Äntligen vecka tio

Annonser

Jag har det inpräglat i huvudet att efter tio veckor ska jag få börja stödja på foten. Efter såhär lång tid känns det faktiskt lite skrämmande. Människan är ett vanedjur och att ta sig fram på ett ben under tio veckor känns inte lika konstigt längre. Fast visst är det bökigt att ta sig fram på detta sätt. Jag har ju skrivit om att sist jag var på kontroll fick jag ett träningsprogram för foten, som jag håller på med varje dag. För en frisk fot är det inga problem att göra dessa rörelser, men med en svullen ihopskruvad fot är det tufft. Det tar emot och ibland har jag riktigt ont. Men jag känner att foten blivit starkare och därför kämpar jag på varje dag.

Vad som kommer att hända efter nästa kontroll har jag ingen aning om. Men jag hoppas på att läkaren ska säga att det verkligen går framåt med läkningen och att jag ska få börja stödja lite på foten. Det är bara att vänta och se tills jag varit på sjukhuset.

Men denna måndag är kass. Det regnar och hundarna bara sover. Äsch, jag tränar lite mer då.

wp-image-211668049jpg.jpg

Söndag 9/10 2016

Annonser

Här händer inte så mycket idag. Vädret är tråkigare än ett debattprogram på tv. Hundarna vaknade fick gå en runda med mannen, åt lite frukost och sedan gick de och lade sig igen. Det enda rätta en sån här dag.

Jag tog mig in i duschen och sanerade mig. Ett rätt jobbigt företag när man ska sitta ned hela tiden. Men så skönt efteråt. Har gjort mig nyttig och strukit några skjortor till mannen. Han sköter tvättmaskinen idag och det gör han bra.

Nu har jag löst ett korsord också och det är bra stimulans för hjärnan. Vilken tillfredställelse när alla rutor är fyllda och det blivit rätt.

I morgon startar min tionde vecka och det innebär läkarbesök och röntgen. Jag hoppas det ser bra ut denna gången också. Lite nervös är man ju. Tänk, det är fyra veckor sedan jag slapp gipset. Då sken solen och det var +25 ute. Det kan man inte hoppas på denna gång. Slipper vi regn är jag nöjd.

Nu ska jag tråka vidare och så går denna söndag snart till historien. Glömd och innehållslös som den blev. Men så är det ibland och det är bra det med.

Glada hundar

Annonser

Eftersom det är söndag och fint sensommarväder, gick mannen ut på landet med hundarna idag. Två hundar med stora leenden kom hem och var supernöjda med turen. Jag passade på att duscha och tvätta håret. Det tar ju sin lilla tid när man sitter i duschkabinen med ett ben utanför. Men det fungerar och nu ler även jag. Nu har mannen åkt till farmors lägenhet för att rensa ur köket, så hundarna är mindre glada. Det är bara tråkiga jag hemma och då händer det inte så mycket tycker dom.

Därför har de lagt sig på mattan i rummet och leker med varandra. De har blivit så tajta sedan Nellie somnade in. Det är roligt att se hur mycket de tycker om varandra. Om Unkas är bort för länge gnyr Kuma och börjar leta efter honom och Unkas håller alltid koll på var Kuma är.

Det är lite synd att vårat hus inte är speciellt handikappvänligt. Jag kan inte ta mig ut själv utan behöver hjälp vid de tillfällen vi ska någonstans. Nu har vi ändå klurat lite så att dessa övningar ska bli smidigare. Hoppas att det fungerar. Men jag kommer inte kunna göra det själv. Tanken är ju att jag ska bli helt återställd i foten och gå som vanligt. Nu tar det bara lång tid och det är lite jobbigt.

Jag tycker att det ska bli intressant att höra hur läkningen går när vi åker till sjukhuset på torsdag. Håller tummarna att det går enligt planerna och att jag snart får börja träna musklerna i benet och foten. De kollade känseln och den är hur bra som helst i foten. Hälsenan är hel och läkaren som tittade på foten kände sig nöjd , så nu hoppas jag att han är ännu nöjdare denna gång.

 

Jaha ja, Romson dubbelpudlar

Annonser

Har funderat lite på insatserna av de olika partiledarna i debatten igår. Eftersom det var den första av många debatter ville jag se de och höra vad partierna anser i olika frågor. Men det blev att jag som den värsta retorikexpert satt och lyssnade på hur de pratade och jag håller med medierna att Annie Lööf och Jonas Sjöstedt var bäst. De pratar tydligt och kommer med vassa repliker. En annan som brukar vara bra på att föra ut sitt budskap är Jimmie Åkesson. Vad man än tycker om hans parti, så är han en duktig talare.

Så var det Romson då. Vad ska man säga? Bedrövlig är nog ett ord som passar bra. Hon pratar otydligt och för fort. Borde ta kontakt med en talpedagog, som lär henne tala bättre. Att hon sedan låter grodor hoppa ur munnen gör ju inte saken bättre. Jag höll på att sätta kaffet i halsen när hon vräkte ur sig harangen om att det som händer i Medelhavet kan jämföras med Auschwitz. Började här fundera på om vår vice statsminister inte har någon talskrivare. Någon som kan ge henne lite stolpar och meningar att säga. Alla vet ju att hon hoppade av gymnasiet, men man tycker ju att om hon ställer upp som företrädare för sitt parti, bör hon ha uppsnappat hur man ska uppföra sig.

De andra partiledarna var inte heller bra. Stefan Löfven sluddrade bara en massa och snubblade på orden. Tycker inte att han är statsmannamässig för fem öre. Helt bedrövlig och jag kommer inte ihåg ett smack vad han sade. Tyckte mest att han klankade på hur alliansen skött sina regeringsår. Nej, han är inte min statsminister.

Anna Kindberg-Batra verkade läsa direkt från ett manuskript. Så fruktansvärt tråkig. Håller med Sjöstedt att jag saknar Reinfeldt och hans vassa repliker.

Bättring partiledare om vi gräsrötter ska orka lyssna på fler debatter. Lär er prata och för ut era egna budskap istället för att klanka på varandra. Gör om och gör rätt. Men Romson är en ren katastrof och bör inte ställa upp på fler debatter.

Envetna hundar

Annonser

Dagens hundrastningar var rätt jobbiga. Unkas ville hit och dit hela tiden, vilket resulterade i att jag blev smått illamående av att snurra runt. Till slut sade jag till och efter det skötte han sig exemplariskt och vår promenad blev riktigt trevlig. Sedan var det Kumas och Nellies tur. Efter en stund ville Kuma bara gå hem igen. Jag fick dra med mig honom, då han inte ville röra sig en meter åt det håll jag ville gå. Han gav med sig och när han förstod vilken väg vi skulle gå, fick han som eld i baken och drog som en galning. Han skulle hem så fort det gick. Vet inte vad som flög i honom? När vi hade fem minuter kvar hem blev han plötsligt lugn och glad igen. Då var det inte alls så bråttom hem.

Var det något ljud eller lukt som fick Kuma att vara så enveten? Jag har ingen aning, men min rygg tyckte inte om denna promenad. Nu har jag vilat ryggen och den känns inte som att den ska gå av längre.

Tidigare idag var jag på en ytterst tråkig föreläsning. Jag har inte tålamod att ödsla tid på något ointressant. Ett litet fragment av det hela gav mig något och det hade jag kunnat vara utan. Men min uppfostran gjorde att jag inte kunde med att resa mig upp och gå tidigare. Därför var jag ganska trött i huvudet när jag åkte hem. Ska kolla upp mer noggrant i framtiden om jag ska på något sådant.