Idag är det tio år sedan Anna Lind, blev mördad och visst minns vi den dagen. Sverige var skakat efter mordet på Olof Palme och Anna var som balsam efter den tiden. Hon var ämnad att bli politiker, då hennes sätt var vinnande och bra för socialdemokraterna. En kontrast mot den träiga Göran Persson. Många tyckte om hennes raka svar och personliga sätt. Hon var nästan som en garanti för att socialdemokraterna skulle fortsätta regera Sverige. Men hon var inte bara omtyckt av sitt eget parti, utan många i opposition tyckte om henne. Detta att inte försöka svartmåla eller gå till attack, var något hon behärskade utomordentligt. Hon var ett proffs med en varm utstrålning.

Efter hennes död har socialdemokraterna famlat runt och gör det fortfarande. De har rört sig mot höger och de olika inriktningarna i partiet är oense i många frågor. Det är som att man förlorat det som är socialdemokrati. Jag vill åtminstone inte ha ett parti som inte skiljer sig åt från alliansen. Utan egen politik. Som väljare vill man ha ett alternativ till den regering som nu är. Men de verkar inte hitta sin själ längre och velar fram och tillbaka i olika frågor. Varför har man inte kunnat fortsätta där Anna Lind började och se varför hon var så populär överallt?

Sverige förändrades efter dessa mord och särskilt efter Annas. Idag har vi ett land där det sker mord och sprängattentat var och varannan dag. En utveckling som Anna nog inte kunnat stoppa, men troligtvis kunnat tackla lika bra eller dåligt som Reinfeldt. Hon hade kunnat presentera ett starkt regeringsalternativ och det vete sjutton om alliansen kommit till makten. Spekulera kan man ju alltid göra i efterhand, men jag tror hon kunnat ge dem en ordentlig match. Jag tror inte att socialdemokraterna har hittat sin själ efter hennes död och Löfvén får ursäkta, men han har för många klantar runt omkring sig. Denna försiktiga framtoning han har övertygar inte mig. Väljare vill ha klara besked och ledare som säger ifrån direkt.