Jag tillhör dem som skriver under på att 2016 har varit ett riktigt skitår. In i det sista dör folk som flugor och det blir så tomt. Musik som alltid funnits i mitt liv, människor man sett på film, är borta. Just detta år har jag för första gången börjat känna att vi närmar oss slutet. Slutet på resan genom livet här på jorden. Därför känns det så viktigt att verkligen uppfylla de drömmar vi har. Inte vänta så mycket längre till.

När ett år börjar med att vår älskade Nellie måste somna in. Min lilla tös som alltid var så rädd att göra fel. Jag har saknat henne varje dag under 2016 och har haft så svårt att släppa henne. Vår semester höll inte på att bli, då våra föräldrar blev sämre och vi inte visste hur det skulle bli. Hela resan var vi beredda på att vända hemåt. Då vi var hemma igen skulle jag ordna allt för pappa som äntligen var hemma. Några dagar och jag bröt foten och benet, riktigt illa och blev som en strandad säl. Det har varit och är frustrerande att inte klara av saker som varit så självklara.

Nu räknar jag ned detta år och lägger det bakom mig. Jag kan gå korta sträckor och svullnaden har gått ned hyfsat bra. Nästa år ska jag gå på riktigt igen. Pappa ska komma hit till byn igen och jag kunna träffa honom oftare. Hej, 2017 kom snart med nya tag till oss alla.