Man kan känna att vissa dagar har man passerat ett bäst före datum. Kroppen värker och huvudet känns så tungt. Andra dagar är man aldrig äldre än tjugo år. Allt beror på hur bra sömn man fått under natten. Det är så viktigt att få sova sina timmar och inte bli väckt av något. Idag är jag tjugo.

Andra tillfällen är då man hamnar i sammanhang där man känner sig helt malplacerad, eller verkligen får veta att man har passerat gränsen för färskt. Många jag känner får denna känsla då de söker nytt arbete och det sitter en rekryterare som bara ser till åldern. Detta bäst före datum verkar bli tidigare och tidigare för varje år. Jag ser dessa människor som tidigare varit aktiva och störtat iväg på morgnarna till sina arbeten, tappa livskraft och bli håglösa. Efter att ha sökt fler än hundra olika jobb, orkar de inte ens sätta igång datan för att leta. De ger upp och väntar bara på att arbetsförmedlingen ska ringa.

Tyvärr är de för unga för mitt företag och det enda jag kan göra är att vänta på att de ska bli äldre, så de kan få arbete av mig. Jag tycker det är tråkigt att det ska behöva vara så.

Det borde inte finnas ett bäst före datum på människor.