Hemma och hundarna är trötta. Förhoppningsvis kommer det goda nyheter denna vecka och jag kan avslöja lite mer om vad jag har på gång. Det känns spännande och jag är förhoppningsfull. Efter att ha varit hemifrån i nästan fyra dagar var det en del att göra igår. När vi äntligen var klara och satt oss för att äta, kom dessa skitungar igen och ringde på dörren. Man har god lust att strypa dem, eller ta dem i hampan och gå hem med dem till deras föräldrar. Hundarna var jättetrötta och rusade upp när det ringde på dörren. Jag tyckte så synd om dem.

Men jag försöker tänka på vad min mor brukade säga: synden straffar sig själv. Detta att allt slår tillbaka på de som är elaka mot någon. Vi kan inte göra något mer än att koppla ur dörrklockan och ringa polisen. En anmälan har vi redan gjort så nu är det bara att vänta på att skitungarna gör något så att de blir ertappade på bar gärning. Jag har bestämt mig för att ignorera dem och låtsas att de inte existerar.

Något annat som upprör mig är att nyheterna idag, tar upp detta att fler barn försvinner utomlands nu än tidigare. Föräldrar som befinner sig i vårnadstvist eller är rädda för att barnen blir för svenska, reser tillbaka till sitt forna hemland och lämnar dem där. Unga flickor blir bortgifta och svenska myndigheter har inte en chans att hitta dem. Stackars barn som endast vill vara som andra barn och så gärna vill smälta in i samhället, samtidigt som de vill göra som förldrarna önskar. Så svårt det måste vara för dem att balansera olika världar. Nu ska svenska myndigheter sätta in en grupp som ska inrikta sig på att hitta dessa barn. Vad händer sedan då? Ska de tvingas bryta med den ena föräldern eller båda? Vilken hemsk situation de är i oavsett om de hittas eller inte.