Alla dessa lekprogram

Annonser

Vem är det som tittar på alla dessa lekprogram som visas i tv? Undrar om särskilt många är roade av att se olika artister gissa på låtar, musik och sådant? Jag tycker att det är urtråkigt, även om det i många fall är artister jag tycker om.

Varför kan inte tv göra rena shower där artisterna får sjunga sina egna sånger och utöva sin egen musik. Jag blev glatt överraskad då svt1 visade fyra program där några av våra svenska artister fick sjunga på Apollo Theatre i New York. Man fick följa hela processen när de övade med en kör och även gjorde någon egen grej i staden. Sedan kom själva uppträdandet som var grädden på moset. Så bra dessa avsnitt var.

Jill Johnson har i två säsonger bjudit in olika artister till Nashville, USA och dessa program har blivit omåttligt populära. Program som ”Så mycket bättre” och ”Stjärnorna på slottet” är också populära. Artister får visa sidor av sig själva som vi andra inte visste något om och även sitt artisteri.

Niclas Strömstedt har visat att man på ett lågmält och intimt sätt kan göra bra program, där våra svenska artister får berätta och uppträda på ett naturligt sätt. Så varför håller man på med program där artister bara flamsar runt och sjunger andras låtar, även de som inte kan sjunga ska vara med. Sådant hör väl hemma på privata fester där man i goda vänners lag gör bort sig på olika sätt.

Kanske inte viktiga synpunkter i dagens samhälle, men detta är min blogg och där skriver jag det jag vill. I övrigt vill jag önska alla en fin fredag. Mina tankar går till alla de som lever frivilligt ensamma eller inte. Kram på er.

kram fredag

 

Rynka på näsan

Annonser

Kultureliten som vill bestämma om vad som är kultur eller inte har uttalat sig igen. Kadhammar som är skribent i Aftonbladet ondgjorde sig över Eurovisionschlager- och Melodifestivalen. Det var bara en massa oljud och ingenting av värde. Jag orkade inte läsa hela hans inlägg.

Men så är det ofta. Människor uttalar sig om saker som de aldrig ens lyssnat eller tittat på. Någon har sagt att det var skit och då är det så. Förutfattade meningar om hur något är florerar dagligen i både press och på internet. Ibland orkar jag inte läsa det. Det är lustigt att ingen av dessa kulturknuttar skriver om idrotten och dess kultur. För kultur anser de att t ex fotboll är. Visst håller de med om att det är hemskt med huliganer och alla bengaliska eldar som förstör matcherna.

För min del ser jag det som lite löjligt att ta just fotboll och hockey på så stort allvar att slagsmål utbryter. Idag läser jag i pressen att supportrarna protesterade mot att fotbollslaget Djurgården spelat så dåligt, att de inte gick till den senaste matchen. Men är det inte då det går så dåligt som man ska ställa upp och heja på sitt lag?

Tror inte någon av fansen till Eurovision-och melodifestivalen struntar i att titta nästa gång, bara för att deras land hamnat sist eller inte kommit till finalen. De har insett att det är en tävling som inte är på blodigt allvar, mer än kanske för de som deltar. Viktigt för en artist karriärmöjligheter i framtiden. Vi tittar och förfasar oss över melodier,kläder och framträdanden. Det är ju det som är själva spänningen med det hela. Att kunna sitta hemma och kommentera alltihop. Så även om vi i år anser att Ukrainas låt var bedrövlig och tycker att någon annan skulle ha vunnit, kommer vi att titta nästa år igen. Dessa veckor av musik är höjdpunkten på året.

Idrotten kör ju året om och idag finns det inga säsonger för varken fotboll eller ishockey. Allt flyter in i varandra och blir bara så tråkigt.

Man kan inte tävla i musik hävdar en del och det är kanske sant. Men det är inte själva tävlingen som är det viktigaste. Det är showen runt omkring det hela. Här finns inga huliganer som bankar ned något lands fans. I år är jag dessutom väldigt stolt över Sverige, trots att Frans inte vann. Den show Måns och Petra bjöd på var världsklass. Hade Kadhammar tittat så kanske han förstått tjusningen med detta evenemang. I vilket fall som helst anser jag att den som inte sett ett program inte heller ska uttala sig om det.

Grammisgalan mm

Annonser

Såg ni på grammisgalan i tv? Jag gjorde det och blev besviken. Inte över vilka som fick priserna, utan attityden hos flera av dem som tog emot dem. Varför vara så blasé och låtsas som att priset inte betyder något? För visst betyder ett pris något. En visad uppskattning för att andra gillar det man gör borde vara på sin plats. Jag hade gärna tagit emot ett pris för det jobb jag utfört någon gång under min karriär. Men de flesta av oss får knappt ett tack. Idag är det inte många som ens får en guldklocka efter lång och trogen tjänst. Även om vi vill, så får vi inte bli kvar på våra arbetsplatser tills det är dags för klockan. Därför tycker jag att de som har en chans att få en statyett och applåder för det de gjort, ska vara enormt glada.

I Sverige är det en tendens att klä sig så fult det går på festivaler och galor. Det tycker jag som åskådare är tråkigt. Det som är roligt för oss är att skådespelare och artister klär upp sig i fina kreationer. Se och lär av Oscarsgalan i USA. Där slåss klädskapare om de som ska gå på röda mattan och lånar ut vackra skapelser. Lite glitter och glamour i vardagen lättar upp. Jag kommer säkert inte ha råd att klä mig i någon dyr skapelse, men strävar inte efter det heller. Men jag tittar gärna på andra som åtminstone får låna dem.

Årets galor har inte varit några höjdare och inte heller melodifestivalen. Jag vill se show, höra bra musik och se snygga kläder, inte nonchiga artister i kläder som ser ut som jag vet inte vad. Undrar om jag är ensam om att tycka så?