Vi hade tur på morgonrundan, då det höll uppe. Därför var vi rätt uppåt då vi åt frukost. Humöret dalade en hel del efter de vanliga morgonrutinerna. Regnet forsade ner och den enda som ville ut i trädgården var Turbo och hon gjorde snabbt det hon behövde. Unkas stannade i dörren och Kuma redan i köket. Men sedan var det ju dags för dagens tur och hundarna var jätteglada i garaget. Efter några hundra meter ute började våra två herrar lunka fram. Den enda som höll humöret uppe var Turbo. Men på slutet var även hon rätt less på regnet.

Varma handdukar gjorde hundarna glada igen och Mr J kunde skala av sig sina våta skor och byxor. Jag däremot traskade iväg till pappa med en regnjacka på armen. Han hade tid på vårdcentralen för sitt halvårsbesök. Våra byxor var genomvåta då vi kom fram. Trodde topplocket på huvudet skulle ryka då receptionisten sade att besöket var avbokat. Av vem? Läkaren och sjuksköterskan på pappas vårdboende hade avbeställt och skulle göra besök hemma hos honom. Det var ju trevligt att de meddelat pappa om det. Tur för dem att de inte var i närheten där jag satt med vatten droppande från kepsen och genomvåta byxor.

Sedan visade det sig att personalen på pappas boende inte visste ett dugg om detta. De skyndade till och hjälpte pappa att byta byxor. Jag packade upp det vi handlat på Ica. För naturligtvis behövde pappa någon tröst då vi varit ute i regnet i onödan. En påse polkagrisar köpte vi och hallon. Nu kan han läsa tidningen och mumsa på något gott. Jag har hängt in mina byxor och kepsen i torkskåpet. Gjorde goda äggsmörgåsar till oss och nu är mitt humör väldig mycket bättre. Hundarna sover och jag har en underjordisk finne på överläppen som ömmar.

Tänker inte klaga alls med tanke på vad som hände i Las Vegas. Jag lever och är inte skadad.