Minus idag

Annonser

Kallt ute och snöflingor singlar sakta ner, men än så länge barmark. Vill inte ha snö nu. Igår var det vått och grått.

Jag gick till affären och handlade åt pappa och oss själva. Några plusgrader och jag behövde inte ha handskar på mig. Vid tretiden på fredagarna brukar det vara livlig trafik på landsvägen. Alla hantverkare kör hem då. Många i och utanför byn är just hantverkare.

Vårat lilla torg är fullt med bilar. De sista inköpen ska göras innan helgen.

Idag har vi fortsatt rensa på vinden och nu ska sista lasset köras till tippen.

Hittade min allra första nalle i en låda och den är väl använd. Luggsliten och nästan sönderälskad. Nu är han förevigad och jag är i valet och kvalet om han ska få sin sista färd. Det blir nog så tänker jag och fäller en tår inombords.

Eller så stoppar jag ner honom i en låda och låter honom få hänga med ett tag till. Han bär ju på så många hemligheter, som jag viskat i hans öron. Jag har beslutsångest nu.

Tror att den bytt ner sig

Annonser

Jag har berättat om duvan vi räddade för något år sedan och sedan kommit tillbaka varje år. Den är här igen och med partner så det ska göras nya små duvor. Vi trodde att de hittat en bra bostad i häcken utanför garaget, då de två satt där i ett par dagar och tittade på oss. Men så försvann de och vi antog att de hittat ett annat bo. Nu tycks de ha bosatt sig inne i häcken i vår trädgård som grannen försökt kalklippa. Konstigt ord men de har en väldigt liten trädgård och en liten del av vår häck gränsar till dem. De har tunnat ur häcken så man nästan ser genom den. Jag hade bestämt mig för att gödsla ordentligt just där så den skulle bli tätare igen. Igår var duvan där och hoppade in i häcken vid flera tillfällen, så de har nog i deras tycke hittat ett perfekt ställe att bosätta sig på.

Jag tycker att de bytt ner sig då det andra stället gav dem skydd av taket och där de kanske kan vara skyddade från katter och skator. Men ett år var deras bo skövlat av något annat djur och de kanske har blivit hotade nu igen. Ja, jag månar om duvan vi en gång räddat från svält och att bli tagen av något djur. Vi hittade den nämligen nedanför det bo föräldrarna hade valt och lyfte upp den igen. Där fanns ett syskon som var betydligt kraftigare och det var kanske så att den knuffat ur den svaga. Jag vet inte hur det går till bland duvor, men med hjälp av köttbullar och brödbitar överlevde den och en dag satt den på taket. Den var väldigt luggsliten och inte så stor, men den lärde sig flyga och familjen satt bredvid när den övade. En dag var den färdig och kunde flyga med de andra. Innan de försvann för vintern kom den och tittade på oss.

Idag är duvan stor och kraftig, kanske gravid och ska lägga sina ägg i vår häck. Hoppas den får vara i lugn och ro med sina ägg och sedan ungar. Jag kommer att ha ett vakande öga på ”mina” duvor så länge de är här.