Med mannen ute på cykel i Ystad, så vaktar jag hundar och husvagn. Kuma gillade inte att husse åkte iväg och har den senaste timmen stått och tittat efter honom. Det kunde ju hända att han skulle komma tillbaka direkt. Nu har han gett upp och lagt sig i gräset. Unkas funderar om inte husse kommer snart och spanar åt det håll han försvann. Detta får mig att tänka på filmen om hunden som satt i flera år på samma ställe och väntade på sin husse. Han visste inte att husse dött och inte skulle komma från tåget. Nu står det en staty av hunden på den plats där han satt och väntade. Tror filmen hette Hakido eller något liknande. En sann historia som man blir helt tagen av.
Hundar älskar så mycket och man känner direkt när man får kontakt med en hund. Det är då vi inte kunnat säga nej till att ta hand om den. Mannen har en sådan känsla som aldrig brukar slå fel. Därför står hundarna och tittar efter honom när han åker iväg eller gnäller en stund när han ska till jobbet. Jag är ju alltid hemma så mig älskar de varenda sekund på dagen och vi vet var vi har varandra. Men någon som åker iväg då och då blir de extra rädda om. Sedan är det ju så att när husse är hemma så brukar det alltid hända roliga saker. Som att vi går ut tillsammans allihopa, åker i husbilen till olika ställen eller enbart det att det finns två till händer som kan kela med en.
Många tänker säkert att hur kan de ha tre hundar och stora dessutom? Jag tänker samma sak om barnfamiljer med fler än två barn. Hur orkar de och hur har de råd? Visst får de barnbidrag men det räcker väl inte långt. Våra hundar behöver inga mobiler, datorer, kläder eller annat kostsamt. De gnäller inte över den mat vi serverar och är nöjda och glada bara de får vara med. Jag kan arbeta ostört om dagarna utan att de kommer och avbryter. Jag behöver inte köpa dyra gymkort, för motion får jag ändå och massor av frisk luft. En hund är aldrig sur och alltid glad när du kommer hem.
Därför har jag tre hundar. Tredubbelt så mycket av allting.
