28 januari igen

Annonser

För ett år sedan klev vi in i husbilen och lämnade huset i byn för gott. Då var det bara att vänta på flyttbilen, lämna Madame på service och städfirman skulle komma och göra rent. Därför bodde vi utanför huset i några dagar. Det var faktiskt lite jobbigt och hundarna förstod inte varför vi inte gick in efter deras promenader. Men det var då det, idag klev vi också in i husbilen, men av en helt annan anledning.

Solen lyser faktiskt och vinden är riktigt ljum idag. Hundarna älskar när vi går ut allihop.

Turbo vill gärna åka med, men Kuma är inte lika glad för det. Han var på väg in i trädgården och verkade tycka att vi kunde åka så väntade han hemma. Jag fick faktiskt putta honom i baken så han gick fram till grinden.

Vi kör ut ur byn mot Cornelihan.

Närmar oss ännu mer. Kör förbi och hamnar på ringleden runt Béziers. Dags för lite inköp.

En lycklig Mr J (som jag hädanefter kommer att benämna som JR då det är hans initialer och känns mer personligt.) Nåväl efter den parentesen går han in med mina förmaningar som bortblåsta ur huvudet. Bara köpa ett paket kakel, inte titta på annat!!!   Han kommer mycket riktigt ut med endast paketet, men med bilder i mobilen på annat . Alltså vad var det han inte förstod? Eller så brydde han sig inte.

Dags att köra till gummadagis då. Jardin och köpa tuggben till hundarna. Men jag hade plånboken med mig och nu tänkte jag titta mig omkring. Tyvärr blev det inte så mycket tittande då de höll på att göra om i hela butiken. Fick nöja mig med tuggbenen och det var inget roligt att titta på i röran som var.

När vi ändå körde förbi så varför inte gå in så jag fick titta lite? Men vet inte vad det var med idag för det kändes så tomt i affären. Tyckte att de hade mer roligt hundrelaterat tidigare då jag var här.

På väg hem igen då. Där borta är Cornelihan och jösses vad mycket moln det är.

Än så länge är vinfälten rätt kala och molnen tycks fastna borta vid bergen.

Nu närmar vi oss Thézàn och hem. Solen följer med oss hela vägen.

Där borta är vårat Chalet Angle och väntar på oss. Det är här Kuma börjar prata. Han känner igen sig och vet att snart så….

Bara att backa in på Rue Alexandre Dumas och sedan låsa upp grinden då. Kan berätta att dessa moln har blåst bort. Nej, det var inte jag som blåste bort dem men vinden jobbade ordentligt ett tag. Vi får en fin solnedgång ikväll. I morgon ska JR sätta upp det sista kaklet eller man ska kanske säga klinkern och då är projekt sovrumsvägg klart. Hoppas vädret fortsätter såhär för nu behöver snurradåren rastas.

 

 

Fredag igen

Annonser

En vecka har gått och nu är halva januari avverkad. Vi håller på att rensa i röran som det så vackert heter. Nu när Mr J är hemma om dagarna har vi bestämt att kasta allt som vi sparat för att ”det är bra att ha”, men aldrig använder. Efter sjutton år i samma hus blir det en hel del sådant. Lite sparade vi om H ville ha det när han flyttade hemifrån. Nu är det sju år sedan han hade lyckan att få ett eget boende och vi har fortfarande saker kvar från det tillfället. Sådant han inte vill ha och aldrig kommer att vilja ha.

Denna vecka har det blivit två turer till tippen och nu förbereder vi på nästa tur. Idag tog jag bort en kastrull som vi inte använt på minst femton år. Den har legat i kastrullådan och bara tagit plats. Det är ett exempel på saker som vi nu kastar. En del har vi ju tagit ut till husbilen, men där är vi duktigare på att hålla efter. Onödigt att släpa på sig saker som ökar vikten i bilen.

Något jag har svårt att sortera bort är kläder. De kanske kommer till användning någon gång. Vilket är en fet lögn. Man behöver inte så mycket kläder har jag märkt. För varje gång vi kört långturer i husbilen har jag haft färre plagg med mig. Därför ska jag sortera en hel del kläder som ska skänkas bort. Fast en del har jag planerat att sy om, så att de passar mina behov som jag har idag.

Året 2018 står för förnyelse hemma hos oss. Dags att kasta bort allt vi inte behöver. Vi har ju startat ett nytt kapitel i våra liv. Men ett steg i taget.

Klämdag

Annonser

När vi jobbade var dessa dagar guld värda om man kunde vara ledig. Jag har sällan fått vara ledig då mitt arbete innebar att få iväg gods innan årets slut. Att arbeta med transporter var roligt, stressigt och ibland frustrerande. Innan jag slutade kände jag att det inte fanns så stora utmaningar längre och det var skönt att få lämna den biten bakom mig. Jag har jobbat med flyg,bil och båt i olika omgångar och skickat gods runt hela världen. En gång skulle jag skicka en tårta till New York. Den skulle vara hel och ätbar vid framkomsten som var satt till en viss dag och tid. Roliga minnen har jag och kan se tillbaka på flera händelser som gjorde arbetet spännande.

Nu går dagarna i en lugnare takt och jag vill inte ha det annorlunda. Skrivandet är ett skapande som måste ta sin tid. Hundarna är min avkoppling och chans att komma ut om dagarna. Men nu när Mr J också är hemma om dagarna, smider vi planer. Nästa år startar vi ett nytt kapitel och jag ser fram mot det. Men först ska vi fira in det nya året och hamna i vardagen igen. Ett par månader med så kallad vinter ska vi genomleva innan våren äntligen är här. Jag längtar så. När gräsmattan blir mer hundvänlig och vi kan ha dörrarna öppna till trädgården.

Fortsatt summering

Annonser

Jag tänkte fortsätta med mina funderingar om året som gått. Nu har jag kommit till sommaren och ska börja med:

Juli: Kallt och bara +14 de första dagarna. Vi packade in våra saker och hundarna i Mackan. Styrde söderut genom Hamburg. Stannade några nätter i Tyskland och vid Mosel innan vi körde in i Frankrike. Vädret och värmen gjorde oss på bra humör. Vi fick härliga veckor nere vid Medelhavet och hundarna fick doppa tassarna. Sedan kom vi hem till tråkvädret i Sverige.

Augusti: Mr J arbetade igen och jag var ensam med hundarna. Ingen värme men hundarna kunde ändå vara ute i trädgården. Vi var inne i vardagslunken igen. Det blev marknadsdag i byn och jag blev sjuk. Hela världen snurrade runt och det var fruktansvärt. Åkte ambulans till Trelleborg och läkaren konstaterade att jag fått virus på balansnerven. Fyra dagar på sjukhuset och sedan fick jag åka hem. Inget bra avslut på denna månad.

September: Första september körde vi upp till Riala och hämtade hem Turbo. Ett litet yrväder kom hem till oss och nu följde några veckor med anpassning för henne. Mr J arbetade sina sista veckor på företaget för att sedan bli friherre.

Åren går så fort

Annonser

Då kan jag lägga ett år till min historia. Firar inte min födelsedag speciellt. Äter något gott och mannen brukar köpa blommor, fast det gör han nästan varje vecka. Han vet att jag älskar blommor. Jag har haft ett kalas en gång i livet då jag fyllde åtta år och tyckte att det var mer jobbigt än roligt. Andras kalas gick jag gärna på, men detta var första och sista gången jag firade med kalas. Efter det har det varit firande med nära och kära i all stillhet. I unga år gick man ut och svirade runt för att fira. Tror att det var när jag fyllde trettio som jag tyckte att det var roligt att fylla år. Sedan dess är det bara något nödvändigt ont. Inte för att jag haft några ålderskriser eller blivit deprimerad, utan mest för att åren går och det bara är att acceptera.

Om jag summerar året som gått, så innefattade halva av det som invalid. Att hoppa runt med benet i paket kändes som slöseri med tiden. Nu har det ordnat upp sig på slutet och kärringen är på gång igen. Det är sällan det regnar den 12:e maj och idag kom solen tillbaka och med den lite värme.

Kan konstatera att jag hade problem med telefonen redan i unga år.

God morgon

Annonser

Julen närmar sig med stormsteg. Efter nästan att ha trixat med datan under hela gårdagen, kan jag jobba som vanligt.
För många är det sista arbetsdagen i år och när det är dags för jobb igen är det ett nytt år.
En välbehövlig vila efter all stress under hösten. Ikväll hoppas jag att alla får en lugn och rofylld början på ledigheten.

Klar för dagen, tror jag…

Annonser

Man ska ju inte ropa hej förrens man är över ån heter det ju. Därför ska jag vara lite försiktig med att påstå mig vara klar med dagens alla måsten. Som egen företagare vet man aldrig om det dyker upp något som absolut måste göras innan dagen är slut.

Men nu har jag fått iväg de tidrapporter en veteran behöver ha, betalat sista fakturan och fakturerat min faktura till huvudkontoret. Det sista av mina absoluta måsten denna månad. Javisst, kommer det fler måsten eftersom månaden inte är slut ännu och året börjar bli gammalt, vilket kräver en hel del måsten.

Javisst ja, det är ju snart jul och en del mat måste köpas och lagas. Plötsligt börjar det bli lite för många måsten kvar. Bäst att inte tänka på alla nu. Först är det hundarna som ska ha mat och efter det tar jag kväll. Sedan lägger jag de andra måstena till i morgon. Inte alla förstås, utan jag sprider ut dem på alla dagar som är kvar på detta år. Ska inte heller räkna dagarna som är kvar för då blir jag bara svettig. Nu ska hundarna ha mat.

Födelsedag igen

Annonser

En av de viktigaste individerna i mitt liv fyller åtta år idag. Hon kom som en sju-månaders tornado in i våra liv. Ett tag var jag rädd att hon skulle förstöra hela vårt hem. Tidningshyllan var alltid ren och det låg papper i hela huset. Våra kalsonger och trosor fick fötter och dem hittade vi både här och där. Men tösen blev lugnare och verkade trivas riktigt bra hos oss. Vi var hennes fjärde hem så hon hade en hel del otrevliga erfarenheter med sig. Nu är hon vår enda tös och jag älskar henne enormt. Snusar man på hennes hjässa så luktar hon alltid som hon var nyduschad.

Så älskade Nellie grattis på åtta-års dagen!!!!