Vår veterinär ringde i morse och Kumas aska hade anlänt. JR klädde på sig och tog teslan dit. När han kom hem med en stor kartong högg det till i hjärtat på mig. Det var både sorgligt och skönt. Nu var han här och nu får han stå bredvid sin älskade Unkas tills vi är mogna för att begrava dem. Hoppas han springer runt med brorsan nu. Jag vill tänka så.
Där är han i den svarta urnan bredvid Unkas kopparurna. Känns som att deras själar svävar omkring oss och Turbo stod länge och tittade upp på urnorna. Jag har försökt att vara glad med henne och uppmuntrande. Hon har ju börjat komma ur sitt skal och det känns så skönt.
Ett hjärta följde med urnan och det innehåller blomfrön. Man kan antingen plantera hjärtat eller spara det. Tycker att det är en fin gest för att hedra en död familjemedlem. Jag vet inte hur jag ska göra men det får vänta ett tag i alla fall. Blir till våren eventuellt om jag planterar.
Det kom ett riktigt rejält åskväder igår natt. Inte för att det blev speciellt svalare, men vi behöver inte vattna. I morse hade denna ros slagit ut. En ros för Kuma.
Vi är så tacksamma för att vi fick förmånen att få ha Kuma i vårat liv och han har lärt oss massor. Skulle aldrig vilja vara utan dessa år.
En unik hund som det endast finns en av i världen. Tack, för att du fanns.
De varnar för att det är extrem värme på väg upp från Afrika. Än så länge är det bara varmt +28 så det står man ut med om man håller sig i skuggan. Inte tal om att försöka göra något åt trädgården mitt på dagen i alla fall. Vi håller oss inomhus.
Men det första vi gjorde idag var att köra in till veterinären i Bezieres och hämta Unkas aska. Vi är vana att få askan efter våra hundar i en pappkartong och blev väldigt förvånade när vi fick Unkas aska i en kopparbehållare. Hans namn står på utsidan och så fick vi ett papper som intygar att det är hans aska. Vi hade tänkt gräva ned askan i trädgården, men nu blev vi lite ställda och vet inte riktigt hur vi ska göra. Därför får urnan stå på en hylla vid öppna spisen så länge.
I morse när Mr J var och köpte frukostbröd, klingade det och en granntant stod vid grinden. Som tur var hade jag bytt från min flortunna drapering till en lång t-shirtklänning. Men utan trosor hastade jag ned till grinden och granntanten ville förklara dethär med soptunnor och tömning. Vi hade ställt vår utanför grinden men tydligen ska man dra den till en speciell plats på gatan. Tyvärr missade vi att få vår tunna med brännbart tömd denna gång, men den andra töms ikväll och de tömmer två gånger i veckan så vi får vara på alerten till nästa tömning. Vi har tyckt att tunnorna är väldigt små och med tömning två gånger i veckan ska det nog fungera.
Jag fick också instruktioner hur vi ska ställa husbilen. Två hjul på trottoaren och inte helt på gatan ska det vara. Vi som var så rädda för att blockera trottoaren så vi har haft den helt på gatan. Men, så ska den inte stå för det gör man inte här i Frankrike. Granntanten frågade om vi är semesterboende och när jag svarade att vi är residential, alltså fast boende året runt sken hon upp och log stort.
Lite stolt är jag att trots min knaggliga franska lyckades vi ha ett samtal, granntanten och jag. Med lite mer övning så blir det bättre. Tur att jag inte är rädd för att prata utan kör allt vad jag kan med de språkkunskaper jag har just nu.
Idag är det för övrigt en vecka sedan vi flyttade in här i huset. Just nu står Mr J ute i trädgården och spanar uppåt gatan. Han kanske ser efter vilka soptunnor grannarna har rullat ut? Vår tomt ligger ju ca två meter upp från gatan så vi har en fin utsikt . Sedan är den ju belägen på ett hörn vilket gör att vi har utsikt från tre håll i trädgården. Vi har fönster åt två håll och får därför fin genomströmning av luft i huset.
Allt detta ogräs är i stort sett borta nu och uppfarten är rensad från ogräs. Jag har fin utsikt från vardagsrummet mot vinfältet. Det återstår lite på hörnet och det kanske vi tar senare idag eller i morgon..
