Etikettarkiv: grupp

Vi är olika

Publicerat av
Svara
Annonser

Män och kvinnor är olika. Människor är olika. Vi har olika bakgrund och erfarenheter, som gör att vi ser och reagerar olika på företeelser. Men ibland verkar det som att det inte är accepterat att vi är olika. Det är ju till och med så att vi reagerar annorlunda, beroende på hur man just då mår. En sak som kanske inte berör en vid ett visst tillfälle, kan göra en väldigt upprörd en annan dag. Det som gör ont på en människa, känns inte alls för någon annan.

Därför blir jag mest arg när alla betraktas som lika. Likvärdiga ja, men lika nej. I skolan ska alla gå i samma klass och detta gör att de som inte har lika lätt att lära, blir betraktade som dumma. Vad händer då? Jo, man tar till nävarna och protesterar på andra sätt. Så föds mobbare.

Jag arbetade som lärare under några år. Ett år hade jag hand om en så kallad obs-klass. Där placerade man ungdomar som inte platsade i vanliga klasser. Då lärde jag mig att många av dem var väldigt intelligenta, men kunde inte hävda sig i stora samlingar. En del var blyga och tog till nävarna när ingen ville lyssna på dem. Jag hade hand om fyra killar i femtonårsåldern. Alla var väldigt olika varandra till sättet. I den lilla grupp som vi hade kunde jag lyssna på dem och ägna tid åt den som mest behövde det just då. Vi blev en riktigt sammansvetsad grupp och läxorna gjorde vi innan de gick hem för dagen. De ville hellre stanna någon timme extra för att slippa sitta hemma själva och må dåligt, då de inte förstod allt de läste.

Alla hade godkända betyg när de slutade nian och kom in på den gymnasielinje de sökt. En av dem hade riktigt bra läshuvud, som man brukar säga och fortsatte läsa på universitet. Alla fick arbete efter sina studier. De var lugna och trevliga killar som inte hade något behov att ta till nävarna. Det enda de inte klarade i sin tonårstid var att vara i stora grupper. De fick en stämpel på sig att vara bråkiga och omöjliga. Men de var ju inte det när de fick vara i en mindre grupp.

Alla är olika, så är det bara och alla vill bli sedda. Bara de blir sedda som individer och inte som en grupp.

Inget nytt fenomen

Publicerat av
Svara
Annonser

Var gång det händer att ett upplopp startas någonstans i Sverige, blir det skriverier och debatter om hur och varför. Lite konstigt för detta händer, har hänt och kommer att hända igen. Så länge jag kan minnas sätter det igång då och då. Sysslolösa unga människor vill ha uppmärksamhet och vet inte hur de ska få det. Så uppstod raggarna, modsen, punkarna och hiphoparna. Ett rop på hjälp i en värld som inte verkar klara av att se till ungdomarna.

Politikerna käbblar bara med varandra och påpekar vilka fel de gjort under sina år vid regeringsmakten. Visst gör de misstag som får efterverkningar långt efter det att man bytt regering. Men det är i grund och botten föräldrarna som måste dra det tyngsta lasset. De formar sina barn från första början. Det är där allt måste börja oberoende av vilken regering vi har. Man skyller på samhället, men samhället är ju vi alla som lever här.

Rasdiskriminering och utanförskap har funnits i alla tider. Men vi satte aldrig ord på det. När jag var nyinflyttad till staden och började i den alldeles nya skolan fanns det kamrater som diskriminerades för olika saker. En flicka blev riktigt illa behandlad för sin religiösa tro. Hon klädde sig ju inte som alla andra och hon gav aldrig igen. Hon kallades vargen då hon åt väldigt mycket, fast jag kommer ihåg hennes namn, Inger hette hon. Jag var inte en av dem som gick på henne, men visst har jag skuld eftersom jag inte heller försvarade henne. En annan flicka som bodde i mitt bostadsområde var ett adoptivbarn från något afrikanskt land. Först var alla så intresserade av henne och ville vara med henne. Hon var några år yngre än jag, så jag tillhörde aldrig hennes kompiskrets. En dag hörde jag att de kallade henne bananas. Inte direkt snällt i mitt tycke. Det utmynnade i att i sina försök att smälta in i kamratkretsen började ta droger och bjuda ut sin kropp. Enda sättet för henne att få vara med.

En sommar blev det upplopp i ett bostadsområde som jag inte hade velat bo i. Husen såg ut som fängelsehus, gråa och alla likadana. Många invandrare fick lägenheter där, eftersom det var tomt i många hus. Det var finländare som slogs mot turkar. Men de infödda svenskarna tog finländarnas parti och hjälpte till i slagsmålen. Den socialdemokratiska kommunledningen hade fört ihop alla som kom till Sverige på ett och samma ställe, utan att fundera nämvärt. Så går det till än idag och samma misstag görs vilka det än är som leder i just den kommunen. Men idag då vi har människor som kommer från snarlika länder, fungerar de bättre tillsammans och då riktas ilskan åt annat håll.

Det borde vara enklare att använda den samhörighet människor känner i ett bostadsområde och låta dem bygga upp organisationer mm, som kan ge sysselsättning i området. Hantverksgrupper, idrottsgrupper, ja det finns hur mycket som helst man kan starta. Något som gör att människorna känner att de har ett värde och betyder något. Kanske kan det komma något bra av alltihop när det blir lugnt igen. Låt de kreativa stenkastarna bli kreativa i något annat.

Ser inte tjusningen

Publicerat av
Svara
Annonser

Jag har aldrig tyckt om att svettas i grupp. Detta att stå hoppa till musik i en stor lokal tillsammans med andra människor har aldrig varit min melodi. Visst ska man träna för att må bra, men att göra det i en lokal där svettlukten stinker kan aldrig vara nyttigt. Några gånger har jag försökt då någon vän dragit med mig och jag har verkligen försökt tycka det var roligt. På nittiotalet var det väldigt inne med aerobics och man skulle få så fin kropp av det. Som nyinflyttad i den norrländska staden Luleå började jag på ett gym. Men jag fick bara ont i ryggen och axlarna av alla konstiga rörelser. Inte fick jag några bekanta heller, utan det kändes mest som att alla bara glodde på varandra med kritiska ögon. Det tävlades om snyggaste träningskläder och vem som gjorde rörelserna bäst. Sedan dess vägrar jag att delta i denna gruppsvettning.

Idag är det zumba som gäller och i helgen var det ett reportage från vår lilla by, där byns damer skuttade runt till musik. Tur det inte var rörliga bilder för dem som syntes på bild. Några intervjuades och påstod sig ha gått ned x antal kilo i vikt. Kanske har de det men de jag kände igen på bilderna såg likadana ut som de alltid gjort. Jag tror att de som går med i dessa gympass, mer är ute efter det sociala och få prata med andra människor. De behöver känna att de är med i en gemenskap mer än att svettas ihop. Jag tycker inte att det är något fel i det, men anser att t ex en bokklubb vore ett trevligare sätt att träffas på.

Så jag fortsätter med min ensamma träning. Ett yogapass varje morgon, efter det en stunds meditation och senare på dagen två rejäla promenader med mina hundar. Det första ger mig mjukhet i kroppen och styrka där jag behöver ha det. Det andra har gjort att jag mår väldigt bra psykiskt och har sänkt mitt blodtryck. Så nu har jag blivit av med min blodtrycksmedicin. Det sista ger mig frisk luft, kondition och många fina samtal med andra människor jag möter. Det kostar inget, förutom att jag nöter ned ett par walkingboots per år. Men det är vad som passar mig och det som passar andra får de gärna syssla med. Förresten så brukar jag köra lite danssteg när jag städar. Jag har förresten gått ned i vikt jag också, haha.

Tror det jag gör varje dag ger mer än en timmes skuttande, en kväll i veckan i en svettluktande lokal. För det jag gör är inget nyårslöfte utan ett sätt att leva.

 

Morgonfunderingar

Publicerat av
Svara
Annonser

På lokalnyheterna i morse, sades det att en grupp människor ska försöka lära oss att handla ekologiskt, när det gäller kläder. Man påpekade att det går åt 25 liter vatten för att tillverka en enda t-shirt. Enorma mängder går alltså åt vid tillverkning av kläder. När då dessa tillverkas i länder med dålig tillgång till vatten, så utarmas dessa läner på naturresurser.

Jag kommer så väl ihåg när Sveriges textilfabriker lades ned och flyttades till Indien och andra låglöneländer. Det var inte lönsamt att ha tillverkningen i vårat land. De största fabrikerna låg i Borås och Norrköping. Städer som ligger vid stora vattendrag och med stora naturtillgångar. Eftersom jag bott i Norrköping och vandrat runt i staden, har jag sett hur dess textilindustri i princip stod på vattnet. Man byggde byggnaderna mitt på Motala Ström. Men tyvärr ville arbetarna ha löner som de kunde leva på och då flyttade ägarna alltihop, till länder som har långa torrperioder och i övrigt är fattiga på naturtillgångar.

Detta skedde på 70-80 talet och eftersom vi haft en socialdemokratisk regering i 45 år nästan utan avbrott, så kan vi tacka dem för detta. Men det var inte endast textilindustrin som försvann, utan i stort sett alla varv också. Tusentals människor blev arbetslösa och sedan har nedläggningarna bara fortsatt inom andra branscher.

Vi vanliga människor får leva med efterverkningarna idag och ska lära oss att köpa närproducerat. Troget har vi kört Volvo och Saab i alla år. Jag köpte äpplen igår och valde svenska framför holländska och indiska. Så nog tänker man sig för i affären och försöker välja närodlat. Men vissa produkter produceras inte i Sverige längre, så det blir svårt. Hur ska vi få tonåringar att sluta köpa så mycket kläder? Vissa bloggar handlar bara om kläder och att köpa nytt hela tiden. Detta påverkar dem som läser bloggarna och de vill naturligtvis också ha lika många plagg. De flesta klädmärken har sin tillverkning i t ex Indien och köper vi färre kläder här, så kanske människor i de länderna blir utan arbete. En svår sits hur man än gör.

Ny vecka nya tag

Publicerat av
Svara
Annonser

Hemma och hundarna är trötta. Förhoppningsvis kommer det goda nyheter denna vecka och jag kan avslöja lite mer om vad jag har på gång. Det känns spännande och jag är förhoppningsfull. Efter att ha varit hemifrån i nästan fyra dagar var det en del att göra igår. När vi äntligen var klara och satt oss för att äta, kom dessa skitungar igen och ringde på dörren. Man har god lust att strypa dem, eller ta dem i hampan och gå hem med dem till deras föräldrar. Hundarna var jättetrötta och rusade upp när det ringde på dörren. Jag tyckte så synd om dem.

Men jag försöker tänka på vad min mor brukade säga: synden straffar sig själv. Detta att allt slår tillbaka på de som är elaka mot någon. Vi kan inte göra något mer än att koppla ur dörrklockan och ringa polisen. En anmälan har vi redan gjort så nu är det bara att vänta på att skitungarna gör något så att de blir ertappade på bar gärning. Jag har bestämt mig för att ignorera dem och låtsas att de inte existerar.

Något annat som upprör mig är att nyheterna idag, tar upp detta att fler barn försvinner utomlands nu än tidigare. Föräldrar som befinner sig i vårnadstvist eller är rädda för att barnen blir för svenska, reser tillbaka till sitt forna hemland och lämnar dem där. Unga flickor blir bortgifta och svenska myndigheter har inte en chans att hitta dem. Stackars barn som endast vill vara som andra barn och så gärna vill smälta in i samhället, samtidigt som de vill göra som förldrarna önskar. Så svårt det måste vara för dem att balansera olika världar. Nu ska svenska myndigheter sätta in en grupp som ska inrikta sig på att hitta dessa barn. Vad händer sedan då? Ska de tvingas bryta med den ena föräldern eller båda? Vilken hemsk situation de är i oavsett om de hittas eller inte.