Så länge man har bägge fötterna ovanför jorden ska man vara glad. Låter det lite negativt? Det är ju en positiv tanke och är väl lite så jag känner dagen efter mitt fall. Öm lite överallt och ont i höger arm. Jaja, lite gnäll får ni tåla. Blir en del äldre foton idag och det är då jag har svårt att hålla något i min högerarm. Men det blir bättre så i morgon ska jag nog åstadkomma lite foton.

Sol och +20 har vi haft det här idag. En rätt stark vind som ändå var mild och inte kall. Inte alls något vi kan klaga på. Vi har tagit det mycket lugnt då jag inte kan göra så mycket mer och JR tyckte att det var en bra idé.

För elva år sedan hade jag en helt annan utsikt från köksfönstret och då kändes sommaren väldigt långt borta. Nog ville man lysa upp tillvaron då solen inte visade sig särskilt länge eller stark. Vi förberedde en julafton med våra två föräldrar. Skinkan var i ugnen och vi slog in paket till H och våra gamlingar.

Våra tre musketörer fick sig en promenad 2014 i ett snöfritt skåne. Unkas,Nellie och Kuma. Vi ville inte gärna vara i trädgården då det ofta var en geggig historia och de blev så smutsiga. Med det sagt så kan jag avslöja att vi haft tiklöp i många år och det verkar ju inte som vi lärt oss att det är en jobbig historia att ha hanar och tikar. Även om vi haft kastrerade hanar då de är omplaceringar. Lusten dör inte med att kottarna klipps. Men det blir inte några valpar om olyckan är framme.

Ja vi bodde i en by som ligger vid den berömda Landsvägen som Edvard Persson sjöng om. Hans födelsehus ligger någon kilometer utanför byn mot Ystad. Detta är en väg som går från Malmö till Ystad och därför ligger det flera Gästgiverier utmed den. En ligger i vår gamla by.

Den tidigare polisstationen var i många år byns tobaksaffär, tyvärr nedlagd idag. Men bredvid ligger det som då var häktet. Fortfarande kvar men idag en affär som säljer diverse kuriosa. Som vanligt här i skåne är det ett slott som ligger innan man kör in i byn och ett annat strax efter byn. Här bodde vi i arton år och H växte upp här.

2018 var vår sista vinter i byn och då fick vi ordentligt med snö. Då kändes det verkligen som vi fick nog av halka, kyla och skottning av snö. Sista julen och vi hade väl skinka men eftersom våra gamlingar var så skruttiga fick vi gå bort till deras äldreboende och tillbringa ett par timmar där. Det var lite sorgligt eftersom vi under fjorton år firat julen hemma hos oss med god mat och dryck. Men nu packade vi ihop våra saker och efter nyåret var det dags att avsluta kapitlet i byn.

Så här är vi nu och det är precis där vi vill ha våra fötter så länge vi är ovanför jorden.