Sensommaren håller sig kvar i södra Sverige. Det är åtminstone jag glad för. Mer trädgårdsarbete och det innebär fler uppdrag för mina veteraner.

Hösten, vacker men lite sorglig.

När jag tänker tillbaka på skolkamrater och vänner från förr, så ser jag dem framför mig som de såg ut då.
Några har jag återknytit kontakten med och häpnats över att de ser äldre ut. Visst känner jag igen dem och nog känner de igen mig. Jag ser ju också äldre ut.
Men när jag tänker på dem, så ser jag ändå bilden av den unga versionen.
Gester de hade då och hur de var.
I mina ögon är de unga och vackra. Åren kan aldrig sudda ut det ur mitt huvud.