Nu är våra svenska soldater nere på Sicilien, som blir hemmahamn för dem. Från denna vackra ö ska de flyga mot det krigshärjade Libanon. Undrar hur piloterna känner sig nu innan första uppdraget? Pirrar det i magen eller är de ko lugna? Att få delat i ett krig är väl ändå det de är tränade för och något som de ofta funderat över. Världen håller på att förändras och fler länder får känna av befolkningens uppror. Genom internet och andra sociala medier kan de ta del av hur det är i andra länder och naturligtvis vill man ha det likadant.

Gamla diktaturer faller som käglor och det sprids som en löpeld. Men en diktator är oftast inte särskilt villig att lämna makten, för det är ju häftigt att styra ett land efter sitt eget huvud. Ingen kan ifrågasätta vad han gör, och han behöver inte fråga någon innan han gör något. Det är med terror och skrämsel de oftast styrt landet och jag tror att de inte riktigt fattar att folket nu protesterar. Att de verkligen törs göra det. Efter så många år av total koll, så håller allt på att brisera.

Vi andra som lever i demokratier, följer dessa uppror i medierna och håller tummarna för att de ska lyckas.