Har suttit hela morgonen och installerat alla nya enheter. Men mobilen får vänta då jag inte har något nano-kort. Har beställt ett och får vänta ett par dagar tills det kommer. Men den nya plattan är klar och i funktion. Nu ska jag bara installera om min gamla platta åt mannen.
Lite jox, men min kontorskompis Nellie tycker att det är ok. Så nu ska jag fortsätta.
Jag har alltid tyckt att Landskrona verkar vara en så lagom stor stad med ett fint centrum. Mycket träd och parker. Därför är det så tråkigt att läsa om alla bråk och vandaliseringar som sker. Vad är det som gör att någon vill förstöra en hel stads rykte? Visst, är det hög arbetslöshet jämfört med andra städer, men det borde inte vara en orsak. Som att folk blir idioter för att de saknar arbete. Det är för enkelt att skylla på brist på sysselsättning. Jag tror snarare att det har med uppfostran att göra. Att lära någon att vara rädd om andras saker och hur mycket det kostar för alla om man förstör.
Men tyvärr får ungdomar inte lära sig detta hemifrån. När inte föräldrarna är rädda om saker de använder i sina jobb, ser barnen detta och gör likadant på sina arbetsplatser, som är skolan. Min nära kontakt med företagare i branscher där man har både fordon och verktyg, har gjort att jag förstår varifrån denna avsaknad av att värdesätta andras ägodelar kommer från. När man har fest hemma och struntar i att jobbmobilen stjäls eller ställer ett arbetsfordon så att det lätt blir inbrott, blir plötsligt sjuk och måste hem, men struntar i att ta med sig dyra verktyg man lånat från en arbetskamrat. Inte bryr sig att det kan bli stulet och att arbetskamraten blir enormt upprörd. Detta är ingen arbetslös människa som är uppgiven och känner sig utanför, utan en som inte fått lära sig att vara aktsam om andras ägodelar.
Läste i tidningen att skolor blivit nedklottrade i vår lilla by. Detta är pojkstreck, men kostsamma sådana. Pengar som tas ur skolans kassa och kunde ha använts till något annat. Nu blir skolans elever lidande för att föräldrar inte lärt sina barn att andra får lida för deras tilltag. Som en sådan enkel sak att man ska kasta skräp i papperskorgar, inte i andras trädgårdar eller på gångbanor. Att alla som drabbas av deras nedskräpning blir lidande utan att ens ha gjort någonting för att bli måltavlor.
Däri ligger orsaken till att en hel stad blir utpekad som fruktansvärd att bo i. Några få ouppfostrade förstör för det stora flertalet.
Mannen fick sin nya mobil före mig och nu är det stor frustrering av honom. Jag försöker hjälpa allt vad jag kan och han stönar och klagar.
Den är ju så annorlunda och så oloigisk mot den vi hade. Jag försöker behålla mitt lugn och nu har jag lyckats få ordning på hans mail. Men så är det detta med att få in alla kontakter som alltid är ett problem som vanligt. Men efter x antal år har man ju glömt hur jobbigt det var när man bytte mobil sist.
Mannen suckar vidare och tycker att det är skitjobbigt.
Jag har inte fått min och kan inte sno åt mig hans hela tiden. Ja, det är vårat kvällspyssel.
Jag känner mig oändligt trött just nu. Men detta är väl ett världfärdsproblem eller hur?
Det var inte det lättaste att få tag i en ny bläckpatron till min bläckstråleskrivare. Den är väl fyra år gammal och redan föråldrad tydligen. Jag hade inte tänkt köpa en ny, men får kanske tänka om. Lite tråkigt eftersom den fungerar väldigt bra och jag har lärt mig hur. Tekniken går så fruktansvärt fort att man inte hinner med. Likadant med min mobiltelefon som jag har varit så nöjd med. Efter tre år är den uråldrig och nu kommer det inga programuppdateringar mer.
Kan det vara ett sätt för tillverkarna för att få oss att byta teknikprylar? Eller är det bara så att konkurrensen tvingar dem att komma med nyheter och lämna de tidigare modellerna åt sitt öde? Hur som helst måste jag byta dessa båda teknikprylar ganska snart. Eftersom jag använder dem i mitt arbete behöver jag kunna få tag i delar så de fungerar hela tiden.
Lite funderingar jag fick nu när jag bytte bläckpatron i skrivaren.
Jag brukar skriva en del inlägg på min blogg på smartphonen och på senaste tiden har det hänt en del konstiga saker. Nu skulle jag gå in och skriva om ett program vi såg sent inatt på discovery. När jag går in på bloggen ser jag ett inlägg om ett annat program vi sett på samma kanal. Men det inlägget skrev jag för länge sedan och trodde det var publicerat. Det kändes lite kusligt faktiskt då rubriken var precis den jag tänkte använda nu. Så det verkar inte som om alla inlägg jag gör på mobilen inte publiceras. Jag funderar på att byta mobil och håller på att titta runt lite på olika för att se vilken jag vill ha. Vi får se vad det blir för något.
Jobbigt, nu hade jag skrivit klart detta inlägg och plötsligt var jag urloggad från internet. Därför bli innehållet i detta inlägg att bli ett helt annat än det jag skrev nyss. Det är bara min inledning som låg kvar i utkast. Så jag tar det som ett tecken på att jag inte skulle skriva om gårdagens program på discovery. Men det var en intressant dokumentär och jag skriver kanske om den i ett annat inlägg.
Idag ska vi bjuda våra gamla föräldrar på middag. Vi tänkte grilla eftersom de sällan äter just den sortens mat. De bor i var sin lägenhet och då blir det mer mat från spisen för dem. Vi har tur med vädret så maten kommer att intas i uterummet. En liten känsla av sommar såhär i början på hösten. Men konstigt nog är alla träd och buskar gröna ännu och hösten känns väldigt långt borta.
