Etikettarkiv: inte en chans

Full fart

Publicerat av
Svara
Annonser

Vi gick en sväng runt byn idag och det är full fart vid ridhuset. Countryfestivalen har börjat och folk strömmade till hela tiden. Musiken spreds med vinden som är ganska kraftig och man blev glad av det. En vagn dragen av en häst kom förbi och det kändes lite som förr i tiden när man så ekipaget. Det pågår hela dagen och kvällen fram till 01.00 inatt. Tror att de flesta i byn kommer att bevista festivalen under någon tid idag. Men eftersom det är evenemang i morgon också så strömmar et nog till folk då också. Vi har emellertid en hel del att göra idag så vi styrde kosan hem istället.

Jag har borstat hundarna och Nellie med lurvig päls fäller så det står härliga tider till. Hela gräsmattan är täckt med ett fint lager ull, så mannen frågade om jag rakat får därute. Vinden sprider ut det så jag hade inte en chans att samla det i en hög. Men nu slipper vi få det inomhus i alla fall. Unkas är korthårig och fäller inte något, men ville absolut ha samma behandling så han satte sig resolut framför mig. Man märkte hur han njöt och tittade lite uppgivet på mig när jag slutade borsta. Men jag har lite annat att göra också. En tvättmaskin ska matas och sedan blommor vattnas, dammet i huset ska bort och golven torkas. Mannen kör först gräsklipparen ute och sedan dammsugaren inne.

Ska vi på countryfestival så blir det i morgon, men i morgon är en annan dag.

Ny vecka nya tag

Publicerat av
Svara
Annonser

Hemma och hundarna är trötta. Förhoppningsvis kommer det goda nyheter denna vecka och jag kan avslöja lite mer om vad jag har på gång. Det känns spännande och jag är förhoppningsfull. Efter att ha varit hemifrån i nästan fyra dagar var det en del att göra igår. När vi äntligen var klara och satt oss för att äta, kom dessa skitungar igen och ringde på dörren. Man har god lust att strypa dem, eller ta dem i hampan och gå hem med dem till deras föräldrar. Hundarna var jättetrötta och rusade upp när det ringde på dörren. Jag tyckte så synd om dem.

Men jag försöker tänka på vad min mor brukade säga: synden straffar sig själv. Detta att allt slår tillbaka på de som är elaka mot någon. Vi kan inte göra något mer än att koppla ur dörrklockan och ringa polisen. En anmälan har vi redan gjort så nu är det bara att vänta på att skitungarna gör något så att de blir ertappade på bar gärning. Jag har bestämt mig för att ignorera dem och låtsas att de inte existerar.

Något annat som upprör mig är att nyheterna idag, tar upp detta att fler barn försvinner utomlands nu än tidigare. Föräldrar som befinner sig i vårnadstvist eller är rädda för att barnen blir för svenska, reser tillbaka till sitt forna hemland och lämnar dem där. Unga flickor blir bortgifta och svenska myndigheter har inte en chans att hitta dem. Stackars barn som endast vill vara som andra barn och så gärna vill smälta in i samhället, samtidigt som de vill göra som förldrarna önskar. Så svårt det måste vara för dem att balansera olika världar. Nu ska svenska myndigheter sätta in en grupp som ska inrikta sig på att hitta dessa barn. Vad händer sedan då? Ska de tvingas bryta med den ena föräldern eller båda? Vilken hemsk situation de är i oavsett om de hittas eller inte.