Den som står ut med mig och har tagit hand om en enbent tanta i flera månader, förtjänar en bukett på födelsedagen. Även om vi kommit överens om att du slipper fira den, vill jag visa min uppskattning.
Kram
Vilken dag!! Jag började ju denna morgon med att försöka få tag i handläggaren för äldreboenden i vår kommun. Fick inget svar alls från vare sig henne eller hennes chef. Vid halv två var det dags att ta in det tunga artilleriet och mannen åtog sig att ringa. Gissa vad? Han fick tag i människan direkt! Med andra ord har hon slagit bort mitt samtal hela dagen då jag uppgett det i hennes svarare. När hon såg mitt nummer klick och svararen kom in direkt. Mannens nummer kände hon inte till och då gick det bra att svara. Eftersom han varit vd i många år, kan han få till en mycket auktoritär röst och jag vet att folk blir skrämda av den. Han varken höjer rösten eller skäller, utan bestämmer att såhär ska det vara.
På fem minuter har pappa fått rummet här i byn och jag kunde börja planera flytten. Men jag tycker handläggarens sätt är under all kritik. Var borta och tittade på rummet och pratade med föreståndaren som även hon bor i byn. Pappa blev ju glad och väntar ivrigt på att få komma hit. Men vi har ett problem och det är att han tappat bort lappen med mitt telefonnummer och jag har inte numret till själva avdelningen där han är. Försökte få honom att kalla på en personal så att jag fick prata med den. Men han fick svar att de inte hade tid. Då försökte jag få pappa att ta reda på gatuadressen så jag kunde leta på Eniro. Kammade noll även där. Allt låter kanske som att det gick lätt att få pappa göra alla dessa saker, men eftersom han hör så dåligt fick jag förklara en miljon gånger och höll på att bli galen på köpet. Inte lätt med äldre, äldre pensionärer.
Jag är så trött i huvudet nu att jag låter allt vara tills i morgon. Pappa får komma hit, och vi har bestämt att det blir onsdag nästa vecka. Jag ska se till att hans säng blir bäddad och hänga upp gardiner i fönstren. Vi flyttar lite saker i helgen och sedan får vi hyra ett släp och ta dit resten. Han har bott i ett väldigt kalt rum tills nu, så han är glad för det lilla och kommer inte klaga att allt inte är på plats direkt. Med tavlor på väggarna och några mattor på golvet blir det rätt ombonat ändå.
Nu får vi våra föräldrar på samma boende och det var ju så deras tillvaro i byn började. De bodde med sina makar på samma våningsplan i huset vid byns början. Nu kommer de att bo i samma hus men i olika ändar av korridoren.
Gamla duschkabinen håller på att monteras ned av mannen. Steam funktionen har gått sönder och det skulle bli en dyr historia att byta den. Därför köpte vi en ny istället. En med alla funktioner som den gamla har, men med en låg kant.
Det passar mig bättre nu när jag kan stå i duschen igen. Så nu har vi snart en ny kabin på båda toaletterna.
Det är taket som ligger upp och ner på karet. Mannen tänker basta i morgon och jag ska duscha. Vi får se hur det blir med den saken. Vi har ju en dusch som går att använda.
Jag skriver och får nya uppslag hela tiden. Men igår fick jag en rejäl kick av att läsa en artikel och se film. Den början jag haft håller inte och nu har jag en helt ny. Så här är det stor aktivitet i hjärnan. Än så länge svettas jag inte, utan tycker att det är roligt. Jag lever med berättelsen i huvudet dygnet runt, även om jag kokar ägg eller håller på med hundarna.
Hundarna som var rejält deppiga igår. Inte populärt med nyordningar alls. Våra hundar vill ha sina rutiner och när de accepterat en ändring, som mitt ben orsakade, har de inrättat sig efter hur vardagen blivit. Mannen går ut på morgonen så de får göra morgontoalett och läsa morgonblaskan. Sedan lite frukost och upp till mig i sängen som stiger upp en timme senare. Under dagen är det trädgården med mig och det är ok för dem. Efter deras middag vid fem väntar de på mannen som tar ut dem på promenad för att de ska kunna läsa kvällsblaskan. Så ska det vara och de vill inte ha några ändringar.
Därför blev det så fel för dem igår. Mannen kom hem och de fick sin tur. Men så åt han bara och körde iväg. Inte vad vi brukar göra på kvällarna. Mannen hämtade pojken och i natt har de kört 120 mil norrut, för att hämta nya SuvEllen. En storasyster till min lilla som nu fått komma till ny ägare. Han hörde av sig i veckan och var helnöjd, vilket gjorde mig glad. Gårdagskvällen blev lite orolig för mig och en film lyckades skingra tankarna på att killarna var ute på vägarna. Hundarna låg länge och lyssnade efter ljudet av Patrioten. Tillslut somnade de i sovrummet. Jag satt själv i vardagsrummet.
När jag gick till sängs, lommade de ut ur sovrummet och där låg jag själv. De brukar sova inne hos oss i vanliga fall. Men när jag vaknade i morse, låg bägge i sängen hos mig och samtalet med mannen gjorde mig lugn. Allt hade gått bra och nu skulle de köra en bit för att äta frukost och tvätta av sig.
Lite nagelbitning blir det innan de är hemma igen, men ju längre söderut de kommer desto torrare vägar. Vi hade +9 i natt och inget regn. Hundarna tyckte att det var konstigt när jag släppte ut dem i trädgården på morgonen, men de fann sig och sover igen. Mitt ben medger inte att jag går någon längre sträcka och jag får inte på mig någon sko, då foten är så svullen.
Nu ska jag ägna mig åt min berättelse ett par timmar.
Nu har vi varit ute en stund i solen och det var så skönt. Ny talgboll till fåglarna och sedan fick jag tvätta av ena skon. Minsta lilla rivstart gör att det flyger lera lite här och där. Unkas har lekt med sin fotboll och då blir det så. Ser att grannarna förbereder julbelysningen inför advent och vi ska väl ha lite också. Funderar på vad det ska bli och får mannen bestämma skulle det se ut såhär. Undrar om grannarna skulle uppskatta det 🙂
Idag har jag hjälpt till med städningen och i vanlig ordning är jag som en haltande krokig gumma efteråt. Ryggen har tagit stryk och det hugger i den. Fy, vad jobbigt alltså.
Såg ett inlägg på Facebook där det stod att ibland önskar man vara klok som en 60-åring, ha en kropp som en 20-åring och ork som en 3-åring. Precis så är det.
Men jag torkade rent överallt och haltade in i biblioteket efteråt. Nu fungerar ryggen någotsånär och foten börjar bli rörlig. Kommer med all säkerhet att vakna med världens träningsvärk i morgon. Nu har mannen tröstat mig med världens godaste rökta korv och ett glas whisky, så jag känner mig rätt nöjd ändå. Han håller på att försöka sätta in en annons på blocket och mitt hjärta blöder. Vi ska sälja älskade SuvEllen efter elva år. Vi behöver inte tre bilar längre. Samt att det är ett måste att köpa en ny.
Nu började mannen prata om suvar och sådant. Jag tvärbromsar och det enda han får köpa är en ny Jeep Wrangler, inget japanskt skit haha. Skämt åsido, de är säkert väldigt bra, men inget för mig. Men mannen och datorer, ladda ner bilder mm blir ett kaos och jag vill inte bli inblandad i denna affär. Min älskade jeep ska säljas och jag förstår det logiska och praktiska med det hela, men jag tänker inte se till att det sker.
Man får inte allt hela tiden. Gårdagens fina väder är ett minne, för idag är regnet här igen. Hundarna var nödiga och gick ut trots att det regnar. Till och med Kuma gick ut. Men nu sover de.
Jag tittar på Youtube klipp och skrattar och gråter om vartannat. Ibland är det faktiskt skönt att gråta lite om det beror på glädje. Jag blir rörd av många saker och mannen förstår inte varför jag tittar på sådant som gör att jag gråter. Han skulle aldrig göra det.
Jag har bestämt mig för att delta i morgondagens städning. Grovköket och köket är mina områden. Jag behöver inte gå så mycket och kan hålla mig i bänkar hela tiden. Måste ju kunna ha åtminstone en hand fri. Känns bra att delta och avlasta mannen lite.
En bild från igår och hoppas på fler sådana dagar.
Jag mår piss idag. Allt beror på att jag börjat sova väldigt dåligt. Vaknar flera gånger om natten och är kokhet. Jag kan inte ens lägga armen på sidan av mig då det riktigt bränner. Därför blir det täcke på och täcke av flera gånger under natten. Sedan hittar jag inte rätt ställning för att kunna somna om. Kanske är det läkningen av foten som håller på och gör att jag sover så dåligt. Nu har ju mannen och jag bytt plats i sängen och vi känner båda att det inte känns riktigt bra. Efter femton år tillsammans har man ju hittat sina sovställningar bredvid varandra, med hundar emellan och att ändra på detta är faktiskt jobbigt.
Vi börjar bli ett strävsamt par som ridit ut en hel del stormar och gnidit av alla kanter så att vi passar ihop som pusselbitar i ett pussel. Det som inte passat tidigare gör det idag. En ofrivillig fis i sängen på natten är inget som stör längre och vi kan skoja om det utan att den andra blir generad. Nu förtiden har vi inte många stängda dörrar i huset. Jag har alltid haft hundar med på toaletten eller åtminstone haft dörren på glänt så de sett mig därinne. Vi har två toaletter och mannen håller sig alltid borta då jag är på ”min”. Själv stänger han dörren och har alltid gjort det. Inget konstigt med det.
Vardagliga ting som antingen kan reta eller passera utan att man reflekterar över det. Något som är viktigt då någon av parterna blir sjuk eller är bortrest. Bördorna delas efter förmåga och kunnande. Just nu bär mannen på den största bördan, och det känns lite jobbigt för mig, men andra gånger har jag burit det tyngsta lasset.
När det blir onsdag i veckan, kan jag börja se fram mot att få vara tillsammans med mannen i två hela dagar. Helgerna är veckans höjdpunkt och snart är vi där.
Unkas ligger trogen vid min sida om dagarna och så fort jag reser mig för att förflytta mig, är han bakom mig.
Dagen har varit bra med minimalt av värk och fint väder. Mannen har kämpat som en oxe med alla bestyr. Städat huset och moppat alla golven. Klippt gräset och som kronan på verket, planterar han om gräset som stått i den stora blå krukan. Den är ett minne blott då den frusit sönder och gick itu. Jag blev först förskräckt, men sedan kom jag på att det är inte så farligt. Vi köper en annan när vi behöver det. Det är bara saker och sådant kan man ersätta.
Jag har inte gjort många knop som vanligt och det gillar mina läkare.
Oj, så mörkt det är ute nu. Vi går i väntans tider. Mannen bör vara hemma snart. Jag går ju inte omkring nuförtiden utan sitter mest.
Nu hoppas jag bara att molnen drar förbi så att mannen och hundarna slipper bli våta under promenaden.
