Det bästa med sommaren är enligt mitt tycke morgnarna. En sol som smeker så mjukt och inte steker skinnet, fåglar som kvittrar lagom högt och tystnaden innan byn vaknat ordentligt. Jag sätter mig på bron åt trädgården, med en kopp kaffe och bara njuter. Hundarna sover och jag njuter av stillheten. Mot baksidan skymmer huset många ljud från bilar och annat, vilket gör att jag kan höra insekter och fåglar tydligare. En fågel sitter i biggaråträdet och mumsar på ett bär. Frukost för både djur och människor. Jag har plockat en skål till mig själv och äter av de söta mörkröda bären.

Just här och nu är livet så underbart och det finns inga problem eller frågor som stör. De får jag ta itu med senare, precis som tvätten och annat världsligt. Tankarna på min barndoms somrar ploppar upp och det är precis såhär man minns dem. Lugnet, solen och grönskan. Ett myggbett kliar på benet från kvällen innan. Inga strumpor eller skor. Men visst har livet förändrats mycket med åren och de som var min trygghet är borta eller gamla. Nu är det jag som får vara trygghet åt dem.

Men det är dessa morgnar som gör att jag överlever den mörka kalla årstiden som snart är här. Just nu känns den emellertid väldigt långt borta. Nu ska jag bara njuta en liten stund, innan dagen får börja på allvar.