Blev nästan lite glad i morse när jag tittade ut och det var uppehåll. Det varade inte länge för sedan har det snöat hela dagen. Fåglarna måste ha mer frön, så jag behövde komma till trädet i trädgården. Men träskor är uteslutet så jag tog en rövare och försökte få på mig mannens skor. De som han har satt dubbarna på. Storlek 43 och de fick jag på mig utan att det gjorde ont. Klafsade ut med fågelmaten och tog kameran med mig. Det fungerade faktiskt och jag fick några kort på hundarna.
De var nypurrade och inte så entusiastiska över att vara ute. Kuma tog en snabb tur runt huset för att göra toalett, innan han kom tillbaka gäspandes.
Sedan ställde han sig och väntade på att jag skulle komma så vi kunde gå in igen.
Unkas var törstig och käkade snö mest hela tiden vi var ute.
Sedan ville han också gå in. Vinter och snö är inget för våra hundar.
Mannen hade köpt hem granris, då jag alltid brukar ha det i blomlådorna på vintern. Brukar vara jag som pyntar och han antog att jag skulle göra det i år med. Det är ingen barnlek just nu när mitt ben och fot inte fungerar som de ska. Jag har berättat att det är stört omöjligt att få på mig vanliga skor på vänster fot, då ankeln är svullen. Därför går jag med en gympadojja på höger fot och en birken på den vänstra. Har klippt av en tjock socka som jag trär över tårna så det inte ska bli för kallt.
Men de kan jag inte gå ute med då risken är stor att sockorna blir våta. Får på mig mannens träskor och vinglar ut i trädgården. I ena handen bär jag bunten med granris och i den andra ett par trädgårdshandskar och trädgårdssaxen. Vi kan inte skryta med att ha en plan gräsmatta, med stora hundar som gräver här och där. När vi fyller i hålen blir det små gupp. Inget som besvärar oss i vanliga fall. Men att gå med ett par träskor storlek 43, när jag har 37 i vanliga fall, med en vänster fot som inte tycker om bucklig mark, var en kraftansträngning.
Fick klart de två blomsterlådorna vid biblioteket och sedan var det dags att vingla tillbaka runt huset. Granriset slängde jag över staketet så det behövde jag inte kånka på. Blomsterlådorna vid dressingroom och sovrummet var klara och jag hade mycket granris över, så de två krukorna vid dörren skulle också få lite grönt. Men det gick inte att få ned en enda kvist då jorden hade frusit. Bara att halta, ja vid det läget haltade jag ordentligt då foten och benet gjorde ont när jag gick. Bet ihop och tog mig in i garaget för att återvända med en skruvmejsel. Med den lyckades jag borra hål och få ned kvistar.
Jag har fortfarande kvistar kvar och med dem i famnen och alla verktyg haltade jag in i garaget och ut i trädgården. De får faktiskt vänta tills i morgon för det var dags för vila. Men jag är nöjd trots allt. Granriset är på plats i år med. När jag satt i biblioteket hörde jag tassar på taket. En mus på vinden och den får mannen ta itu med när han kommer hem.
