Då kan jag lägga ett år till min historia. Firar inte min födelsedag speciellt. Äter något gott och mannen brukar köpa blommor, fast det gör han nästan varje vecka. Han vet att jag älskar blommor. Jag har haft ett kalas en gång i livet då jag fyllde åtta år och tyckte att det var mer jobbigt än roligt. Andras kalas gick jag gärna på, men detta var första och sista gången jag firade med kalas. Efter det har det varit firande med nära och kära i all stillhet. I unga år gick man ut och svirade runt för att fira. Tror att det var när jag fyllde trettio som jag tyckte att det var roligt att fylla år. Sedan dess är det bara något nödvändigt ont. Inte för att jag haft några ålderskriser eller blivit deprimerad, utan mest för att åren går och det bara är att acceptera.

Om jag summerar året som gått, så innefattade halva av det som invalid. Att hoppa runt med benet i paket kändes som slöseri med tiden. Nu har det ordnat upp sig på slutet och kärringen är på gång igen. Det är sällan det regnar den 12:e maj och idag kom solen tillbaka och med den lite värme.

Kan konstatera att jag hade problem med telefonen redan i unga år.