Har ägnat mig åt lite nostalgi denna eftermiddag. Tittade på bilder av min gymnasieskola i Västerås, Rudbeckianska skolan. När jag gick där fyllde den 300 år och är faktiskt Sveriges äldsta gymnasieskola.

Huvudbyggnaden är den till vänster och lite kuriosa är att den byggnaden har samma mått som Parthenon i Grekland, fast i mindre skala. Där hade vi engelska,franska och tyska lektioner.

Denna byggnad ligger intill den gamla huvudbyggnade och där fanns latinsalen, teatern och vårat upphållskafé. När det regnade stod vi under pelarna på rasterna och i teatern spelade vi Mcbeth på gammalengelska. Vi hade plåtar som lät som åska när vi ruskade dem.

Denna byggnad låg bakom gamla huvudbyggnaden och där hade vi gymnastik. Vår gymnasiklärare var ingen idol och vi älskade  inte precis de lektionerna.

I denna byggnad som låg framför gamla huvudbyggnaden hade vi svenska och filosofi. Trädet vid sidan om kallas barfotens träd efter boken om Markurells i Wadköping. Bakom huset ligger domkyrkan.

Detta blev nya huvudbyggnaden och den är inte vacker från utsidan. Men inuti är den rätt fin. Salarna löper runt väggarna och man får ta sig till dem via balkonger  som löper runt den stora ljushallen. När man står på tredje våningen och tittar ned ser man en stor krokodil i mosaik. Där hade vi alla samlingar. Längst ned i källaren låg matsalen. På andra våningen låg rektorsexpeditionen med kansliet. Vi hade naturkunskap, matte, och psykologi i det huset. Inte älskat av en humanist. Vid sidan av huset låg botaniska trädgården med allehanda växter och stadsbiblioteket.

Det var en fin tid och jag har många roliga minnen därifrån.