Jag satte klockan på kvart över sju igår och känslan när den väckte mig i morse var obeskrivlig. Det var nästan så att jag fick bända upp ögonlocken för de var så tunga. Men det fanns ju en orsak till att vi skulle upp så tidigt. Det första vi gjorde var att släppa ut hundarna så de fick göra sin toalett, sedan satte jag igång kaffebryggaren för kaffe är ett måste på morgonen annars vaknar man aldrig. Vi vara klara på den tid vi hade bestämt och först blev vi alldeles konfys då vår Gps Jolanta visade att vi skulle vara framme i Montpellier en kvart efter att H Landat. Sedan kom vi på att hon visade vintertid och då stämde det bättre.
Efter att vi kört ett tag började det att regna och det så inte alls så roligt ut. Där fick JR för att han tvättat alla fönster igår. Vädergudarna var inte snälla mot oss.
Jag hade inte sett det nya bordet som JR gjort, men det är så fint och nu har Mackan verkligen fått ett lyft.
När vi kom fram till flygplatsen hade det börjat regna rätt bra och stackars JR var den enda som anmälde sig frivilligt att ta ut hundarna för en rastning. Eftersom det inte regnade hemma hade vi inte tagit med oss någon regnjacka, men en keps låg kvar i husbilen. Det var gott med baguette och en kopp kaffe .
Jag skulle spana efter H som ringt och meddelat att han landat, men nu regnade det så in i den så detta var vad jag såg. Som tur är det solpaneler över hela parkeringen så H klarade sig rätt bra från regnet.Vi tröstade honom med en baguette och en mugg kaffe.
En och en halvtimme senare kunde vi kliva ut om inte i solsken men torrt väder. Det kändes bra och efter lite prat samt ombyte av kläder satte far och son igång med att ta ner häcken. Det blev så mycket att de var tvungna att köra en sväng till dechatteriet. Jag fick mig en stunds småprat med vår sydfranska soom alltid är i farten då hon hör att något händer på vår gata. Det var även ett fasligt liv på nybygget då de asfalterade framför lägenheterna. Alltså en hel del att titta på.
Jag vill inte se gapet som är nu där häcken stått och värre blir det i morgon när resten ska bort. Känns som att bo i ett skyltfönster tycker jag. Det ska bli skönt när de börjar montera staketet och trädgården är skyddad igen.
