Växlande väder

Annonser

Igår trodde vi att nu minsann var det dags att hälsa våren välkommen. Visserligen en liten kylslagen sådan, men ändock.

Det hade töat rätt bra och gräset var framme på flera ställen i trädgården. I morgon så skulle vi kunna gå långrundor ute. Solen sken så skönt och värmde. Takdropp. Vad jag längtat efter det. 

Hundarna hade mycket att nosa på då snön töat bort. De skuttade runt och var så glada.

En dag till och så är nog allt borta. Med hjälp av solen ska nog alla lökar titta fram ordentligt.

Trodde jag, men ack vad jag bedrog mig. I morse hade någon hällt ut vitt i trädgården igen. Visserligen inte så mycket men gräset syntes absolut inte.

Turbo fick full fart framåt och det blev en lång stund med lek ute. Tror inte att de blev sura för att inte få gå långrunda på morgonen. 

Solen har varit framme hela dagen och jag tröstar mig med att det töar bort rätt fort igen. Mr J tar alla hundarna på promenad nu på eftermiddagen då vi just nu har ett lerlager ovanpå den frusna marken i trädgården. Jag var tvungen att stanna hemma då en kabelgubbe ska komma och greja i stolpen som står i vår trädgård. De kan ju aldrig ange en tid innan utan ringer när de är på väg. Så där rök min chans att få gå om än en kortare sväng idag. Men i morgon ska jag banne mig ut och gå.

Igår blev jag lite uppjagad på eftermiddagen. Efter all snö som fallit, så har vi inte brytt oss om att göra rent framför ytterdörren. Vi går ju alltid via garaget ändå. En grön skåpbil stannade mitt på gatan i hörnet vid vårat hus. Fyra karlar hoppade ur och föraren som var ljus i huden gick fram till vår trapp. De andra tre som var mörkhyade kom skata efter. Den ljuse gick upp mot dörren och kikade på nyckelhålet och mot fönstren bakom husbilen. Jag stod vid gardinen och tittade på dem. Efter en stund ringde den ljuse på dörren. Vår trogne vaktis Unkas började skälla högt och karlarna backade ut på gatan och drog sig mot skåpbilen. Mr J öppnade dörren och då viftade den ljuse med mobilen och frågade på bruten svenska om vi hade en barnstol till salu. Mr J nekade och gänget kastade sig in i bilen och drog iväg med en rivstart.

Min fundering är om de körde omkring och rekade om folk var hemma. För inte var de ute för att köpa någon barnstol i allafall. Jag är glad över att vi har tre stora hundar, varav en skäller ordentligt när det ringer på dörren. Min magkänsla säger att jag har rätt i mina funderingar. De trodde nog inte att någon var hemma här. Men obehagligt var det.

Det känns otäckt

Annonser

Jag har funderat fler gånger på vad som egentligen hände när jag skulle operera min fot. Allt gick enligt vanlig procedur inför det hela och jag fick bråka med ett korkat sjukvårdsbiträde, som propsade på att jag skulle sätta mig på sängkanten så hon kunde tvätta mig. Men jag hade fått tillsägelse att inte röra på min fot och var så pass klar i huvudet att jag kunde avstyra hennes begäran.

Före operationen fick jag varken äta eller dricka och tungan satt fast i gommen på mig. Jag hade svårt att svälja och mådde skit. Klockan 15.00 rullades jag ned till operationen och ganska snart blev jag lyft över på en smal bår. Operationspersonalen kom in och var väldigt trevliga. De skojade och försäkrade mig om att allt skulle gå bra. En bedövning skulle läggas i ryggen och jag tyckte att det lät bra för det kändes lite obehagligt att bli sövd. Jag blev sövd då jag opererade mina hälar i tonåren och mådde så illa efteråt.

De hjälpte mig att sätta mig upp och bad mig krumma med ryggen. Någon tvättade av mig och det kändes kallt och sedan ett nålstick. En sköterska frågade mig om det gick bra och jag svarade att allt var ok. Sedan kände jag som om någon körde in ett rör i ryggen på mig och det gjorde ont. Det sista jag hörde innan jag slocknade var: ”Hon ramlar!”, och kände att jag föll framåt.

Jag vaknade upp i uppvakningsrummet och två helt underbara sköterskor gav mig vatten och pratade vänligt med mig. Foten var i ett slags paket och de sade till mig att ligga still.

Nu kommer det som för mig känns otäckt. Jag vet att när man får bedövning i ryggen så är man vaken under operationen, men bedövad i nedre delen av kroppen. För att vara säker kollade jag upp det hela på internet och visst hade jag rätt. Men jag var helt borta hela tiden och vet att mannen fick samtal hem när operationen var klar. Då var klockan 24.00 på natten. Timmarna från 15.00-24.00 är helt svarta för mig. Jag har ingen dröm eller känsla av att jag sov eller någonting annat. Det skrämmer mig och jag mår inte bra av händelsen.

Jag var inte där och hur kunde jag vakna så tvärt. Efter en sömn brukar man sakta vakna och bli klar över var man är. För mig var det bara som tjoff och så var jag vaken. De kanske fick söva mig ändå och det var därför allt blev så konstigt. Det jag läste mig till är att man kan få ett blodtrycksfall och svimma vid ryggbedövning, och det var väl som hände mig. Så frågan är om jag låg avsvimmad i flera timmar eller vad hände?

Obehagligt att inte veta

Annonser

Under de senaste dagarna har jag ramlat över olika artiklar och filmer där grupper av människor påstås göra saker. Oskyldiga sägs attackeras och det riktigt brutalt. När man granskar det hela så är det hopklippta artiklar och filmer som är tagna ur helt andra sammanhang.

Jag tycker att det räcker alldeles tillräckligt med det som sker på HBV-hem och flyktingboenden. Precis det jag var rädd för har börjat hända. Olika sidor av anhängare till stridande i olika länder bor ihop. Nu när de inte behöver undan bomber och kulor, utan bara sitter och väntar på besked blir de uppmärksamma på vilka som befinner sig nära. När så en tidigare fiende får uppehållstillstånd och en annan allierad inte får det smäller det.

Alla är inte änglar eller hederliga bara för att de kommer till ett nytt land. Det är obehagligt att veta att bland alla dessa flyktingar, finns x antal som kommer att fortsätta kriget på boendet. Frågan är hur vi svenskar ska reda ut det hela.

Att det sedan sprids falsk information gör inte saken bättre. Vad är sant och vad är falskt?

På vift i storstaden

Annonser

Det blev ingen yoga eller meditation för mig denna morgon. Istället en tur till Malmö för att lämpa av mannen, som ska till MAS för gastroskopi. En efterkontroll av hans magsår. Naturligtvis är han lite nervös för resultatet, men jag tycker att själva proceduren är hemskast. De stoppar ned ett rör genom munnen och för ned det genom tarmar till magsäcken. Nu får han antingen bedövning eller blir sövd, så jag får ta mig en tur senare idag för att hämta honom.

Så ovanligt många svanar efter 101:an. Några flyttfåglar kom från Danmarkshållet och temperaturen är riktigt behaglig +3, trots att solen gömmer sig ovanför molnen. Våra promenader idag blir säkert lika trevliga som igår. Skönt att vara hemma i byn igen.

Jag tycker inte om att åka till Malmö, då det händer så mycket otäckt där var och varannan dag. Inte för att jag någonsin varit inblandad i något, utan mer för att det bara känns obehagligt. Så nuförtiden försöker jag undvika alla städer så mycket det går.

Jag har även börjat lägga upp en del foton i Youpick, som är ett program för fotointresserade. Där kan jag få kritik och tips på hur jag kan bli en bättre fotograf. Än så länge har jag inte lagt upp särskilt många foton, men fått bra respons för dem. Det är roligt att hålla på med foto. En hobby jag tänker odla ordentligt.