde gå en lång lång promenad och hon trippade med och nosade. De andra hundarna gjorde sitt flera gånger, men inte lilla snurrbollen. När vi sedan kom hem skulle hon ut i trädgården direkt och då bajjade hon och vilka högar den lilla tösen kunde lägga. Då vi åkte ut med husbilen kunde det ta minst tre dagar innan hon lade en hög och då skrek hon som en galning. Därför fick mr J löpa iväg med henne till någon plats där ingen visste var de kom ifrån. Men efter första gången så gick det bra, även om vi körde vidare till en ny plats. Hon hade bajfobi och det hade nog något med tidigare upplevelser. Vi var hennes tredje hem.

Nu kommer jag till våra nuvarande gossar.

Unkas var väldigt snabb i början när han kom till oss. Eftersom han inte fick regelbundna promenader gällde det att passa på när man kom ut. Men idag har han ingen brådska, då han vet att det kommer fler tillfällen. Den egenhet han har är att han gärna vill ha publik. Vi kan gå ute på landet och han har fullt upp att nosa och titta en här och en där. Så kommer vi framför något hus eller en trottoar, då är det dags att bajja. Sedan tittar han sig omkring som för att se ifall det finns någon publik.

Kuma vår lilleman är mer som jag. När det trycker på så gör man vad man ska. Kan man göra det ett par gånger så kör för det. Skiten ska man hålla ifrån sig.

Jaha, detta var väl värdefull information eller så säg? Skitsnack på väldigt hög nivå, behöver alla.