En dag att vila på

Annonser

Idag har vi verkligen tagit det lugnt. Haft en del mailkontakt med mäklaren och ett objekt verkar intressant. Vi får väl se om vi ska titta på det huset. Det känns rätt bra att vi är i detta läget nu. Att få luta sig tillbaka och bara tycka till.

Unkas sår är på bättringsvägen och salvan lägger sig som en hinna över det. Mr J sade att veterinären sagt att det är honung i den. Ett beprövat naturmedel som hjälper till att läka sår. Han är inte så glad när jag kör ner tabletterna i halsen på honom, men finner sig i det, snäll som han är. Jag gör det så jag vet att han verkligen får i sig medicinen.

Nu har vi bestämt oss för att stanna ända till måndag här, för ställplatser med denna underhållning och med el växer inte på träd. Det är också så att det strömmar in husbilar nu på kvällen. Detta är tydligen en av tre stycken finaste motocrossbanor, så många vill träna här. Idag träffade vi på svenskar från Uddevalla som kom hit för att köra. De bor på ett svenskägt pensionat här i närheten. Gissa om de blev förvånade?

Jag har tittat på två pojkar i sju-åtta års åldern som kört motorcykel på banan och är väldigt glad att det inte var mina pojkar. De flög över hoppen och körde som galningar. Tror de körde i fem timmar totalt med korta pauser för mat och sådant. Annars har vi läst lite och jag har skrivit en del.

Vi har haft strålande solsken och ca +15 i skuggan, så det har varit riktigt behagligt. 

Funderingar i duschen

Annonser

Jag har tänkt skriva om det flera gånger, men det har aldrig blivit av. Det är ingenting allvarligt, utan bara en reflektion jag har angående duschandet. Jag brukar kliva in i duschen och sätta på vattnet med munstycket riktat mot fötterna. Sedan ställer jag in temperaturen så att det ska bli lagom varmt. Jag för duschen från fötterna upp mot benen och det är så skönt. Men när jag kommer längre upp är det för varmt. Då får jag sänka värmen.

Likadant är det de gånger jag ska bada i havet. Jag känner med fötterna om det är en behaglig temperatur. Där kan jag ju naturligtvis inte ställa in värmen eller kylan. Fast ibland hade det varit bra att kunna det. Sedan går jag sakta utåt och det är fortfarande behagligt, ända tills det börjar nå midjan. Då blir det väldigt kallt med ens och ska jag bli doppad, måste jag kasta mig utåt, annars är risken stor att jag backar upp på land igen.

Naturligtvis har vi inte olika temperatur på olika kroppsdelar, utan det är säkerligen så att vi är känsligare på vissa ställen. Åtminstone är nog jag det. Därför kan det som känns behagligt för fötter och ben, bli nästan en chock för övriga kroppen.

Jaha, tänker ni. Den människan har väldigt konstiga funderingar. Men det står jag för och jag tänker ofta på både stort som smått. Ni ska vara glada att jag inte berättar om mina drömmar, för jag kommer ofta ihåg dem när jag vaknar. Mannen brukar säga att det måste snurra ordentligt i mitt huvud om nätterna. Bra, för dagtid mår jag prima.