Första veckan i januari avverkad

Annonser

Det gick ju både fort och bra. De senaste två dagarna har inte varit från den soliga sidan och inspirationen att ta foton eller att hundarna ska tycka att det är så roligt. De vill gärna gå in efter ett par timmar men vi höll väl ut till nästan halv fyra i eftermiddags. Då hade jag bytt lakan i sängen och JR kört snabeldraken. Men när jag skulle moppa golven gick vi in allihop och hundarna fick var sitt oxhudsben att tugga på. De brukar få ett var helg som godis.

I ett annat år i en annan by såg det ut såhär och året var 2013 och landet var Sverige. Det var kallt och vitt överallt och det var innan jag bröt ben och fot. Jag traskade med hundarna i flera timmar per dag. Vi hade tre stora som gärna ville ut och röra på sig. JR drog in pengarna till vårat hushåll och jag arbetade hemifrån. Så dessa två vändor ute med först två hundar och sedan en hund var mitt träningspass och jag gick nog över ett par mil totalt.

Nästa år 2014 snöade det precis lika mycket i januari. Detta var min utsikt från biblioteket där jag hade min arbetsplats. Jag håller med om att det inte var den finaste utsikt man kan ha. Men vi köpte huset när vi inte arbetade hemifrån utan våra dagar bevistade vi på andra platser. Jag var hem varje lunch som i mitt fall var förlängt på grund av hundarna och i gengäld hade jag längre arbetsdagar. Vår H kom ju hem från skolan så de var aldrig ensamma mer än ca tre timmar varje dag. Så huset fyllde våra behov när vi köpte det.

Åter ett år framåt och vi räknar 2015 då det var snöfattigt mot tidigare år. Åtminstone var det så i januari det året. Jag hade tänkt göra en blänkare då och då för att påminna mig om det gamla landet. Man blir väl lite nostalgisk på gamla dagar och jag kan berätta att inte ens vår by är sig lik sedan vi bodde där. Eftersom H kör kranbil händer det att han kör förbi sitt gamla hem och byn.

Mitt olycksår kallar jag 2016 för eftersom vi hann precis komma hem från vår semester i Frankrike när jag föll så därav namnet på året. Jag satt inomhus hela vintern och kunde inte gå ut. Jag som var van att vara ut i flera timmar om dagen. Kunde inte ens ta mig ut i trädgården. Nej det var ingen mysig vinter det året.

Året 2017 hade jag utegångsförbud så fort det kom snö och blev halt. Nog lika bra det för jag var inte så stadig på foten. Hade svårt att få på mig någon varm sko då min fot var så svullen hela tiden. Ont hade jag också. JR slutade arbeta och vi började planera för ett annat liv någon annanstans. Någonstans utan snö och is helst.

Nu fick det vara nog och vi ut huset till försäljning. Så vi städade ur alla skrymslen och jag tror JR körde över 14 vändor till återvinningen. Vi gav bort tavlor mm. Det tog lite tid att bli av med huset men glädjande nog fick vi det pris vi begärt och sedan blev det bråttom.

2019 körde bilen iväg med vårat bohag för lagring och denna bild tog jag från husbilen. Huset var inte vårat längre och nu återstod städningen som vi tursamt lejt ut.

Äventyret väntade och vi var helt slut. Nu återstod det ett par veckor på Sibbarps camping innan vi kunde köra över Öresundsbron. Ja, så gick det till och arton år av vårat liv var historia. Ett nytt kapitel tog sin början och vi skulle leta hus. I södra Frankrike hade vi bestämt och så bar det av.

Säg till om dessa återblickar blir för tjatiga eller tråkiga. Jag slutar direkt.

Avslutning på hundminnen

Annonser

Ronja, Nellie och Unkas fick många fina år tillsammans tills vi var tvungna att ta farväl av Ronja som fick en tumör. Hon fick somna in utanför veterinären med utsikt över hästhagar och ängar. Det var nästan så att jag såg henne springa iväg med lätta steg.

Två hundar igen och av en slump kom ett samtal från en vän. En sarlooswolfhound behövde nytt hem då en av ägarna till den blivit allvarligt sjuk. När den fanns i Ystad var det ju bara för oss att sätta oss i bilen och köra iväg. Unkas fick följa med och avgöra om det var ok med en till hanhund i flocken. Det var det och så kom Kuma in i våra liv.

Så var de tre igen och de trivdes enormt bra med varandra. Aldrig ett gruff dem emellan. Kuma var som en liten nallebjörn och så fruktansvärt snäll. Det blev ju lite lättare då bägge killarna var kastrerade och vi kunde slappna av lite under Nellies löp.

Tyvärr drabbades vår fina tös av cancer vid tio års ålder och fick somna in. Det hugger i mitt hjärta än idag när jag tänker på att en rutinkontroll slutade i ett farväl.

Alltså två igen och dessa killar blev väldigt tajta.

Vi tvekade länge att skaffa en ny hund då dessa två bara älskade varandra. Men de var så nära i ålder att vi blev oroliga för hur det skulle bli om en av dem blev ensam. Det skiljde endast två år mellan dem. Så hittade jag en ny tös för jag ville ha en tös norr om Stockholm och så hämtade vi Turbo.

Ett yrväder av dess like och väldigt osocial till en början. Men vana som vi är av omplaceringar fick hon boa in sig och började hitta sin plats i flocken.

Så bestämde vi oss för flytt söderut och drog iväg med Mackan. Tyvärr blev Unkas dålig och med endast en vecka kvar tills vi skulle få nycklarna till vårat nya hus, fick han somna in. Så nu har vi två hundar igen då. Men ni som följer bloggen vet ju det redan.

Så får det bli tills det blir dags att någon lämnar oss. Kuma är för gammal för att behöva konfronteras med en ny medlem och vi vill ge honom en lugn ålderdom. Turbo tycker om brorsan även om han inte är speciellt lekfull. Så detta var vår gemensamma hundhistoria. Både jag och JR har haft hundar tidigare i våra liv och de var minst lika underbara som individer.

Dags att ägna oss åt nutid då vädret blivit varmare och vi gärna vill vara utomhus om dagarna. Men vi har endast ägnat oss åt småpyssel idag och njutit av dagen. JR har stökat i det som är vår verkstad/tvättstuga. Lite omplacering av saker och de nya hyllorna ska ju fyllas.

Vi får besök av sjuksköterskan på torsdag morgon. Jag ska även lämna urinprov så JR har hämtat behållare på pharmacia. Han slipper detta denna gång lyckosten. Men i gengäld ska han ta blodtrycket och det slipper jag denna gång. Man känner sig verkligen omhändertagen.

Grå söndag

Annonser

Det har regnat hela natten tror jag. Själv har jag sovit som slagen tills vid åtta då Turbo ville komma upp i sängen. Hon brukar hoppa ned efter ett tag när vi lagt oss och sedan kan man se henne ligga på rygg i soffan. Händer ju att man måste upp väldigt väldigt tidigt för att tömma blåsan och då har jag sett henne ligga där. Men som sagt på morgonkvisten vill hon komma och kampera med oss igen. Jag stapplade upp och sedan lyckades jag somna om. Vaknade halv tio och hade en djävulsk värk av ischiasen. Tog en värktablett och satte mig på sängkanten en stund. Vid tio väckte jag alla övriga och kunde konstatera att idag gömmer sig solen. Fick bra övningar av Uddmor som jag körde direkt där i sängen. Har kört dem i omgångar under dagen och värken lättar faktiskt.

En del påminner faktiskt om mina yogaövningar och då blir det lätta att komma ihåg dem. Så det är bara att härda ut och köra på.

Vi har sanerat golven inomhus idag och Kuma tyckte att det var en bra idé för det innebär slappardag för honom med mig eller JR som sällskap och det gillar han. Turbo tyckte nog att vi var lite väl mycket inomhus men med vått gräs inbjuder det inte till någon trädgårdsdag.

Det kommer ju fler dagar med mer sol har jag sett. JR cyklade upp till torget och köpte baguetter och då plingade det vid grinden. Se där stod Christian som ville säga hej, men när han hörde att JR var vid torget fick han bråttom att gå tillbaka. De träffades och fick sig en bra pratstund.

Bytte lakan i sängen idag och i morgon är det tvättdag för mig i vanlig ordning. JR hittar säkert på något att ta sig för. Först ska han nämligen till Super-U och handla. Vi har en diger lista på matvaror som vi behöver. Planerar ju minst för åtta dagar per handling.

Okej, från 2018 i december men det enda jag saknar är Unkas som ju inte finns med oss längre. Det vita vill jag inte ha något att göra med och slipper med all säkerhet det.

Ska vi tippa på sol i morgon?

En liten roadtrip

Annonser

Igår gjorde jag äggmackor till oss att ha med idag då vi skippade frukosten hemma. Inget kaffe med andra ord utan endast nyttig juice till mackorna. Kuma blev inte glad över att baguetten inte köptes utan det blev ”bara” ett par bitar vanligt bröd. Men vi ville komma iväg innan lunchstängning hos veterinären. Dags för kloklippning för hundarna nämligen. Så en snabb dusch och sedan var vi på rull.

Vi kunde inte parkera på vår vanliga plats för större fordon då en liten skitbil ställt sig där, så JR körde in vid sidan av djuraffären. Ingen vidare utsikt men dessa blommor är verkligen fina. Jag är ju ute och letar efter någon fin klängväxt till vår pergola och detta är ju en kandidat. Men jag har ingen aning om vad den heter, så om någon vet vore jag glad.

Allt gick bra med klippningen och då var det dags för frukost tyckte vi. Det blev en sväng ner till Canal du Midi, men jag tog inga foton just där för vattnet var verkligen smutsigt och JR parkerade med utsikt in i en annan husbilsbak. Men mackorna var goda och efter det bestämde vi för att göra en nostalgitripp ner till Vias.

Vi körde inte ända fram till ställplatsen vi stod på i fyra månader. Men nästan. I denna värme är skugga ett måste när man stannar. JR hade nämligen sett bordsunderlägg i campingens affär förra året och nu tyckte vi att de skulle passa bra på bordet ute. Därför gick han iväg för att handla. Där framme vid stenen svänger man till vänster in till ställplatsen. Tror inte det är lika mycket folk nere på stranden som på bilden från underlägget.

Det var roligt att återse Vias nu och kanske bara börja komma ihåg de roliga sakerna. För vi hade det bra där ett tag innan Unkas blev sämre. Men efter den svängen var det skönt att återvända hemåt.

Pompiererna har fullt upp nu om dagarna och vi har nog sett minst tre brandflygplan som spanat sedan vi kom hem. Jag spanade om jag kunde se var det brann igår men det måste ha varit längre bort än jag trodde. Vi bor ju där nationalparken börjar så det är stora skogsområden vid sidan av åkrarna med vinbuskar.

Underläggen JR köpte visar olika stränder från Langedoc. Här har vi inte varit men på några av dem har vi stått under våra semestrar här nere.

I morgon blir det en vanlig dag igen men det verkar blir ännu varmare så vi får se om det går att vara ute. Jag ska göra smoothie och vätskeersättning så det får bli min arbetsuppgift. Men sedan ska jag ta hand om JR och hundarna. De ska ha vatten och svalka.

Snart kväll igen

Annonser

Jag har roat mig med att läsa genom mina inlägg på den 29:e april genom åren. Verkar mest som att jag fnattat rabatter och gått promenader med de hundar vi haft. Undrar hur många steg det blivit genom åren? Åskilliga skulle jag tro.

Betalat pappas räkningar är en annan syssla jag gjort idag. Mr J tyckte att det var väldigt varmt inne i husbilen och det visade sig att mätaren blivit vriden till 5, vilket vi aldrig brukar ha ens på nätterna. Det strömmade varmluft ur alla ventiler och nog tyckte jag att det var ovanligt varmt när jag körde lilla snabeldraken. Nu är mätaren tillbaka på 3 som är den nivå vi brukar ha.

Vi har sett klart på serien: ”Båtar,kanaler och kärlek” och igår såg vi Joanna Lumleys resa i Indien. Hon som är den ljusa suputen i ”Helt hysteriskt”. Här var hon sig själv och en riktigt bra reseledare. Ikväll blir det resa i Japan med henne. Det är roligt att titta på just resor i andra länder och när reseledarna är duktiga på att förmedla allt de ser och upplever. Kunskapskanalen är en väldigt bra kanal, med många intressanta reportage.

Nu är det dags för middag säger hundarna.

Tur att de är vana vid varandras middagssällskap, för här i husbilen är det trängre vid matplatsen.

 

Kväll i byn

Annonser

Vi startar upp kvällen med att äta korv med bröd. Riktig exklusivt på min ära. Det är bara så att vi var så fruktansvärt sugna på korv. Kokta ska de vara. Någon korvkiosk finns inte i byn så vi kan inte köpa det ute. Men vi drömmer oss tillbaka till barndomen och korvkioskerna. Jag dansade balett i min ungdom och pappa följde med mig på tåget till Västerås där jag dansade. Efteråt fick vi vänta en stund på tåget hem och då fick jag alltid en varm korv med bröd. Så gott det var efter ett träningspass. Sedan glömde man bort det hela när pizzan och kinarestaurangerna dök upp. Men på gamla dagar vill vi åter känna smaken av varmkorv.

Duggregn och plikter

Annonser

Vått,höstlikt och allmänt tråkigt. Var är alla vackra krispiga höstdagar? Det var många år sedan vi fick uppleva något sådant i skåne. När frosten glimmade i gräset och luften var hög och klar. De senaste åren har det mest varit fuktigt som en våt disktrasa och torka tassar hela tiden. Jag kör hundarnas handdukar flera gånger varje månad då de blir så smutsiga. Turbo är väldigt duktig och lyfter tassarna när vi torkar henne. Inte alls som vare sig Unkas eller Kuma var när de kom till oss. Hon gillar verkligen att vi värmer handdukarna som vi torkar hundarna med.

Idag började dagen med duggregn och sedan blev det faktiskt bättre. Med det menas uppehåll. Vilket var väldigt tur då pappa och farmor skulle till församlingshemmet på middag med underhållning. Detta har inneburit att vi har traskat en hel del idag. Det känns i kroppen att jag skjutit rullstol. Men våra föräldrar var glada och upprymda över att ha varit ute. De träffade flera människor som de inte sett på länge.

Efter allt traskande har det varit skönt att sitta i biblioteket och läst i bloggar mm. Hundarna har kelat, sovit och Turbo har lekt en del. Nu ska vi tvåbenta äta varm korv med bröd. Ibland känns det lite som att vi vill uppleva lite nostalgi. När man gick till korvan och köpte en kokt/grillad med bröd. Det var långt innan pizzerior och andra exotiska snabbmatställen kom till Sverige. Så ikväll ska vi till korvan här hemma.

Blåsdag nr 2

Annonser

Hade tänkt göra lite trädgårdsjobb idag med, men blåsten gjorde att jag avstod från det idag. Sedan hade min handled fortfarande inte lust att hålla i något slags verktyg alls. Kan det bli mindre blåst i morgon ska jag åtminstone plantera lite fröer. Nu talar jag inte om grönsaker eller örter, här är det endast blommor som sås. Inte för att jag inte tycker om grönsaker eller örter, utan endast för att de kräver plats och väldigt stor omsorg.

En gång sådde jag tomatplantor och ställde krukorna på den soligaste platsen på balkongen. Bodde i lägenhet då. Sedan penslade jag pistillerna med jämna mellanrum och det blev riktigt fina och goda tomater. Eftersom jag jobbade hela sommaren var det roligt att ha något att göra. Lite mallig var jag också att ha lyckats.

Därför gick jag de två rundorna med hundarna och Unkas fick träffa pappa. Eftersom det vankas kex är han väldigt glad över att hälsa på där. För mig är det ett utmärkt tillfälle att få sitta ned och vila ryggen. Fasen vad det gjorde ont i ryggen idag. Glömde smörja in den med voltaren, så jag får väl skylla mig själv. Men det kändes så bra innan att jag glömde bort det.

Annars har det bara känts som måndag idag, fast det inte är det. Så blir det med korta veckor.

Såg en glassreklam på tv just nu och blev så sugen. Sommar innehåller åtminstone några glassar. Nu lite nostalgi. Snart kan jag se dem på landsvägen. Alla fina ekipage som kör förbi.

 

Inte mycket som händer här idag

Annonser

Det har regnat och regnat hela dagen idag. Mörkt ute och vi blir så trötta allihop. Hundarna sover och enda gången det var lite fart på dem var när de fick sin middag. De blir glada efteråt och busar en stund. Men idag var den stunden extra kort. November är en tråkig månad. De pratar om snöoväder i Sverige och våra vattenmagasin blir bara påfyllda. Höjer de elpriserna här nere blir jag förbannad.

Jag har varit duktig idag och våttorkat i köket. Alla skåp och bänkar är rena och fina. Det är samtidigt en test för hur mycket foten orkar. Idag behövde jag endast en paus och även om foten värkte så kände jag att den klarar mer än förra lördagen. Den dagen den inte värker ska jag utöka min torkning till hela sovrummet och sedan bygger jag på ju mer jag klarar. Nu kör jag grovköket, köket och köpmansbänken i sovrummet.

Så förresten att en krögare i vår huvudstad håller på att bygga om sin restaurang och lämnar det koncept han tidigare haft. Han ska bygga i gammal anda, vilket betyder att det blir i en stil från förr. Inget självplock eller vitt. Nu blir det mörka träslag, sammetsdraperier och serveringspersonal i fina uniformer. Nostalgi i stora mått. Själv kör jag också med nostalgi idag.

Nostalgi

Annonser

Jag har följt serien om 56-orna som var så framgångsrika och alla förundras över att just den årgången lyfte Sverige i olika sportsliga sammanhang. Eftersom jag tillhör samma årgång och har följt allihop under min uppväxt, var det roligt att åter få se hur duktiga de var. Många har spekulerat vad som gjorde dem så duktiga. Mannen och jag är av samma årgång och diskuterade vad allt berodde på. Kanske var det raketosten, kalaspuffarna eller någon annan mat som sedan blev förbjuden?

Kanske var det så att när man endast hade två tv-kanaler och varken mobil eller dator, måste man sysselsätta sig med annat. Jag tänkte bli prinsessa eller balettdansös, när jag var liten och nötte ut mina tofflor med att gå omkring på tårna hela tiden. Med mammas underkjol på huvudet trippade jag omkring hemma och tyckte att jag var så fin. Jag lyckades vricka min vänstra fot när jag sprang ute i träskor och vår doktor påpekade att jag hade svaga anklar. Därför satte min kloka mor mig i balettskola för att jag skulle bli starkare.

Mina tofflor byttes ut till balettskor och när jag inte var i skolan trippade jag omkring hemma i dem. Så gjorde nog alla de som blev duktiga 56-or. De fortsatte att bolla, trixa och brottas när de var hemma, istället för att titta på film eller spela spel som dagens barn gör. Man hittade en hobby som man höll på med varje ledig stund på dagen. Nu blev jag aldrig prinsessa eller balettdansös, då andra intressen kom i vägen, men de som fortsatte kunde vi sedan se vinna medaljer och segra.

Eller berodde allt på raketosten? Jag var ju inte så förtjust i den och det kanske var därför jag inte blev balettdansös.