Vart är världen på väg?

Annonser

När man ser nyheterna idag blir man riktigt rädd. Baroso vill ha ett EU under F-tecknet och med styrning från Bryssel. Kommer Europas regering sitta där i framtiden? Har för mig att jag läste en framtidsskildring i skolan att det var så. Är det vår verklighet?

Sen dödas en amerikansk ambassadör i Libyen av fanatiska islamister på grund av en film som han inte har ett dugg med att göra. Ska vi isolera alla islamiska stater till slut och låta dem förgöra varndra? Jag befarar att sd kommer få fler anhängare efter sådana dåd.

Jag blir rädd och är glad att jag inte bokat en resa till något islamiskt land. Det är så illa att jag inte törs resa dit. Man vet aldrig hur en semesterresa till Turkiet kan sluta när det finns fanatiker som dödar oskyldiga västerlänningar.

Inte roligt att gå till sängs med dessa bilder och tankar i huvudet. Jag ska försöka skingra dem med en bok om tempelriddarna om det nu går.

Förberedelser pågår för fullt

Annonser

Eftersom jag ska ha ett litet möte i morgon mellan nya uppdragsgivare och veteraner, måste jag vara väl förberedd. Hoppas verkligen att min veteran får fler än ett nytt uppdrag. Hon vill ju ha det och behöver verkligen pengarna. Det är inte lätt att leva på den pension man får om man varit hemmafru största delen av sitt liv. Man räknar ju inte med att ens man ska dö i förtid heller, men tyvärr kan detta hända. Sedan är det viktigt för mig att visa denna by att jag har aktiva veteraner så fler anmäler sig för att få uppdrag. Jag har ju ett hantverksuppdrag som jag behöver ha en duktig veteran till. Sedan ska jag scanna lite papper till den veteran som precis anmält sig. Skulle vilja ha lite fler uppgifter om vad han kan tänka sig att utföra.

Nästa förberedelse är vår lilla roadtrip utomlands som startar i morgon kväll. Just nu scannar jag de två små datorerna och uppdaterar deras virusprogram. Den ena ska vi ha som tv och den andra som ett komplement till denna stora data. De ska vara fulladdade och klara inför i morgon. Sedan ska jag titta på ställplatser som ser trevliga ut. Vi gör denna höstresa eftersom vi inte haft riktig semester i år och känner att det skulle ge oss mer energi. Det blir bara en kort tur nedåt Tyskland men det ska bli roligt att se lite annat och handla lite roliga saker. Jobbet kan jag ju sköta med hjälp av datan och mobilen som alltid är på. Så nu fortsätter jag förberedelserna.

Ibland får man sig en tankeställare

Annonser

Det behövs lite knuffar ibland om hur bra man egentligen har det. Idag råkade jag sätta på tv4 under programmet The Doctors, inget jag brukar titta på i vanliga fall. Jag är glad att jag gjorde det idag. Programmet handlade om Charlene som blivit attackerad av sin exman, vilken aldrig tidigare misshandlat henne eller visat någon som helst aggression. En dag hade han bara brutit sig in i huset och börjat slå henne i huvudet med ett basebollträ. Hennes döttrar lyckades fly ut med en mobiltelefon och ringde polisen. Charlene tuppade av och när hon vaknade upp hällde mannen något över henne. Hon hade ingen aning om vad det var, men det smakade mycket illa. Det visade sig vara lut. Hon tuppade av och vaknade när polisen stod lutad över henne. Av ren instinkt kröp hon in i badrummet och bad sin syster som kommit dit att duscha med iskallt vatten  över hela kroppen. Det brände som eld och detta kanske räddade hennes liv.

Idag satt Charlene i programmet med sönderfrätt ansikte, hon kan se konturer på ena ögat, har ett öra och utan läppar på munnen. Hon kan inte stänga ögonen eftersom ögonlocken inte finns kvar. Hon överlevde tredje gradens brännskador på 80% av kroppen. De värsta smärtorna hon har är på halsen som inte fungerar. Hon kan inte äta då den är förstörd och munnen inte fungerar.

Glädjande nog ska hon få operationer för att få ett nytt ansikte. Då ska hon få ett öra, ögonlock, läppar och skinn på halsen. Underbart att forskningen kommit så långt att hon kan få hjälp. Men trots allt hon gått och går genom, är hon så glad att få vara med sina döttrar och se dem växa upp.

Efter denna berättelse känner jag att mina små problem är mikroskopiska och blir tacksam för att slippa vara med om liknande händelser. Mitt liv är en dröm jämfört med hennes och många andras, som lever i ett helvete. Dessa berättelser ger en knäpp på näsan och en knuff i ryggen. För alla dessa artiklar man läser om både kvinnor och män som blir utsatta för olika slags misshandel, är inte bara berättelser utan verklighet. Om ni vill läsa om Charlene, så är det bara att gå in på www.doctors.com och läsa. Det leder till mycket eftertanke.

Hennes ex-man fick 30-70 år, på grund av att då kan han inte begära omprövning av domen. Han kommer att gå ur fängelset när han är 82 år gammal och Charlene som förlåtit det han gjorde, tycker att det räcker. Hon lever i nuet och inte i det förflutna.