Under förmiddagen kom det först ett riktigt skyfall som kunde ha dränkt vem som helst. När det slutade skyndade jag mig att bädda och göra klart inför hundpromenaderna. Precis när jag lade på överkastet kastade jag en blick ut genom förnstret och jippie här kom nästa skyfall. Bara att avvakta och kolla om det skulle sluta. En åsksmäll och så slutade det. Jag gick ut och tittade i postlådan med en blick mot skyn samtidigt. Mörka moln syntes längre bort.

Så att vara säker på att slippa bli dränkt, tog jag regnjackan som är fodrad och gummistövlar. Molnen höll sig på avstånd under rundan med Unkas och solen tittade fram. Det är ca +22 så frysa behövde jag verkligen inte och det rykte om asfalten så uppvärmd var den. Dags för nästa runda med Nellie och jag behöll kläderna på, men ju längre jag gick desto mer knäppte jag upp jackan. När vi äntligen stod vid garaget var det jag som rykte och inne i garaget slet jag av mig både kepsen och den. Håret var vått av svett och ärmarna på skjortan klistrade på armarna. Jag var alldeles blöt, men inte av regn utan av svett. Fy, vad äckligt. Jag som skulle till affären och tobak.

Snabbt byte av skjorta och en handduk om huvudet. Äntligen kunde jag visa mig för folk igen. Så kan det bli när man inte kan lita på vilket väder man får vid hundpromenaderna. Men såhär efteråt tycker jag att det var rätt roligtatt det blev så.