Tyst och lugnt i vår by idag. För alla firar segern över nazisterna. Men faktum är att det tog ett par månader ytterligare innan Paris var befriat och sedan ännu längre tills allt var någotsånär över. De fransmän som har förfäder som tillhörde marquisaderna är säkert mycket stolta över sina rötter. Jag är intresserad av hur de vanliga människorna hade det under ockupationen och efteråt, vilket gör att jag läser många böcker som tar upp om just detta. Hur hade människorna det i t ex Paris och de som bodde runt om i landet? Nyligen har jag läst om hur en del modiga människor räddade konstverk från Louvren från att falla i nazisternas händer. Hur de märkte upp allt för att sedan kunna sammanföra allt till dess rättmätiga ägare, om de var i livet , och hur man gömde Mona Lisa. Det var en heroisk insats som kunde ha lett till döden om de blivit upptäckta.

Det finns nog inte någon by i Frankrike som inte har en cermoni idag då man tågar till sin staty av Marianne och lägger en krans. Mairen håller ett tal och skolbarn sjunger. I vår by har vi en krypta byggd för de som stupat i både första och andra världskriget, Marseljäsen spelas och kyrkklockorna klingar ut över byn. En stund att tyst begrunda det som skedde och kanske hoppas att det aldrig ska hända igen.

Vi har tagit det lugnare idag och det har endast blivit lite rensning av utrymmet i verkstaden. Taket där har släppt och måste lagas vilket herrarna gjorde idag. Tyvärr råkade JR få ryggskott och nu måste han vila ett bra tag framöver. H känner sig lite trött han också så det blir nog till att försöka koppla av de två dagarna som han har kvar innan han åker hem. Så vi får se vad vi gör i morgon.

Ibland går tiden så fort och det beror väl på att man fyllt den med många saker. Men det blir ju fina minnen efteråt.