Igår när vi gick morgonpromenaden med hundarna steg en omisskännlig doft ur jorden. Det hade regnat och allt var fuktigt, så även luften. Först kunde jag inte komma på vad det var, men sedan kom jag på det. Det luktade gödsel och hö. Som tur var det kogödsel som är uthärdligt och försvinner rätt fort när det sjunker ned i jorden. Här nere i skåne har vi många svinuppfödare och den gödseln luktar vedervärdigt. Som spyor och är så intensiv att man får kväljningar. Vid dessa tillfällen önskar man att luktsinnet var sämre. Men inte annars.

Lukter kan uppväcka minnen från barndomen och man återupplever händelser från då. Vissa lukter är hemska, medan andra helt underbara. Jag tycker om lukten av rena lakan som fladdrar i vinden. De får mig att minnas barndomens klädsträck där alla hängde nytvättade lakan utomhus. Idag ser man sällan det och det kan bero på att många har torktumlare. Lite trist är det men mer praktiskt.

Nyklippt gräs är en annan lukt jag tycker om. Jag störs inte av gräsklippare utan njuter av ljudet som verkligen talar om att det är sommar. Alla lukter från jorden känns bra i min näsa. Detta skulle jag inte vilja vara utan, så jag får tåla alla lukter som jag inte tycker om.

Alla årstider har olika lukter och med hjälp av dem kan man säga viken tid det är även med ögonen stängda. Vilket underbart sinne vi har i våra näsor. Jag har träffat på människor som tappat luktsinnet och de lider verkligen av det. Tänk att inte kunna känna doften av den mat som ligger på tallriken? Hundar har sämre smaksinne än vi människor, men de känner dofter bättre och kan därför ändå njuta av den mat de får. De som inte kan känna lukter äter oftast bara för att bli mätta, eller försöker lägga upp maten så attraktivt som möjligt. De får äta med ögonen istället.