Ett öppet hus

Annonser

Idag kunde vi åter öppna alla fönster och dörrar mot trädgården. Det har varit +17 inatt och vi har sovit gott utan fläkten på. Det känns att jag är riktigt utsövd.

Jag har satt igång tvättmaskinen och har stora förhoppningar om att tvätten ska torka. Det är +27 och strålande sol.

Efter två dagar med regn har denna blomma kommit upp. Såg knoppen igår och nu när solen skiner har blomman slagit ut.

Här börjar det bli riktigt grönt och bara Mr J tar bort stenarna och köper en handjagare ska jag gå några varv. Men först är det framsidan jag tänker klippa för där är det riktigt grönt nu.

Vårat hus är som ett skepp med fören mot vinfält och den stora vägen. Vi har utsikt åt tre håll och det innebär att vi har sol hela dagen. Bara att välja sida efter solens gång. Samma om man vill ha skugga. Helt underbart.

Idag har det flugit flera flygplan över byn. Vi är ju vana med flygplan över vårat hus då vi bodde knappt en mil från Sturup flygplats. Hände ofta att plan cirklade över huset när de skulle landa. Men ett av planen idag var ett militärplan för det hade väldigt bråttom. Kanske ett mirage?

Sådär dags att hänga tvätt nu.

Mardrömmar

Annonser

Skrev ju tidigare att jag vaknar av mardrömmar de senaste två nätterna. Jag förstår inte varifrån jag får dessa drömmar då jag varken sett skräckfilmer eller läst något sådant. Men eftersom de ger mig obehagskänslor, måste jag skriva av mig dem här.

Vid tretiden i natt vaknade jag av att jag hade en rätt stor båt. Liknande en fiskeskuta där x antal ryska barn i åldern från fyra upp till tio var ombord. De hade jag fått till hjälp i något uppdrag som jag skulle göra. Det blev lyckat och nu skulle barnen lastas över till ett stort fartyg där det redan var massor av barn. Jag frågade vad som nu skulle hända med dem och fick till svar att de skulle utföra ett större uppdrag, för att sedan få somna in. Jag visste att det inte var något jag kunde göra då det inte var mina barn, utan de tillhörde den ryska staten. I den känslan vaknade jag och hade svårt att somna om.

Men tydligen somnade jag och kunde hitta en bra ställning för min fot också.

Så vaknade jag vid sextiden i morse och då var drömmen hemskare. Jag var fångvaktare i ett fängelse och skulle förbereda en kvinna för avrättning. Jag förde in henne i ett rum med en brits där hon skulle spännas fast. Först skulle hon rakas och jag tyckte att det var synd om henne att hon skulle behöva göra det, när hon ändå skulle dö. Men jag sade till henne att det var bara att gilla läget. Där vaknade jag och kunde inte förstå att jag kunde säga så till någon som skulle avrättas. Kände mig fruktansvärd hemsk.

Jag hade liknande drömmar igår och nu känns det en aning obehagligt att gå och lägga sig ikväll. Den enda vettiga förklaringen jag har är att det är nervtrådarna i foten som skickar upp impulser i hjärnan och framkallar dessa drömmar. Men nu vill jag drömma något finare och gladare, tack.

Stoppa karln

Annonser

Läser om generalen Mered som skickar hundratals människor i döden. citat ”Jag har samma stil som Khadaffi”. Han vill framstå som lika hårdför och känslokall. Själv lever han i en fin villa i Tripoli.

Förbannade mördare skulle jag säga om honom. Att sko sig på andra människors olycka är varken hjältemodigt eller hedrande. Säkerligen tar han ordentligt betalt för att människorna ska få komma ombord på dödsbåtarna. Idag kan jag läsa om två båtar till som skickat ut nödanrop i Medelhavet. Folk dör och blir skadade för livet. Mered har avlyssnats i telefon och där diskuterar han var man ska investera pengarna. Jag mår illa.

Jag anser att det är den människan och andra som redan identifierats, man ska slå till mot. Att sätta in räddningsfartyg för att städa upp hans massaker kommer aldrig att stoppa dödandet. Han har byggt upp sitt liv på att skicka ut människor i sjöodugliga fartyg.

Sätt Mered och hans kumpaner bakom lås och bom, så får vi ett slut på denna massaker.