Tänk, på att snart kommer alla vårtrötta djur ut ur sina vinterbon. Här i byn har vi flera igelkottar som rör sig i trädgården när det skymmer. När hundarna rusar ut vid kvällskisset, vet jag att en igelkott har hälsat på. Eftersom risken finns att den är kvar är det bara att rusa efter. Kuma vill gärna sätta tänderna i den. Men ryar jag till, går han bort. Men man får vara snabb.
Regnat inatt igen och hundarna vill inte vara ute. Lika bra att stänga dörren ut till trädgården.
Jag har konstiga mardrömmar om nätterna just nu. Det har börjat denhär veckan och jag tror att det är foten som spökar. När jag vaknar så sticker det på något ställe i den. Jag hoppas att det är nervtrådar som håller på att läka ihop. Hade liknande drömmar och stickningar tidigare också. Men så slutade det och jag sov gott ett tag.
Men hundarna sover gott. Jag hoppade till då det dansade till och Kuma tittade undrande på sängen. Han ramlade ner från den och vaknade på golvet. Unkas orkade inte ens reagera.
Nu är vi väl ändå inne på sista veckan av detta OS-evenemang hoppas jag. Eftersom jag inte är särskilt idrottsintresserad känner jag att med de två guldmedaljerna är jag mätt. Att slå Norge med hästlängder i deras paradgrenar känns ändå rätt bra. De har varit lite för kaxiga ett bra tag nu och det är ju faktiskt inte bara Sverige som slog dem, utan även Frankrike,Ryssland och Finland. Att de sedan skyller på vallningen känns ynkligt. Visst kan skidorna ha en viss del i det hela, men jag tror att det är mer.
Jag väntar nu bara på Vasaloppet som för mig innebär att våren är här. Sista snötävlingen jag tittar på, för dessa oändliga ishockeymatcher är inget för mig. Idag har jag sett stora fält med snödroppar och vår duva har kommit hem igen. Den satt i vårat bigarråträd idag och tittade på hundarna som nosade runt i trädgården.
Folk börjar ringa om sina trädgårdar så nu har jag ringt runt till mina trädgårdsveteraner. De verkar glada att det startar nu. Flera har kanske gått sysslolösa under vintern och längtar att få komma ut. Sverige vaknar nu.
Vila ordentligt nu så vi är pigga inför arbetsveckan.
I morgon ska vi gå upp tidigt och det är inget någon av oss gillar. Men den lutherska tidsordningen råder och vi arma människor får underordna oss.
Jag har aldrig tyckt om det och kommer aldrig att göra det.
Alla dessa morgonpigga människor får mig att rysa. De är inte bättre än oss andra som hellre vaknar senare.
Det bästa med sommaren är enligt mitt tycke morgnarna. En sol som smeker så mjukt och inte steker skinnet, fåglar som kvittrar lagom högt och tystnaden innan byn vaknat ordentligt. Jag sätter mig på bron åt trädgården, med en kopp kaffe och bara njuter. Hundarna sover och jag njuter av stillheten. Mot baksidan skymmer huset många ljud från bilar och annat, vilket gör att jag kan höra insekter och fåglar tydligare. En fågel sitter i biggaråträdet och mumsar på ett bär. Frukost för både djur och människor. Jag har plockat en skål till mig själv och äter av de söta mörkröda bären.
Just här och nu är livet så underbart och det finns inga problem eller frågor som stör. De får jag ta itu med senare, precis som tvätten och annat världsligt. Tankarna på min barndoms somrar ploppar upp och det är precis såhär man minns dem. Lugnet, solen och grönskan. Ett myggbett kliar på benet från kvällen innan. Inga strumpor eller skor. Men visst har livet förändrats mycket med åren och de som var min trygghet är borta eller gamla. Nu är det jag som får vara trygghet åt dem.
Men det är dessa morgnar som gör att jag överlever den mörka kalla årstiden som snart är här. Just nu känns den emellertid väldigt långt borta. Nu ska jag bara njuta en liten stund, innan dagen får börja på allvar.
