Det behövs lite knuffar ibland om hur bra man egentligen har det. Idag råkade jag sätta på tv4 under programmet The Doctors, inget jag brukar titta på i vanliga fall. Jag är glad att jag gjorde det idag. Programmet handlade om Charlene som blivit attackerad av sin exman, vilken aldrig tidigare misshandlat henne eller visat någon som helst aggression. En dag hade han bara brutit sig in i huset och börjat slå henne i huvudet med ett basebollträ. Hennes döttrar lyckades fly ut med en mobiltelefon och ringde polisen. Charlene tuppade av och när hon vaknade upp hällde mannen något över henne. Hon hade ingen aning om vad det var, men det smakade mycket illa. Det visade sig vara lut. Hon tuppade av och vaknade när polisen stod lutad över henne. Av ren instinkt kröp hon in i badrummet och bad sin syster som kommit dit att duscha med iskallt vatten  över hela kroppen. Det brände som eld och detta kanske räddade hennes liv.

Idag satt Charlene i programmet med sönderfrätt ansikte, hon kan se konturer på ena ögat, har ett öra och utan läppar på munnen. Hon kan inte stänga ögonen eftersom ögonlocken inte finns kvar. Hon överlevde tredje gradens brännskador på 80% av kroppen. De värsta smärtorna hon har är på halsen som inte fungerar. Hon kan inte äta då den är förstörd och munnen inte fungerar.

Glädjande nog ska hon få operationer för att få ett nytt ansikte. Då ska hon få ett öra, ögonlock, läppar och skinn på halsen. Underbart att forskningen kommit så långt att hon kan få hjälp. Men trots allt hon gått och går genom, är hon så glad att få vara med sina döttrar och se dem växa upp.

Efter denna berättelse känner jag att mina små problem är mikroskopiska och blir tacksam för att slippa vara med om liknande händelser. Mitt liv är en dröm jämfört med hennes och många andras, som lever i ett helvete. Dessa berättelser ger en knäpp på näsan och en knuff i ryggen. För alla dessa artiklar man läser om både kvinnor och män som blir utsatta för olika slags misshandel, är inte bara berättelser utan verklighet. Om ni vill läsa om Charlene, så är det bara att gå in på www.doctors.com och läsa. Det leder till mycket eftertanke.

Hennes ex-man fick 30-70 år, på grund av att då kan han inte begära omprövning av domen. Han kommer att gå ur fängelset när han är 82 år gammal och Charlene som förlåtit det han gjorde, tycker att det räcker. Hon lever i nuet och inte i det förflutna.