Riktigt aprilväder idag minsann

Annonser

Dagen började med lite moln och sedan övergick det i åskväder, för att återgå till sol och innan solen gick ner kom det en regnskur igen. Ja så var dagen , ja just det jag glömde blåsten som kom innan regnet. Jag hade tagit ut kameran men det blev för kallt och mina fingrar var stela av blåsten. Så idag tänkte jag faktiskt gå tillbaka till ett specifikt år och plocka ett foto per månad under det året.

Jag valde 2013

Januari 2013 och det var snö som vi pulsade runt i. Ja även i skåne kan det var rejält med snö korta stunder.

Februari och ännu var det inte slut på snön. Det brukar vara den månaden då det kan vräka ner snö i sidled och vägar blir ofarbara så en del arbetskamrater inte kunde ta sig till jobbet. Kallt och halt som bara den. Inte något jag tyckte var så trevligt.

Mars och nu var man rätt trött på vintern och längtade till att få ta bort pyjamasen på Mackan. Vi började planera var vi skulle bege oss på semestern detta år. På den tiden satt vi med Borderatlas och bläddrade för att hitta ställplatser där vi kunde stanna en natt eller flera.

Vi hade ingen pool men en bubbelpool i uterummet som vi utnyttjade ofta. Det var rätt mysig att sitta där och titta på tv samt äta en liten bit och låta kroppen få massage. Den kan jag faktiskt sakna lite under vintern här nere. Men vi hade inte en öppen spis vilket vi har här så vi njuter av den istället. Men man vet aldrig för det finns ju uppblåsbara bubblare och vi hade en sådan först vilket fick oss att inse att vi verkligen behövde en riktig. Men en uppblåsbar vore kanske en bra idé?

I Maj 2013 hämtade vi hem Kuma till vår flock. Unkas tog honom till sitt hjärta direkt och de blev riktiga bundisar. Nellie var nöjd med ännu en kille att tjusa men hon visste inte att han också var kastrerad.

Juni och äntligen lite värme med dagar ute i trädgården där hundarna sov i skuggan av vår höga häck. Vi satt ute på vår bänk och tog en öl när vi pustade ut efter arbetet. Jodå Nellie låg också där men ville gärna ha lite eget space och ofta nära mig. Min lilla princessa som luktade så gott på hjässan.

Juli och semester. Detta år tillbringade vi i Sverige och körde utmed Göta Kanal. Vi hade faktiskt tur med vädret och det blev en lyckad resa. JR lyckades köra över vår lilla grill och sedan dess har vi inte haft någon. Vi kom på att egentligen så tycker vi inte direkt om grillad mat. Jag tycker att det ofta blir för torrt och tråkigt. Så vi sörjde inte grillen.

Augusti innebar flera helgresor runt om i skåne. Denna bild är tagen i Lundåkrahamnen i Landskrona som vi tycker är en trevlig ställplats. Roligt att titta på alla båtar som kommer och seglar ut.

Såhär ser det ut på den ställplatsen.

September och hösten gör sig påmind, men vi hade en del fina dagar då vi körde ut med Mackan för att få lite rekreation på helgerna. Men med hösten kommer även de regniga dagarna som ibland aldrig verkade upphöra.

Oktober och nu var det nästan slut på husbilsåkandet för detta året. Vi gick långa rundor med hundarna och fick ändå en del frisk luft. Men det gällde att klä sig för vinden kunde vara rätt bitig och vissa dagar måste man ha handskar på sig. Skönt att komma hem och kunna lägga sig i bubblet efteråt.

November i skåne innebär dimma och det hade vi många dagar med.

Lite snö fick vi december 2013 men det stannade inte så länge. Så vi är vana vid gröna vintrar sedan många år.

Ja det var det året och en hel del förändringar blev det. Kuma kom till oss och jag startade mitt företag. Detta innebar att jag arbetade hemifrån så hundarna hade mig hemma vilket de verkligen tyckte om. Mina axlar sjönk ner och jag mådde så mycket bättre. Det har ju både för och nackdelar att vara sin egen. Men det var ju endast ämnat för en tid så det kändes bra för mig.

Fredag nu och vi får väl se hur vädret tänker vara då.

En helt vanlig lördag

Annonser

Inte mycket sensationellt som händer en lördag här på udden. Precis som vi vill ha det. Vi har gjort en del sysslor som var nödvändiga. Jag har torkat av med min älskade Carolin inomhus för dammet skulle bort. JR tänkte lite annorlunda och tog till högtryckstvätten och gick loss på fönstren utifrån. Jalusierna och myggnäten fick sig en dust också. Såg en förvirrad äcklig hästfluga snurra runt när jag stängde fönstren så JR kunde skrida till verket. Eftersom jag har förklarat krig mot alla flugor och mygg mådde jag inte ett dugg dåligt. Den mörka jag vaknar när det gäller dessa djur som bara vill mig illa.

Jag har inte haft inspiration att fota här hemma idag så nu tittar jag i mitt arkiv. Detta är den allé som jag gick med hundarna i varje dag två gånger i femton år. Vad då två gånger? Jo eftersom vi alltid haft tre hundar och det var lite för mäktigt att gå med alla på samma gång. Därför gick jag 2X1 mil varje dag. Har jag berättat att jag älskar alléer? Det gör jag och att vi nu har en hit till vår by är underbart. Denna nere i vår gamla by i skåne är fantastisk.

Höst i Sverige kan vara guld och det var fina färger där vi bodde. Det är ju inte så att jag avskyr Sverige helt och hållet eller saknar hösten. Skulle aldrig byta vårat liv här till det vi hade. Fy jädrar vad vi städade i vårat stora hus. Sedan H flyttade så blev det ännu större och vi var redo för förändring i våra liv. Vad skulle det bli, ett liv i husbil som flyttfåglar eller definitivt flytt till varmare trakter? Ja, ni vet ju vad vårat val hamnade och så rätt det blev.

Inte för att vi lever i ett rosa moln men nog är vi närmare himlen nu.

Fyra dagar kvar av 2020

Annonser

Nedräkningen har börjat och det har svept in en kyla över södra Frankrike. Det är inte endast flygplan från Storbritannien som svept in. Nu är de stoppade som tur är men den muterade coronan har tydligen slunkit in i landet och nu hoppas jag att den stannar uppe i norr.

Jag har hållit mig inomhus största delen av dagen och ikväll har vi en sprakande brasa i spisen. Såhär i slutet på ett år tänker man lite tillbaka på andra år och vad man gjorde då. Här kommer ett litet urval av bilder som en återblick.

Vår älskade Unkas önskade God Jul 2015 från sin älsklingsplats. Soffan har vi kvar men Unkas finns i hundhimlen sedan över ett år tillbaka. En av de finaste hundar vi fått ha hos oss och det är vi glada för.

En Julafton 2016 som vi tillbringade med ”farmor”= svärmor och min pappa. Vi hade köpt jultallrikar hos dansken i Svedala och gick ner till Hermelinen med porslin och mat. Det på grund av att jag nu kunde och fick gå på min fot som jag bröt i augusti det året.

Inte mycket till vinter i december 2016 men Unkas och Kuma trivdes lika bra ändå. De två var riktiga kompisar och Kuma saknade sin vän oerhört ett tag efter hans död.

December 2017 kom det lite snö precis efter Julafton och vi hade roligt åt vårat nya tillskott Turbo som vi hämtade det året i september. Vi var ägare till tre hundar igen. Efter Nellies bortgång året innan hade vi nästan tänkt stanna vid två men har man haft tre i flera år så…

December 2018 snöade det ordentligt och Turbo lekte med Unkas i trädgården. Med min fot och mitt ben hade vi bestämt oss för att sälja huset och flytta. Detta var sista vintern med snö. En månad kvar och så flyttade vi ut i husbilen sista januari 2019.

December 2019 var H hos oss och vi grillade ute och det var betydligt varmare om dagarna än det vi har nu.

Några foton på det som varit. Visst har jag ännu äldre foton men jag tycker att det räcker med dessa. I år är vi ensamma med hundarna mitt i en orolig tid av pandemi. Man pratar om en tredje våg och en tredje lockdown här i Frankrike. Ska vi ännu en gång tvingas ha papper med oss när vi åker och handlar? Det känns lite tungt faktiskt.

En mycket positiv sak är att det är förbjudet att smälla av raketer här nere på grund av brandrisken. Istället använder man sig av ljusspel och musik. Jag säger bara tack, tack tack!

Var rädda om varandra och tänk på att inte sprida viruset i onödan. Kram….

Dags för tvätt igen

Annonser

Passar på att tvätta lite kläder när det blåser lite och solen är framme. Tror de franska tvättmedlen är superstarka för så rena trosor har jag knappt haft tidigare. Körde bara handtvätt, men det behövdes inte mycket gnuggande för att få rent. Nu doftar mina händer av klor och tvätten hänger på tork. Någon körde tvättmaskinen när jag stod där och ett tag trodde jag att den skulle sprängas i luften så högt väsnades den. Här behöver man endast en halvtimme för att den ska bli klar.

Min rygg trilskas och jag har ont då jag anstränger den. Vila ordinerar jag mig själv för resten av dagen. Mr J har ordnat med vårat eurokonto i den danska banken så nu ska det nog fungera. Vi har även fått meddelande av vår mäklare att hon ordnar så vi får försäkring på huset. Nu ska notarien bara komma igen med ett datum för överlåtandet. Skönt att allt närmar sig.

Jag längtar tills vi ser bilen med möblerna kör fram till vårat hus. Det var ett tag sedan jag såg den försvinna runt kröken och vårat nya liv började. Lite skakigt,vått och kallt var det. Men även spännande då vi inte visste var vi skulle bo eller när vi hittade ett hus. Skulle vi få trädgård och skulle vi slippa flera våningar. Gissa om tankarna snurrade i våra huvuden.

Så efter några regniga veckor i Sibbarp, kunde vi köra iväg över Öresundsbron som vi sett varje dag då vi gått med hundarna. Första stoppet blev i Tyskland och Rinteln. Frost i gräset när vi steg upp och resan fortsatte. Andra stoppet blev i Frankrike i Pont a Mousson. Men där ville vi inte stanna utan dumt nog tänkte vi köra en annan väg än A75, då vi var lite oroliga för snö och is. Men Massif Central måste vi ju ändå över och snö fick vi minsann se. Inte något bra vägval. Stannade i Objat över natten och dagen efter var vi tvungna att uppsöka en veterinär för Unkas sår i nosen. Vi hittade en i Montauban och sedan körde vi betalväg ner till Casauban dit vi kom sent på kvällen. Efter en natt bar det av till Bessan, där vi stannade tills vi hittade denna plats i Vias. Detta har sedan varit vårat basläger.

Nu har vi genomlevt stormen Inez, mistralen från Pyreneerna och flera soliga dagar. Blandad kompott när det gäller vädret, men desto lugnare med annat. Vi hade funderingar på att köra runt lite under tiden vi väntade på att få tillgång till huset, men nu känner vi oss inte som turister längre. Spanien och Bretagne får vänta tills vi känner att det är dags att se oss omkring.

Inte hade vi trott att det fjärde huset vi tittade på skulle bli vårat hem. Det första låg i en fin by mot bergen. Snacka om lång trappa upp till dörren och inuti var det riktigt trångt. Vi hade aldrig fått plats med något av vårat möblemang. Inte alls den utsikt vi trott heller. Det andra huset låg verkligen uppe bland bergen i en pytteliten by och där var det nog snarare så att vi hade fått problem att få in våra möbler och sedan var det en spiraltrappa inne i huset. Tre våningar stentrappa och jag kände en släng av klaustrofobi. Tredje huset kunde varit en mindre kopia av vårat hus i Sverige. Ingen utsikt alls utan endast en häck att titta in i. Om man skulle ha utsikt fick man gå upp för en visserligen bred fin trapp, till ett rum som låg där. Så kom vi till det fjärde huset och då kände jag att där kunde jag bo. Visst hade vi kunnat titta på fler hus men vi kände att detta var rätt för oss.

Där är vi nu, i väntan på tillträde och sedan dags för att göra avrop till möbelbilen. Då börjar det roliga.

 

 

Tillbakablickar

Annonser

Blir lite filosofisk såhär på söndagen och försöker minnas ett år tillbaka och vad vi gjorde då. Mr J var nybliven pensionär och jag stod i startgropen att bli det. Ett nytt liv skulle ta sin början för oss och nu skulle det hända en hel del.

Vi hade kontaktat fastighetsmäklaren och bokat in för värdering av vårat hus. Föga anade vi då vilket jobb det skulle bli med visningar och packning av allt vårat bohag. Jag städade som en galning den sommaren och hade fruktansvärt ont i ryggen.

Nu när jag blickar tillbaka på förra sommaren och hösten, känns det som att vi bestigit ett berg och sedan gått ner på andra sidan. Sommaren som skulle bli den varmaste på mannaminne i Sverige. Vi svettades och längtade bort till ett annat liv. Det liv vi nu har närmat oss nu.

Gräsmattan såg bedrövlig ut och hundarna orkade inte göra många knop. Vi satt ute på bänken i trädgården och flämtade långa stunder. Nu skulle vi över berget och ibland kändes det oöverstigligt. Men vi tänkte inte backa tillbaka en tum.

Resan hit ner till södra Frankrike blev jobbig och vi tog helt bestämt fel väg, men sedan har vi landat rätt bra. Nu har vi stått här i snart 2 månader och landat i tillvaron. Det vi kommit fram till är att vi aldrig skulle vilja bo nära havet någonstans. Det blåser alldeles för mycket. Inget vi egentligen bangar för men här yr det sand också. Så vi har nog hittat den ideala byn för oss och hundarna.

Dagarna rullar på och snart är vår vistelse här slut. Högst två månader till i husbilen och sedan har vi ett hus att bo i. En trädgård som kommer behöva mycket omvårdnad, men det ska bara bli roligt att få ordning på den.

Idag har vi 19 kvm golv som ska göras rent och glädjande nog har Turbos fällning avtagit. Vi får ett lättare liv ett tag framöver. Mer normalsmutsigt och det kan vi leva med.