Kan inte påstå att det var vårvarmt ute denna morgon, men man får vara glad över att det inte hade regnat inatt. Men dessa kalla nätter går hårt åt alla växter och även om jag vet att de kommer igen så ser de så ledsna ut just nu.

Efter att jag bytt lakan i sängen var det ändå såpass att jag kunde sitta ute en stund, vilket hundarna tycker om. De vill alltid att vi ska vara tillsammans så det försöker vi vara. Vi pratar mycket med hundarna vilket gör att alla våra hundar haft ett stort vokabulär och att vi aldrig behövt använda kommandon på dem. De förstår vanligt tilltal och det är så vi vill ha det. Lino är förstås tvåspråkig och det märks alltid när sydfranskan kommer till grinden och pratar med honom. Turbo kan bara svenska och det är ju det språket vi använder när vi pratar med dem. MacScott pratar engelska med sin bordercollie och det beror säker på att den är från Scotland. Undrar om han pratar engelska med spanieln också? Den köpte de här i Frankrike ett par veckor innan bordercollien anlände.

Jag och Lino stod ett bra tag och tittade på MacScotts hundar som hade en lekkamrat hos sig idag. En spaniel som hela tiden ville rida på den andra spanieln. Men bordercollien bröt emellan och den är större så det var den som bestämde hur de skulle leka. Jag tänker tillbaka på mina två älskade bordercollies som gav mig så mycket. Kärlek och vänskap samt tröst i svåra tider.

Jag har verkligen lärt mig så mycket av alla de hundar som jag haft i mitt liv. Nu är det totalt elva stycken och vi har oftast haft tre stora hundar samtidigt. Nu på äldre dagar har vi bestämt oss för att endast ha två. Det kändes konstigt i början men nu har vi vant oss efter fem år med två. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hundar och då vi sedan många år endast haft omplaceringar känner jag att så länge jag kan ge en hund ett bra liv så ska jag det.

Jag letar ju vårtecken och visst finns de bara man tittar noga.