Vi har kört ca 60 mil idag. Vägen på autobahn är skumpig och Kuma fick ont i magen. Men efter ett stopp där han fick göra ifrån sig ordentligt och bättre vägar blev han nöjd.
Vi passade på att tanka i Luxemburg och snart var vi i Frankrike. Skönt tyckte vi.
Vi hade knappat in lite fel på Alva så vi hamnade på ett truckstopp, men det var snabbt korrigerat och så stod vi på ställplats som vi bestämde från början.
I morgon kör vi hem. Åh vad jag längtar.
Det är inte bara Alla Hjärtans dag idag, utan tre år sedan vi lämnade Sverige. Vi gav oss av tidigt på morgonen och körde över Öresundsbron som vi gått och tittat på i ett par veckor. Äntligen kunde vi lämna frosten, regnet och leran. Eftersom vi ville bort från allt detta körde vi hela dagen och långt in på kvällen. Men som all med husbil eller kört bil så är Tyskland ett stort land. Därför stannade vi i Singen och lagade en snabb middag till oss och hundarna.
På morgonen vaknade vi till +-0 och frost i gräset. Brrr så vi gjorde oss klara väldigt snabbt för nästa etapp på resan.
Nu skulle vi vidare till Frankrike och det blev en lika lång dag på vägarna denna andra dag. Med hundar så får man göra en del stopp då de behöver gå på toaletten och så behövde vi också. Denna kväll klarade vi att komma in på ställplatsen innan bommen stängdes. Pont au Mousson har vi stått på väldigt många gånger. En gång kom vi för sent när vi var på väg upp till Sverige och fick ställa oss på parkeringen på motsatta sidan av floden. Det lutade ordentligt men vi sover bra bara vi är i Mackan. Nu glömde jag den gången vi kom för sent och fick stå med flera andra på en parkering till en verkstad. Det var en lördag kväll och verkstaden hade stängt på söndagen.
Men denna gång fick vi plats med el och JR gick bort till MC Donalds och köpte middag till oss. Vi var trötta och bestämde att stanna en dag där.
Skönt för hundarna att få ta det lugnt en dag och vi kunde gå längre promenader i omgivningen. Vi behövde också stanna upp så huvudet hann med. Men vi var ju ivriga att komma ner till Medelhavet och mer värme. Vi skulle ju leta hus och ville även komma igång med det. Så dagen därefter vinkade vi till svanarna och jag mitt ljushuvud vill åka en annorlunda väg nedåt. Det blev det verkligen eftersom vi körde utmed Centralmassivet och förbi vulkanen som jag tror är sovande sedan länge. Snödrivor på sidan av vägen och jag ångrade mitt vägval.
När vi äntligen kommit över bergen kändes det så skönt och den vägen kör vi nog inte fler gånger. Stannade efter många turer på en ställplats i en mindre by. Ingen värme ännu men ingen snö eller frost heller. Det blev ett dygn för sedan behövde Vår älskade Unkas besöka en veterinär då han fått ett sår vid nosen. Det fanns en i byn men det var lunch och vi körde vidare söderut och innan Toulouse hittade vi en och fick en salva som gjorde susen för såret läkte på tre dagar och sedan syntes inte ett spår av det.
Tillslut var vi nere i södra Frankrike och det jag skrev om Tyskland stämmer även här. Frankrike är stort och resan blev ett par dagar längre än vi tänkte oss men äntligen var vi här.
Men vår vistelse i Mackan här är en helt annan historia. Den kanske jag återberättar en annan gång.
Tre år kan kännas både långt och kort. För oss har det hänt en hel del. Både bra och tråkiga saker. Unkas hann aldrig flytta in här utan blev så sjuk att vi måste släppa taget om honom veckan innan vi fick nycklarna. Allt kommer ju i tre och de andra två som lämnade oss var ”farmor”=JR:s mamma och min pappa. Så mitt i vår glädje kom sorgen på samma gång.
Men alla sår läker med tiden och nu har vi alla minnen kvar.
JR har ju endast dragit en sladd från verkstadens utsida till reningsverket för poolen, men vi har ett annat uttag som vår engelske elektriker gjort till oss. En skena där kabeln ska löpa har JR satt fast tidigare och nu ska kabeln föras dit. Där var jag handräckning och känner mig väldigt duktig.
Allt blev inte klart idag för jag avbröt med en liten b-vitamin då jag var svettig efter mitt projekt. Jag har nämligen klippt ner allt ogräs kring rosorna på baksidan samt trädäcket. Nej, klänningen fick stanna inne och jag drog på mig mummelbyxor och linne. Har inte kommit mig för att köpa några riktiga shorts ännu, men det kommer endera året. Tryckte ner stora solhatten på huvudet som skyddar nacke och axlar en del. Ska inte bli något solsting här inte. I förbifarten sade jag till JR att sätta på sig cowboyhatten. Han lydde mitt råd. Det blåste inte alls lika starkt som igår men jag var inte i humör på att visa några trosor idag. Man tror att det är ju endast lite klipp här och där men fasen så jobbigt det var. Klar blev jag och vinkade även till Madame police municepal som körde förbi.
Därefter blev det poolhäng med mina 30 metrar och +31 i vattnet gjorde att det svalkade bra. Skönt men allt har ett slut och vi steg upp ur vår oas till trädäcket.
Jag ägnade mig åt lite filosofisk flummande och sedan skulle hundarna ha sin middag. Har hittat podden kvartssamtal med Gry och vänner som är så njutningsbar. Bara en massa svammel och precis det man vill ha när man sitter ute i +31 och inte vill göra ett dugg. JR drog kabel en stund till innan vi tog vår grönsallad med ost och melon. Då blir det allvar med P3 historia och idag lyssnade vi på Charlie Chaplins livsöde.
Solen får mangolian att lysa som guld. Vackert och jag hann ta ett foto då klockan endast var strax efter åtta. Nu blir det mörkt strax efter 21.00 eller så. Jag håller inte så stor koll på det. Men ljuset vi har här nere är helt underbart. Läste att det brinner både ovanför Saint Tropez och borta vid Aude. Vi har sett gula flygplan i skyn hela dagen. Hoppas verkligen att alla eldar släcks fort.
Vi hade inte så mycket att göra i trädgården ikväll så därför lommade vi in.
Lite trötta efter dagens vedermödor verkar det som. Turbo slocknade snabbt då hon kom inomhus. Kuma sover sedan länge. Klok kille.
Har lite klippning här på framsidan i morgon men sedan ingen ting. JR ska göra ett veckoinköp då vi behöver lite påfyllning av olika saker. Det tar extra lång tid just nu då det är många sommarturister i byn. De har ju inte bråttom och vi tar det med ro. Bråttom har vi lämnat bakom oss. Men vi beräknar inte att göra så mycket mer under de dagar vi har storhandel. Då blir dagen precis så som man vill. Perfekt med andra ord.
Vaknade vid sjusnåret i morse och min förbaskade hand värkte så in i norden. Bara att stiga upp och låta den dingla lite för att värken skulle försvinna lite. Höll på att få hjärtslag när jag hörde ljud från köket. Där var JR som var uppe för att dricka vatten. Två knäppgökar var uppe och larvade så tidigt. Nåväl vi lyckades somna om bägge två och väcktes vid halv tio av en säljare som ringde i min mobil. Tror inte den dagen var den bästa början för den säljaren. Inte nådigt att ringa till mig på morgnarna ska jag säga.
Ett oväsen mötte oss när vi steg ut och där var någonting på gång i vinfältet.
Min hand och tumme är bättre nu ikväll och jag hoppas att den ska lugna sig när jag inte anstränger handen. Precis mitt i handen är det en nerv som reagerar när den får belastning. Det blir som en stöt som går ut i tummen. Kan säga att det gör ont. Sådärja nu har jag klagat nog.
Det är visst fredag i morgon vilket heter jeudi på franska.
Väldigt olikt Sveriges flaggutdelning på Skansen.
Vårat bud är antaget och nu har vi med hjälp av mäklaren skickat in alla papper till notarien. För oss är det bara att vänta ca 3 månader tills vi får tillgång till huset. Just nu fattar vi inte riktigt att snart har vi en adress och ett hus här i södra Frankrike. Vi ska leva endast 25 minuter från medelhavet och med utsikt mot ett litet vinfält, men med stora vinfält runt omkring oss där vi kan gå med hundarna. Jag berättar mer senare och då ska även byns namn avslöjas.
Huset är inte så stort men tomten är det och det trodde vi aldrig att vi skulle få. Hundarna kan vara ute mest hela dagarna. Nu blir vi kvar på Vias plage tills på söndag, sedan får vi se vart vi kör. Vi har ju stannat här för att kunna köra snabbt och titta på hus, men nu är ju den biten avklarad så vi kan stå var som helst.
Igår kom en svensk husbil med resenärer från Malaga.De var på väg mot Sverige och jag avundas inte dem. Våren verkar vara långt borta där uppe. Här har vi fått en blåsdag och det är inget som vare sig Mr J eller Unkas gillar. Hoppas det avtar snart. Det hjälper inte mycket att solen skiner när det blåser såhär.
Men hörrni vi firar faktiskt lite smått försiktigt idag. 
Vägen tills idag har varit skakig och mycket krokigare än den på fotot. Från förra sommaren och försäljning av gamla huset. Resan ner hit till Frankrike och sedan ovissheten om var och när vi skulle hitta ett nytt hus. Tills idag när vi hittat huset och startat processen med köpet. Nu kan vi inte göra mer än att vänta tills notarien gjort sitt jobb. Vi gjorde rätt som anlitade denna mäklare.
Vi plockar,packar, och bär ut en del saker i husbilen, men så stannar vi upp och säger nästan samtidigt att vi nog inte riktigt har fattat att vi snart inte bor här längre. Fast vi konstaterar också att vi borde flyttat för länge sedan. Arton år är alldeles för lång tid att bo på ett ställe. Man blir bekväm och vi har ju resonerat som så att om vi flyttar så skulle vi behöva flytta en gång till när vi väl blev fria från arbetets bördor. Det kändes lite meningslöst.
Men vi har drömt om att flytta i flera år och varit fast beslutna att göra det när vi kan ta ut pensionen. Ett tag tänkte vi bli flyttfåglar och bo i Spanien på vintern och i Sverige om sommaren. En marklägenhet eller kanske en kolonistuga skulle bli vårat hem då. Husbilen skulle vara vinterhemmet. För att lämna huset vi bor i nu under sex månader, är inte optimalt. Vad som helst kan hända. Sedan har vi känt att körsträckan blir för lång varje år.
Sakta men säkert har vårat beslut vuxit fram. Vi ska bosätta oss i ett annat land med bättre vinterklimat. Men vart? Vi har semestrat i Frankrike med husbilen i flera år och alltid blivit vänligt bemötta, trots våra tre stora hundar. För även om några trogna vänner somnat in genom åren, har vi tagit till oss någon ny vilsen individ som behövt nytt hem. Så tre hundar har det blivit och är fortfarande. Frankrike är ett hundvänligt land och där ska vi bo.
Men först mellanlandar vi på en campingplats ett par veckor. Där ska vi samla krafter och göra planer för resan söderut. Det gäller att ha koll på vädret under denna årstid så vi inte hamnar mitt i snöoväder.
Sådär då har jag avslöjat våra planer. Ett hus i södra Frankrike ska det bli för oss tillslut. Men det ska bli skönt att vara huslös ett tag. Fundera mer på vart åker vi idag? Inte nu måste vi dammsuga eller torka golven eller damma. Att hålla rent i Mackan är så lätt och hundarna älskar att ha oss nära hela tiden. De behöver bara öppna ena ögat så ser de var vi är.
Vårat slott.
Jag fortsätter att sväva runt i min aprikosfärgade kaftan och känner mig nästan som en avdankad filmstjärna. En som sett sina bästa dagar men ändå lever kvar i flärden. Har faktiskt beställt hem en ny kaftan och lite annat smått och gott. Även om värmen en dag kommer att vara slut här, så kommer jag med all säkerhet att få användning av den ett annat år i ett annat land.
Mr J roar sig med att se på en serie via internet som handlar om ett äldre par som åker runt i Europa i en kanalbåt. Ibland hyr de båt och när de är i England åker de i sin egen. Jag sitter mitt emot och lyssnar på det hela. Riktigt mysigt som att lyssna på en ljudbok.
Lägger in ett avsnitt här om någon vill titta. Men det är valfritt och annars kan ni ju titta på bron som är väldigt vacker.
Läste en bloggares inlägg och blev faktiskt lite upprörd angående tankar om att flytta utomlands. Att läkarvården,äldrevården mm skulle vara sämre. Tänk, om man skulle bli sjuk? Därför vill jag ge några exempel på att Sverige har mycket att lära om t.ex läkarvård. I Frankrike har de vissa apotek med läkarbetjäning, vilket innebär att du kan få träffa en läkare inom tio minuter. I vissa fall har apotekaren kommit och öppnat apoteket mitt i natten om det varit stängt. Sådant existerar inte i Sverige. Små läkarbilar kör omkring och gör hembesök när man ringer och behöver hjälp. Akuten är till för allvarligare fall. Vet någon som ringt om en avbruten tand och fått komma till tandläkaren samma eftermiddag.
Jag bor i en liten by här i Sverige och när jag flyttade hit för arton år sedan, hälsade alla på varandra. Idag är det väldigt sällsynt att nyinflyttade gör det. Allt förändras och i mitt tycke är mycket till det sämre. Går du omkring i en mindre by i Frankrike så hälsar alla och är artiga. Det småpratas i butikerna och man blir bjuden på ett glas vin om kön är lång. Likadant i Italien. Du får synas fast du är lite till åren och respekteras som människa. Byarna pyntas med blommor och fontäner om det så bara bor några hundra där.
Livskvalité är det jag syftar på och människovärde. Folk bryr sig om varandra och då menar jag de som bor i byarna. Städer är tyvärr nästan likadana överallt och där vill jag inte leva.
Mina hundar får följa med överallt och bjuds på vatten, samt kanske någon godbit. Här har man endast skyldigheter om man har hund. Det är ofta som jag känner att jag inte är välkommen då jag kommer med någon av mina hundar.
Nej, Sverige har blivit kallt i många avseenden. Sedan kan jag inte tänka mig att trampa runt i samma hjulspår resten av livet. Hamna på ett äldreboende och inte ha en krona till övers. Om man överhuvudtaget får plats och rätt att bo på ett sådant. Nej, jag ska sitta vid ett cafébord med min rullator och titta på när de spelar pétang, samt sippa på mitt glas vin. Prata med bordsgrannarna och utbyta minnen från unga dagar. När jag sedan rullar hemåt med Mr J hälsar unga människor på oss och går ur vägen så att vi kommer fram. Detta kan vi göra året om, ifall vi vill. Så vill jag ha det. Punkt.
Äntligen har vi fått lite vind som gör att det blir uthärdligt för hundarna att ligga på hörnet i skuggan. Vi märker att de mår bättre idag trots att vi har +31. Varje morgon går vi ut och sätter oss på bänken med varsin vattenflaska och filofiserar om allt möjligt. Planerar framtiden lite löst och hoppas att vi snart kan komma till nästa steg.
Mr J har förbarmat sig och kört en sväng för att handla. Jag och hundarna tar det lugnt. Men i eftermiddag ska jag gå några hundra meter bort till pappa och se hur han har det. Är lite orolig att han inte dricker tillräckligt mycket vatten. Farmor är helt klart påverkad av värmen och yrar rätt friskt när hon ringer. Det är tufft för de gamla just nu.
Själv drömmer jag mig bort till Frankrike och tittar på klipp därifrån, läser bloggar och avundas de som får vara där nu. Men vår tid kommer och det är faktiskt bra att längta också. Allt ska inte serveras på silverfat, utan man ska först längta för att sedan förverkliga det man kan. Det var någon som myntade ”att man ska aldrig längta efter det man aldrig kan få”. Jag tycker att man visst kan göra det för då kanske man åtminstone kan få något. Som ett fett arv t.ex. Det kommer jag nog aldrig få då jag inte har någon att ärva, men då kanske det blir en vinst på triss eller så. För plötsligt så händer det.
Bjuder på några vackra bilder från Carcassone. När vi var där så steg temperaturen till +39 och vi orkade inte stanna så länge som vi tänkt oss. Därför är det ett resmål jag gärna vill återvända till.
Vaknade till en himmel med moln, vilka nu är ett minne blott. Ännu en dag med fläktarna på full fart och en skön fläktande vind utomhus. Jag klarar det bra att bara vara, men Mr J har lite svårare för att anamma den stilen. Tror faktiskt att karlar är lite oroligare och måste ta sig för någonting hela tiden. Vi har en granne som brukar sopa sin trottoar vare sig det behövs eller inte. Nu har vi ingen sådan så Mr J kör snabeldraken med jämna mellanrum. Inte säger jag nej till det.
Denna bild är absolut inte från i år utan förra året då gräsmattan var en gräsmatta och inte brunt hö. Men hundarna tycker det är skönt att sova därute ändå.
Men någon nytta gör jag ändå idag, då jag kör tvättmaskinen för fullt. Så jag tvättar idag. Sen plockar man lite här och torkar lite där. Svårt att låta bli när man går förbi fläckar. Vi har sparat städningen till på tisdag som ska bli lite svalare enligt vädernisse.
Pappa ska på utflykt i morgon till Simrishamn och det blir nog roligt. Inte så lätt att förflytta sig när man sitter i rullstol. Det är boendet som ordnar utflykten. Vi ska vara hemma och pyssla med lite av varje. Tänker färga mina ögonfransar och bryn. Har ju valt bort smink för länge sedan, men lite färg på fransarna är ju snyggt. Som sagt lite småpyssel får det bli. 
Förra året var vi vid medelhavet vid denna tiden och badade om dagarna.
Unkas måste ju smaka på vattnet i vanlig ordning. Som tur var blev han inte dålig i magen av det trots att det är salt. Vi har hittat en strand där många hundar badar och även människor. Inte så mycket folk och väldigt långgrunt tills man kommer till en kant då det blir djupt. Hundarna som vi har nu är ju inte så pigga på att simma så det passar bra, men vi får väl se vad Turbo tycker om att bada. Hon har ju aldrig varit med oss i Frankrike. Jag ser fram mot att ta med henne dit.
Vi har mycket att utforska nu när vi har tid till det. Vi har aldrig varit i Bretagne och har bestämt att köra dit något år.
Så vackert och vilt.
