Jag mår piss idag. Allt beror på att jag börjat sova väldigt dåligt. Vaknar flera gånger om natten och är kokhet. Jag kan inte ens lägga armen på sidan av mig då det riktigt bränner. Därför blir det täcke på och täcke av flera gånger under natten. Sedan hittar jag inte rätt ställning för att kunna somna om. Kanske är det läkningen av foten som håller på och gör att jag sover så dåligt. Nu har ju mannen och jag bytt plats i sängen och vi känner båda att det inte känns riktigt bra. Efter femton år tillsammans har man ju hittat sina sovställningar bredvid varandra, med hundar emellan och att ändra på detta är faktiskt jobbigt.

Vi börjar bli ett strävsamt par som ridit ut en hel del stormar och gnidit av alla kanter så att vi passar ihop som pusselbitar i ett pussel. Det som inte passat tidigare gör det idag. En ofrivillig fis i sängen på natten är inget som stör längre och vi kan skoja om det utan att den andra blir generad. Nu förtiden har vi inte många stängda dörrar i huset. Jag har alltid haft hundar med på toaletten eller åtminstone haft dörren på glänt så de sett mig därinne. Vi har två toaletter och mannen håller sig alltid borta då jag är på ”min”. Själv stänger han dörren och har alltid gjort det. Inget konstigt med det.

Vardagliga ting som antingen kan reta eller passera utan att man reflekterar över det. Något som är viktigt då någon av parterna blir sjuk eller är bortrest. Bördorna delas efter förmåga och kunnande. Just nu bär mannen på den största bördan, och det känns lite jobbigt för mig, men andra gånger har jag burit det tyngsta lasset.

När det blir onsdag i veckan, kan jag börja se fram mot att få vara tillsammans med mannen i två hela dagar. Helgerna är veckans höjdpunkt och snart är vi där.