Glad i hågen traskade jag iväg med Unkas för att han skulle få sin långrastning. Äntligen skulle jag få komma till läkare och kanske få antibiotika för denna skit jag har.När jag kom in i garaget med en nöjd hund, rusade mannen fram. Läkaren ville att han skulle komma till vc direkt. Jaha, då går jag med Nellie och Kuma så de får sin rastning. Tyvärr, hade vi inte turen med oss idag, för det började smådugga och vi blev våta. Men jag var hemma i god tid till min läkartid så jag satte strumpor på tork och tänkte äta något innan.
Mannen ringer och är olycklig. Han måste till Malmö och akutkirurgen. Han har blod i tarmen och får inte köra bil själv. Jag får kasta på mig kläderna och fuktiga skor och strumpor. Ut i regnet och traska bort till vc. Briefade pojken under tiden och bad honom ringa farmor. Kom fram och bad om en ny tid för mig hos läkaren. På onsdag morgon får jag komma dit. Ok, jag får försöka lindra det hela tills dess då. Satte mannen i bilen och körde till Malmö. Ska villigt erkänna att jag inte kört där speciellt många gånger under mina fjorton år här nere. Men mannen dirigerade och vi kom rätt. Fick en parkering och sedan började första väntan. Inte så lång faktiskt och vi blev hänvisade till kirurgakutens väntrum. Långa gångar gick vi och längst bort var den. Där hann jag inte sätta ned baken innan vi blev inkallade till ett undersökningsrum. En sköterska tappade sex eller sju rör med blod på mannen och visade oss till ett annat rum.
En stunds väntan och voila en säng rullades in till mannen som var helt slut. Han kunde lägga sig ned i alla fall. Sedan väntade vi en lååång stund tills en läkare kom. Han lyssnade och stack upp fingret i mannen röv. Glad jag slapp detta. Läkarens mobil ringde och han måste till kirurgakuten för ett brådskande fall. Väntan igen för oss och mannen orolig. När läkaren åter kom sade han att blodvärdena var för låga och verkade gå ned hela tiden, samt att det verkade vara något sår på tarmen som måste åtgärdas. Alltså ingen hemgång idag. Istället blev han inlagd och får dropp med blod och medicin mot såret.
Min parkeringstid började gå ut och med tre minuters marginal måste jag ge mig av. Det verkade dröja innan mannen fick komma till någon sal. Med tungan mellan tänderna började jag min hemfärd. Lättnaden var stor när det visade sig att jag hittade precis rätt i både filer och kunde svänga av mot landsvägen hemåt. In på ica och handla något att äta och mat till pappa. Lämnade av den till honom och han blev jätteglad. Några som blev enormt glada var hundarna som pratade högt med mig.
Nu har både de och jag fått mat. Ringde nyss mannen som fått vänta ända tills nu på att få komma till en sal. Han har fått sitta ute på en stol i väntrummet och är helt slut. Stackars honom. Men nu har han dropp inkopplat och ligger ned. Får ringa farmor och berätta om hur det står till med hennes son.
