Vi är ju förvarnade om generalstrejk på fredag så i morgon ska JR göra våra inköp. Det ser ut att bli mindre sol de kommande dagarna så idag Betsade JR klart trädäcket. Hoppas det inte blir regn så han kan stryka på ett till lager inom kort. Men vi får se hur det blir med den saken.
Fick lite flashbacks idag då några av de bloggar jag följer just nu är på väg ner genom Europa. Tänkte tillbaka på då vi var på väg ner och alla andra gånger då vi varit det. Känslan att nu startar ett nytt äventyr och all förväntan vi hade. Allrahelst 2019 då vi emigrerade.

När vi äntligen kunde köra över Öresundsbron som vi gått och tittat på i några veckor. Det var ju februari och jag var orolig för att det skulle komma ett snöoväder som det ofta kan göra i skåne. Men vi hade tur och kunde köra nedåt utan snö och halka. Vi ville komma ner till Frankrike så fort som möjligt då vi ju skulle leta hus. Vi hade ju ingenstans att bo mer än i husbilen Mackan. Andra år har vi ju kört ner på sommaren på semester och inte haft bråttom alls utan resan har ju varit en dela av äventyret som semester ju är.
2017 körde vi ner genom Alsace och stannade en natt vid ett friluftsmuseum. Där häckade massor av storkar. På morgonen kom det busslaster med turister och skolklasser för att gå in bland de gamla husen. Vi stannade inte utan körde vidare. Föga visste jag att en månad senare skulle jag ligga på MAS med bruten fot/krossade fotknölar och brutet ben. Tänk så fort livet kan förändra sig. Men vi hade en fin semester.
Ett år stod vi nere vid stranden i Leucate som ligger nära Perpignan. Inte långt från spanska gränsen. Det blåste som attan där och vi kunde inte vistas utanför husbilen mer än då vi rastade hundarna. Som tur var stod vi bredvid en stor buss som tog det mesta av blåsten. Döm om vår förvåning när vi en morgon satt och åt frukost och en kvinna kommer gående utmed stranden från Spanienhållet, dragandes på en jättestor resväska. Det var året då det vällde in migranter till Europa och Sverige. Vi kör ju alltid landvägen över broarna och det var långa köer från Tyskland till Danmark då tullen gjorde noggranna kontroller.
Ett år körde vi längs med floden Loire och blev riktigt häpna över att det var så lite vatten i den. Man använde sig av flatbottnade båtar utan köl för att ta sig fram. Men det var ändå vackert och sedan hamnade vi på Atlantkusten och det var en varm sommar minsann.
Ja tänk så många minnen som poppar upp igen. Många foton med våra hundar som vi hade då. Två gånger har vi kört invasionsvägen och det är en upplevelse som verkligen får en att tänka. Alla som dog när Europa skulle befrias. Det skulle inte få hända igen men det verkar inte som människan lärt sig något av historien.
Tänk vad vi förändrat allt här och jag kommer ihåg hur kär jag blev i vårat lilla hus. Så perfekt planering inomhus och vilken potential. Bara möjligheter och då visste vi inte att trädgården redan hade hyresgäster. Jodå, en familj med råttor bodde i hålan under stubben. Men med idogt arbete och med hjälp av tornfalkarna lyckades vi få bort allihop. Sedan dess är det vi,hundarna,ödlorna och en eller två grodor som bor här. Vi samsas bra och stör inte varandra.
Här knyter jag ihop berättelsen och återkommer i morgon som egentligen är idag ser jag på klockan.