Vi börjar öppna upp

Annonser

Luften känns nästan annorlunda nu efter beskedet att den 11/5 ska vi få röra oss inom ett större område. Bra för oss konsumenter och bra för alla affärer. Avstånd och munskydd gör att jag känner mig säker. Men vi har inte fått några ännu. Många som har rörelser som B&B eller sommarhus här nere är aningens nervösa ikväll. Det franska parlamentet ska rösta angående turismen som är en stor inkomstkälla här nere.

Antingen blir det karantän i minst fjorton dagar eller längre ju äldre man är. Man kan bli placerad i ett avsett läger för det eller så i hemmet. Denna karantän innebär att man inte får gå utanför dörren ens för att handla eller gå till apoteket. Eller så kommer detta endast att gälla för de som kommer utanför schengenområdet. Skulle inte vilja vara engelsman i något av fallen. Efter brexit tillhör de inte schengen och att kvista ner till sitt sommarhus blir en krånglig historia.

Ska bli intressant att se vad det blir för beslut .

I dag behövde vi fylla på förråden och naturligtvis även årets första rosé. Mesta tiden idag tillbringade vi under parasollet. Men jag har faktiskt klippt rabatten ner mot grinden och JR fyllt på jord på baksidan.

Tur att vi får skugga på framsidan på eftermiddagen för då blir det inte kokhett i sovrummet. Inatt hade vi +16 och täcke var rätt onödigt att ha på sig. Turbo tycker att det är varmt och sover i badrummet under skåpet. Svalt och skönt antagligen.

Funderade lite på om JR får cykla och handla efter den 11:e? Ska lyssna runt lite bland andra exilsvenskar. Det hade underlättat om han får göra det. Bara det att få färskt bröd varje morgon hade varit gott. Köerna vid bagaren kanske blir kortare så det inte tar så lång tid. Idag har ett par bilar stannat vid grönsakstanten och köpt lådor med frukt. Troligtvis stamkunder och snart får hon slå upp garagedörrarna till sin försäljning. Då blir det lite mer liv och rörelse på George Clemensou.

Jag har tvättat lakan idag och nu doftar de gott i skåpet. Som sagt så känns det nästan som vanligt igen. Men bara nästan.

Bara regn hos oss 

Annonser

Läser om snökaos några mil norrut och är glad att slippa det. Vi hann till och med gå en förmiddagsrunda innan regnet kom. 

Vi har sovit som stockar inatt och idag är vi rätt mörbultade. Det tar nog ett par dagar tills jag är som vanligt. Hundarna är trötta och det kan bero på att vi gick långrunda igår. Men de fick rå oxfilé till middag igår och det var smaskigt. Mannen fick det gratis när han handlade mat. Det var sådant de putsar bort från filéerna och sedan kastar bort. 

Idag blir det en mustig gryta på rotfrukter som kokas länge i dragon och vitlök. Det är till oss människor förstås. Hundarna får sin vanliga mat. 

Vardag igen då

Annonser

Helgerna bara rusar förbi och plötsligt är det vardag igen. Min fot känns lite överansträngd idag så jag får ta det lugnt. Försökte ha på mig andra skor nyss när jag gick ut för att lägga in en ny talgboll i stålvajern. Fasen vad ont det gjorde i foten. Det var ingen lyckad idé. Så för närvarande har jag inga skor för utomhusbruk. Får vänta tills svullnaden är borta. Nu är det ankeln som är tjock och här gäller det att träna den ordentligt varje dag.

Hundarna kanske blev besvikna när jag bäddade sängen, men för oss människor är det trevligt. Nu när det blivit plusgrader ute, drar de in smuts och jag vill skydda våra lakan. Nu har vi ett quiltat täcke som överkast så de kan ligga mjukt och varmt ändå. Jag fick lite ont i ryggen men det fungerar ändå. Kan ju vila efteråt.

Jag har kört tvättmaskinen och torkat lakanen som jag tvättade igår, så det enda måste jag har kvar nu är att vika dem och lägga in dem i skåpet. För mig känns det bra att kunna göra en del vardagssysslor och underlätta för mannen som har varit dubbelarbetande i många månader sedan jag skadade foten.

Livet går sakta mot den normala vardagen, men det är en bit kvar.