Hemmahelg

Annonser

Denna helg stannar vi hemma och vårdar kropp och själ. Blir väl en del pyssel både inne och ute misstänker jag. Tänk, om vi kan äta middag i uterummet för första gången. Det hade varit härligt. Mannen har fyllt på vatten i brunnen därute, så nu porlar det så rogivande och hundarna har sin stora vattenskål igång. Unkas dricker gärna från strålen som kommer från pumpen och de andra två ur tunnan. Mannen fyller på och hundarna dricker ur. Bra rundgång och vattnet blir aldrig gammalt.

Våran duva har lagt ägg i häcken vid garaget och det låter så mysigt när de sitter där och kuttrar. Två huvuden sticker upp var morgon och tittar på oss när vi går ut med hundarna. Det verkar som att de känner igen oss och duvan vi räddade har fortfarande en lite tilltufsad fjäderskrud. Men den lever och har en partner, vilket vi är glada över.

Ska kanske stänga kontoret för idag och ta mig ett glas öl. Solen kräver det haha.

Tror att den bytt ner sig

Annonser

Jag har berättat om duvan vi räddade för något år sedan och sedan kommit tillbaka varje år. Den är här igen och med partner så det ska göras nya små duvor. Vi trodde att de hittat en bra bostad i häcken utanför garaget, då de två satt där i ett par dagar och tittade på oss. Men så försvann de och vi antog att de hittat ett annat bo. Nu tycks de ha bosatt sig inne i häcken i vår trädgård som grannen försökt kalklippa. Konstigt ord men de har en väldigt liten trädgård och en liten del av vår häck gränsar till dem. De har tunnat ur häcken så man nästan ser genom den. Jag hade bestämt mig för att gödsla ordentligt just där så den skulle bli tätare igen. Igår var duvan där och hoppade in i häcken vid flera tillfällen, så de har nog i deras tycke hittat ett perfekt ställe att bosätta sig på.

Jag tycker att de bytt ner sig då det andra stället gav dem skydd av taket och där de kanske kan vara skyddade från katter och skator. Men ett år var deras bo skövlat av något annat djur och de kanske har blivit hotade nu igen. Ja, jag månar om duvan vi en gång räddat från svält och att bli tagen av något djur. Vi hittade den nämligen nedanför det bo föräldrarna hade valt och lyfte upp den igen. Där fanns ett syskon som var betydligt kraftigare och det var kanske så att den knuffat ur den svaga. Jag vet inte hur det går till bland duvor, men med hjälp av köttbullar och brödbitar överlevde den och en dag satt den på taket. Den var väldigt luggsliten och inte så stor, men den lärde sig flyga och familjen satt bredvid när den övade. En dag var den färdig och kunde flyga med de andra. Innan de försvann för vintern kom den och tittade på oss.

Idag är duvan stor och kraftig, kanske gravid och ska lägga sina ägg i vår häck. Hoppas den får vara i lugn och ro med sina ägg och sedan ungar. Jag kommer att ha ett vakande öga på ”mina” duvor så länge de är här.