Fortfarande dagvill

Annonser

Vet inte vad det beror på men idag vaknade jag och var övertygad om att det var lördag. Det tog ett tag innan jag begrep att det är fredag och ingenting annat. Vi gick vår dagliga runda med hundarna och sedan fick jag byta t-shirt. Eftersom jag har min skadade ankel, måste jag ha mina walkingskor och strumpor. Det är nästan lika svettigt att dra av sig en stödstrumpa som är våt av svett, som att gå de fem kilometerna med hundarna.

Till frukost hade vi ett prinsessdop och Mr J valde att avbryta det när han ätit. Tror duschen lockade. Jag är ju nästan löjligt intresserad av dop och bröllop, så jag satt kvar tills alla gäster traskade in i vackra Drottningholms slott. Men vad är en lunch på slottet, jämfört med en kall dusch när det är +26 i skuggan?

Jag brukar alltid sätta duschen mot öronen och spola ut eventuell örongojs. Sedan torkar jag försiktigt i ytterkanten med tops. Idag gjorde det ont i höger öra. Kände med ett finger och minsann där var en finne. Likadant kändes det i vänster öra och där var det också en finne. Jag visste inte att man kunde få finnar i öronen. Åtminstone kan jag få det. Ont gör det också.

Jag är nyss hemkommen från en rundtur med pappa. Ännu en gång fick jag dra av svettiga strumpor och nu har jag ont i ankeln. Men ett glas rosé lindrar det mesta. Pappa är nöjd och glad, så något gott kom det ut av det hela.

Och gott folk, det är fredag!!!

Fredagen den 6/11-2015

Annonser

Idag hade jag inte tid att göra min yoga och meditation. Men det gör inget för jag har gjort det varje dag i veckan. Synen som mötte mig när jag satte mig i biblioteket var inget lockande. Då menar jag vädret som bjöds idag.

Hällregn med fuktig luft är ingen bra kombination. Det tyckte inte hundarna heller. De var för övrigt väldigt trötta och kände inte alls för att gå på promenad tidigare än vanligt. Unkas tittade på mig med ett elakt öga och jag kunde se att han varnade mig för att jaga upp honom ur sängen innan han själv ville det. Men jag brukar köra en mjuk linje och kela upp honom så att jag kan bädda. Vi traskade runt byn i regnet och hans huvud hängde mer och mer. Inga glada steg här inte. Nellie och Kuma var lite konfunderade då vi inte kunde gå den vanliga rundan ut på landet. De gräver ju ned fiber överallt och jag valde att gå lite bakvänt för att slippa stressade hundar. De två gillar inte motorer och Kuma vill helst inte komma alltför nära okända människor. De får väldigt bråttom och promenaden blir en plåga för mig och de två njuter inte heller. Lite tur hade vi dock för det var uppehåll under deras promenad.

Jag fick gå tidigare med dem då jag skulle rulla pappa upp till vårdcentralen. Ja, ni läste rätt det är upp dit. Med alla uppgrävda trottoarer blir det ett riktigt gympapass att ta sig dit. Det spöregnade och jag var genomvåt på insidan av svett när vi kom fram. Det regnade inte lika mycket på hemvägen och då är det nedåt och lite lättare att köra rullstol. Pappa ville kika in på dagverksamheten som ligger precis där han bor för att hämta ett programblad. Några av hans grannar satt i kaféet och jag gick fram så han fick sig en pratstund. Efteråt tog jag SuvEllen och åkte för att handla lite smått och gott till pappa.

Klockan tjugo i fyra kunde jag äntligen sätta mig ned och vila min ömmande rygg. I fyra timmar har jag gått,stått och skjutit runt på hundar och pappa. Nu är det mörkt ute och min fredag rusade iväg. Men nu är det helg och jag ska sitta hela kvällen så det så. Ni kan ju fundera på vad jag ska hälla i detta glas, men jag garanterar att det är gott.

Ha en fin kväll.

Våt innanför istället för utanför

Annonser

Under förmiddagen kom det först ett riktigt skyfall som kunde ha dränkt vem som helst. När det slutade skyndade jag mig att bädda och göra klart inför hundpromenaderna. Precis när jag lade på överkastet kastade jag en blick ut genom förnstret och jippie här kom nästa skyfall. Bara att avvakta och kolla om det skulle sluta. En åsksmäll och så slutade det. Jag gick ut och tittade i postlådan med en blick mot skyn samtidigt. Mörka moln syntes längre bort.

Så att vara säker på att slippa bli dränkt, tog jag regnjackan som är fodrad och gummistövlar. Molnen höll sig på avstånd under rundan med Unkas och solen tittade fram. Det är ca +22 så frysa behövde jag verkligen inte och det rykte om asfalten så uppvärmd var den. Dags för nästa runda med Nellie och jag behöll kläderna på, men ju längre jag gick desto mer knäppte jag upp jackan. När vi äntligen stod vid garaget var det jag som rykte och inne i garaget slet jag av mig både kepsen och den. Håret var vått av svett och ärmarna på skjortan klistrade på armarna. Jag var alldeles blöt, men inte av regn utan av svett. Fy, vad äckligt. Jag som skulle till affären och tobak.

Snabbt byte av skjorta och en handduk om huvudet. Äntligen kunde jag visa mig för folk igen. Så kan det bli när man inte kan lita på vilket väder man får vid hundpromenaderna. Men såhär efteråt tycker jag att det var rätt roligtatt det blev så.