Eftersom det är söndag och fint sensommarväder, gick mannen ut på landet med hundarna idag. Två hundar med stora leenden kom hem och var supernöjda med turen. Jag passade på att duscha och tvätta håret. Det tar ju sin lilla tid när man sitter i duschkabinen med ett ben utanför. Men det fungerar och nu ler även jag. Nu har mannen åkt till farmors lägenhet för att rensa ur köket, så hundarna är mindre glada. Det är bara tråkiga jag hemma och då händer det inte så mycket tycker dom.

Därför har de lagt sig på mattan i rummet och leker med varandra. De har blivit så tajta sedan Nellie somnade in. Det är roligt att se hur mycket de tycker om varandra. Om Unkas är bort för länge gnyr Kuma och börjar leta efter honom och Unkas håller alltid koll på var Kuma är.

Det är lite synd att vårat hus inte är speciellt handikappvänligt. Jag kan inte ta mig ut själv utan behöver hjälp vid de tillfällen vi ska någonstans. Nu har vi ändå klurat lite så att dessa övningar ska bli smidigare. Hoppas att det fungerar. Men jag kommer inte kunna göra det själv. Tanken är ju att jag ska bli helt återställd i foten och gå som vanligt. Nu tar det bara lång tid och det är lite jobbigt.

Jag tycker att det ska bli intressant att höra hur läkningen går när vi åker till sjukhuset på torsdag. Håller tummarna att det går enligt planerna och att jag snart får börja träna musklerna i benet och foten. De kollade känseln och den är hur bra som helst i foten. Hälsenan är hel och läkaren som tittade på foten kände sig nöjd , så nu hoppas jag att han är ännu nöjdare denna gång.