Javisst är det alla hjärtans dag och vi firar speciellt idag. För det är sex år sedan vi lämnade Sverige och hade inte en aning om var vi skulle hamna. Det enda vi visste var att vi inte ville stanna i Sverige och att vi ville bo i södra Frankrike.

Vi bodde i husbilen två veckor i Sibbarp på campingen och så bort mot Öresundsbron varje dag vi gick ut med hundarna. Så när äntligen alla papper var klara (trodde vi) körde vi över denna bro och sedan hade vi massor av pappersarbete. Men det visste vi inte då. Att Unkas skulle bli dålig och inte få komma med när vi hittat vårat hus var och är en stor sorg för oss.

Men vi har fått en helt underbar liten kille i Linos som påminner massor om Unkas och som även hjälpte oss att komma över sorgen efter Kuma som fick tre år här i huset. Vi öppnar våra hjärtan till en ny individ när någon lämnar oss. För vi har ju bestämt oss för att ta hand om rescuedogs.

Vi har två underbara hundar som stöttar varandra i vått och torrt. Men det tog sin lilla tid då Turbo är en speciell dam. Men Lino kan smälta de hårdaste hjärtan .

Att vi skulle hamna i denna trädgård var nog lite av ödet. JR hade sett detta hus på green acrees långt innan vi ens hade börjat sälja vårat gamla hus. Men så vi älskar huset och trädgården. Hundarna älskar att kunna se ut över gatan och ha den frihet de har nu. Kuma tyckte inte om att vara på denna sida och vår två hundar är väl inte så förtjusta i det heller.

Men här på udden sitter vi gärna när inte solen är för stark. Detta är den plats vi gärna sitter på när vi rastar hundarna sent på kvällen. En stund på bänken när vi tittar på stjärnorna.

Vi har vårat paradis på jorden och är så glada över att vi valde detta hus och trädgrård. Det hade nog inte kunnat bli så mycket bättre.