Tre dagar kvar

Annonser

Idag glömde jag ta med kameran på vår tur med hundarna, men vi hade tur att slippa regnet som sedan öst ner hela dagen. Jag tycker inte alls att det är mysigt med smattrandet på taket. Denna skånska vinter var precis det som fått oss att sälja huset och söka oss söderut. Ibland har vi snö som förra året men mest bara regn och en förbaskad lera att trava runt i.

Men i förmiddags var det riktigt fint att gå och det tyckte nog flertalet av limhamnsborna. Tur att jag tog med en grabbanäve med torrfoder i fickan innan vi gick. Vi har nämligen upptäckt att det har en underbar inverkan på Turbo när vi möter hundar. Hon rusar fram till mig och får x antal torrfoderbitar och se där hunden har passerat och hon går glatt vidare. Hon har nämligen inte fått social träning i sitt tidigare liv vilket har medfört onda ryggar hos oss. Men nu fungerar det perfekt.

I övrigt så har vi städat husbilen och nu ser det riktigt bra ut. Vi har bytt lakan i sängarna och Mr J bokade tid för tvätt i receptionen. På tisdag ska jag tvätta och då de har tre maskiner kör jag allt vi har. Vill gärna ha allt rent när vi startar nedresan.

På onsdag kör Mr J Madame (vår jeep) till förvaring tills vi hämtar den. Till råga på allt så kostar det gratis för oss. Det är nämligen hos säljaren där vi köpte min älskade SuvEllen. Min jeep wrangler som jag hade så roligt med. Känns väldigt bra att vår fina jeep får stå inomhus hus en jeepälskare som för övrigt köpt hus i Spanien.

Tror vi är många som lämnar Sverige och det är inte bara för klimatet. Vi lever billigare i ett skönare klimat och slipper Magdalena Anderssons idiotiska besparingar på oss pensionärer. Nästa gång vi kör till Sverige är vi besökare till våra gamlingar och vi får se när det blir. Först ska vi hitta ett hus i en trevlig by.

Känns mer som där vi vill vara just nu när regnet öser ner.

 

 

 

Tre dagar kvar

Annonser

Vi plockar,packar, och bär ut en del saker i husbilen, men så stannar vi upp och säger nästan samtidigt att vi nog inte riktigt har fattat att vi snart inte bor här längre. Fast vi konstaterar också att vi borde flyttat för länge sedan. Arton år är alldeles för lång tid att bo på ett ställe. Man blir bekväm och vi har ju resonerat som så att om vi flyttar så skulle vi behöva flytta en gång till när vi väl blev fria från arbetets bördor. Det kändes lite meningslöst.

Men vi har drömt om att flytta i flera år och varit fast beslutna att göra det när vi kan ta ut pensionen. Ett tag tänkte vi bli flyttfåglar och bo i Spanien på vintern och i Sverige om sommaren. En marklägenhet eller kanske en kolonistuga skulle bli vårat hem då. Husbilen skulle vara vinterhemmet. För att lämna huset vi bor i nu under sex månader, är inte optimalt. Vad som helst kan hända. Sedan har vi känt att körsträckan blir för lång varje år.

Sakta men säkert har vårat beslut vuxit fram. Vi ska bosätta oss i ett annat land med bättre vinterklimat. Men vart? Vi har semestrat i Frankrike med husbilen i flera år och alltid blivit vänligt bemötta, trots våra tre stora hundar. För även om några trogna vänner somnat in genom åren, har vi tagit till oss någon ny vilsen individ som behövt nytt hem. Så tre hundar har det blivit och är fortfarande. Frankrike är ett hundvänligt land och där ska vi bo.

Men först mellanlandar vi på en campingplats ett par veckor. Där ska vi samla krafter och göra planer för resan söderut. Det gäller att ha koll på vädret under denna årstid så vi inte hamnar mitt i snöoväder.

Sådär då har jag avslöjat våra planer. Ett hus i södra Frankrike ska det bli för oss tillslut. Men det ska bli skönt att vara huslös ett tag. Fundera mer på vart åker vi idag? Inte nu måste vi dammsuga eller torka golven eller damma. Att hålla rent i Mackan är så lätt och hundarna älskar att ha oss nära hela tiden. De behöver bara öppna ena ögat så ser de var vi är.

Vårat slott.

Tredje dagen

Annonser

Lilla Turbo har varit hos oss i tre dagar nu och det har gått väldigt bra. Hon gillar våra promenader och är mycket kontaktsökande. Lyssnar när man pratar med henne och har faktiskt börjat prata lite.

En lugn och stabil tös. Pojkarna är fortfarande lite avvaktande och försiktiga mot henne. Men ute i trädgården busar Unkas med henne. Mr J håller på att höja staketet mot gatan och sedan kan vi ha öppet som vanligt. Det blir superbra.

Jag har varit på vc och lämnat prover på keratinin och kalcium. Åt ju tabletter då jag spydde så mycket när viruset härjade. Nu ska läkaren kolla så att värdena är ok igen. Men det tror jag att de är.

Hundarna har en vilostund nu och jag ska skriva.