Jag tröttnar aldrig på smörgåstårta, även om jag inte vill ha det varje dag. Idag åt vi farmors hemlagade, som innehöll i stort sett allt man kan tänka sig. Efteråt satte vi upp lamellgardiner åt pojken som vi köpt till hans födelsedag. Det blev snyggt och är praktiskt då fönstren är i västerläge och det kan bli fruktansvärt varmt på sommaren. Nöjda åkte vi hem och har nu öppnat var sin öl. Avkoppling råder och den görs i biblioteket.

Såg väderleksrapporten och veckan börjar lika som den förra slutade. Precis som politiken verkar vara i Sverige just nu. Grått, grått och sååå trist. Det händer inte ett jota någonstans. Men det är kanske så det blir med en regering som är i minoritet och där man inte pratat ihop sig med sina samarbetspartners. Att bara sätta ihop något och tro att man sedan kan köra sitt race är urbota dumt. Jag har tappat hoppet om mycket i höst. Det enda jag inte tappar hoppet om är vår familj och vår lilla by. Trots en del surputtar som man stöter på då och då, har jag tron på att denna by ska rycka upp sig ur gråträsket.

Jag den eviga optimisten tror på att det blir bättre på alla håll och kanter. Men först kanske många måste ned i avgrunden för att rycka upp sig. Inse att vi bara har denna jord och ett liv här och nu.